Faxe & friends

Spände för och begav oss i riktining mot havet. Skrittade i sakta mak på asfalten för att sedan trava ner på grusvägen. Frejs bakben hakade upp sig ganska rejält men han verkade inte bry sig om det nämnvärt. Han verkade mjuk och skön i kroppen och travade fantastiskt fint med höga elastiska benlyft. Vi intervalltränade på den övre skogsvägen. Benen hakade alltjämt upp sig med jämna mellanrum men han visade inga tecken på att vilja sakta av. På grusvägen upp mot klinten galopperade vi. Jag hade bestämt att vi skulle galoppera till den fjärde telefonstolpen och det fungerade utmärkt. Han fattade galopp på andra försöket och bröt av till trav precis där jag ville.
Vi skrittade bilvägen hem och förundrades över bilisterna som bara susar förbi utan att ens släppa på gasen. Man skulle placera dem i en liten kartong intill vägen någon dag så får de känna på hur det känns att bli omsusad i 90 km/h. Jag tycker i alla fall inte om det. Tur att Frej inte bemödar sig med att ens lyfta ett öra.

Vi stretchade noga när vi kom hem och det knäppte två gånger i bogen vid halsstretchen till vänster. Vänster bak trilskades han lite med men inte alls lika mycket som tidigare. Numera känns halsmuskulaturen sådär mjuk och plufsig. Inte spänd och tillbakastunsig som den var tidigare när man klappade honom. Det händer saker i Frejjens kropp!

Frej var mycket glad och fick gå på ridbanan med sin yllerock och äta extra hö på eftermiddagen.