Träning inför DM i Bruks dag 12 av 13
Hemma igen. Fortfarande ont i huvudet och är helt låst i bröstryggen. När jag kom ut i hagen stod Faxe och njöt av att klia av sig halva svansen. Snyggt. Han hade också fixat en trevlig sån spretfrisyr av manen som var gnuggad och liknade gräddvit Swinto. Snyggt igen.
Jag har lånat lydnadshindret från förra helgens träning. Ett långt plastband med flikar som det är meningen att man ska skritta under. Jag hängde upp det över dörrposten in till stallet. Det tog en stund innan jag hade övertygat Faxe om att det enda sättet att komma ut i friska luften var just att traska under banden. Jag fattar inte riktigt vad det är han reagerar för egentlgen. Han tyckte inte att det var ett dugg märkligt när de fladdrade över nosryggen men när de passerade öronen så backade han in igen. Till slut gjorde han en rusning ut genom dörren och belönades med en äppelbit. Så gjorde vi samma procedur in igen. Lite lättare. Så ut igen. Något spänt men ändå skritt.
Vi värmde upp i skritt och trav och gjorde många halter och övergångar. Sedan kände jag mig plötsligt modig och hoppade ett hinder på 50 cm. Utan att vara rädd ett endaste dugg. Jag blev mycket stolt över mig själv och lät Faxe rulla på i galopp ett varv för att hoppa igen. Då tvekade han och tänkte bryta ut inåt men jag var fortfarande modig och korrigerade honom och han hoppade ett fint litet skutt. Vi hoppade en tredje gång och sedan kom husse ut och hjälpte oss att vända i trångt utrymme.
Faxe tar fortfarande ganska stora kliv med bakdelen. Det gick bättre om husse höll emot lite när jag flyttade på bakdelen. Framdelen flyttar Faxe så fint, så fint med små små steg. Det viktigaste är att få honom att ta ett steg i tagen och bara flytta fram ELLER bakdel så han inte sprattlar omkring med benen.
Med äppelbitar gick inlärningen snabbt. Till slut fattade han nog principen även om finliret inte riktigt sitter än. Men vadå? Det är ju en hel dag kvar.
Vi har heller inte koncentrerat oss på formen alls idag. Trots att det har åkte förbi en massa bilar med folk i som alldeles säkert hinner se att vi inte kan rida och tänker en massa fula tankar om oss. Jag tror att det är där roten till allt ont sitter. Mina hjärnspöken. Jag vill bli av med dem. När de lämnar mig så kommer Faxe att gå som en liten prins.
Väl inne i stallet igen blev det shamponering av man och svans för att öka möjligheterna till att ha några strån kvar till tävlingen.
Jag har lånat lydnadshindret från förra helgens träning. Ett långt plastband med flikar som det är meningen att man ska skritta under. Jag hängde upp det över dörrposten in till stallet. Det tog en stund innan jag hade övertygat Faxe om att det enda sättet att komma ut i friska luften var just att traska under banden. Jag fattar inte riktigt vad det är han reagerar för egentlgen. Han tyckte inte att det var ett dugg märkligt när de fladdrade över nosryggen men när de passerade öronen så backade han in igen. Till slut gjorde han en rusning ut genom dörren och belönades med en äppelbit. Så gjorde vi samma procedur in igen. Lite lättare. Så ut igen. Något spänt men ändå skritt.
Vi värmde upp i skritt och trav och gjorde många halter och övergångar. Sedan kände jag mig plötsligt modig och hoppade ett hinder på 50 cm. Utan att vara rädd ett endaste dugg. Jag blev mycket stolt över mig själv och lät Faxe rulla på i galopp ett varv för att hoppa igen. Då tvekade han och tänkte bryta ut inåt men jag var fortfarande modig och korrigerade honom och han hoppade ett fint litet skutt. Vi hoppade en tredje gång och sedan kom husse ut och hjälpte oss att vända i trångt utrymme.
Faxe tar fortfarande ganska stora kliv med bakdelen. Det gick bättre om husse höll emot lite när jag flyttade på bakdelen. Framdelen flyttar Faxe så fint, så fint med små små steg. Det viktigaste är att få honom att ta ett steg i tagen och bara flytta fram ELLER bakdel så han inte sprattlar omkring med benen.
Med äppelbitar gick inlärningen snabbt. Till slut fattade han nog principen även om finliret inte riktigt sitter än. Men vadå? Det är ju en hel dag kvar.
Vi har heller inte koncentrerat oss på formen alls idag. Trots att det har åkte förbi en massa bilar med folk i som alldeles säkert hinner se att vi inte kan rida och tänker en massa fula tankar om oss. Jag tror att det är där roten till allt ont sitter. Mina hjärnspöken. Jag vill bli av med dem. När de lämnar mig så kommer Faxe att gå som en liten prins.
Väl inne i stallet igen blev det shamponering av man och svans för att öka möjligheterna till att ha några strån kvar till tävlingen.
Kommentarer
Trackback
