Inget gott som inte har något som gör ont med sig
Äntligen hemma efter semester. Faxe är liksom sina vänner något hungrig eftersom allt har torkat och dött efter en hel månad utan regn. Jag började med att muta fjordhästmagen med hö innan stora putsningen med manklippning tog vid. Faxe verkade nöjd med behandlingen. Jag bestämde mig för att rida en halvtimme på ridbanan. På med westernsadeln och Faxes bett.
Faxe gick som en klocka. Vi gjorde mycket tempoväxlingar och riktningändringar och bytte rörelser ofta. Han var riktigt på alerten. Kul.
Efter 20-25 minuter blev han livrädd för en fågel som kom flaxandes i skymningen. Därefter började han pipa efter de andra hästarna. Antar att han började bli trött då. Testade att göra högeröppna med lite rakare hals. Det tog tvärstopp. Han började backa. Han har kanske fuskat sig fram hela tiden? Nu kändes det som om han hade jättejobbigt att få in höger bak under magen. Jag kanske har kommit på något?
De sista minuterna fick han gå i lång låg form på serpentinspår och sedan gick vi in.
Jag släppte ut de andra hästarna men tyckte att Faxe kunde stå inne och torka lite och passa på att äta hö i lugn och ro ifred för de andra. Faxe blev helt hysterisk över att bli lämnad (?). Jag fattade ingenting, det har ju aldrig varit några problem innan. Jag gick in och kliade honom på manken för att lugna honom. När jag gick ut ur spiltan igen med handen längs hans rygg och rumpa som alltid för att han inte ska bli skrämd över var jag är slår det bara slint. Precis som ibland vid lastningen när han bara kastar sig bakåt. Han kastar sig rakt bakåt över mig och trycker in mig i ett hörn. I rycket får han med sig en planka och en vattenhink full med vatten. Jag hukar för plankan och får den redan trasiga höften intryckt i väggen. Faxe gör ett jämfotahopp över stallgången med bakovsavstamp i min fot. Aaaaaj!
Det var bara att lägga till ytterligare skador till de som jag åsamkat mig under semestern när jag föll ner från ett litet berg rakt ner i svärmors trädgårdsdamm med spetsiga stenar. Värst av allt var förstås att själen fick sig en törn. Min lilla Faxe har aldrig kastat sig över mig tidigare. Han har ju alltid varit mer eller mindre kaxig men inte såhär. Nu blir det operation ledarskapsträning på schemat. Han har visst fallit tillbaka i gamla gängor igen.
Trist på en annars trevlig ritt.
Faxe gick som en klocka. Vi gjorde mycket tempoväxlingar och riktningändringar och bytte rörelser ofta. Han var riktigt på alerten. Kul.
Efter 20-25 minuter blev han livrädd för en fågel som kom flaxandes i skymningen. Därefter började han pipa efter de andra hästarna. Antar att han började bli trött då. Testade att göra högeröppna med lite rakare hals. Det tog tvärstopp. Han började backa. Han har kanske fuskat sig fram hela tiden? Nu kändes det som om han hade jättejobbigt att få in höger bak under magen. Jag kanske har kommit på något?
De sista minuterna fick han gå i lång låg form på serpentinspår och sedan gick vi in.
Jag släppte ut de andra hästarna men tyckte att Faxe kunde stå inne och torka lite och passa på att äta hö i lugn och ro ifred för de andra. Faxe blev helt hysterisk över att bli lämnad (?). Jag fattade ingenting, det har ju aldrig varit några problem innan. Jag gick in och kliade honom på manken för att lugna honom. När jag gick ut ur spiltan igen med handen längs hans rygg och rumpa som alltid för att han inte ska bli skrämd över var jag är slår det bara slint. Precis som ibland vid lastningen när han bara kastar sig bakåt. Han kastar sig rakt bakåt över mig och trycker in mig i ett hörn. I rycket får han med sig en planka och en vattenhink full med vatten. Jag hukar för plankan och får den redan trasiga höften intryckt i väggen. Faxe gör ett jämfotahopp över stallgången med bakovsavstamp i min fot. Aaaaaj!
Det var bara att lägga till ytterligare skador till de som jag åsamkat mig under semestern när jag föll ner från ett litet berg rakt ner i svärmors trädgårdsdamm med spetsiga stenar. Värst av allt var förstås att själen fick sig en törn. Min lilla Faxe har aldrig kastat sig över mig tidigare. Han har ju alltid varit mer eller mindre kaxig men inte såhär. Nu blir det operation ledarskapsträning på schemat. Han har visst fallit tillbaka i gamla gängor igen.
Trist på en annars trevlig ritt.
Kommentarer
Trackback
