Faxe & friends

Jaha, idag har vi haft en såndär ritt för ickeridande kompisar som känner sig tvingade att ta reda på varför vi är som uppslukade av det här med hästar. Vad är det som är så himla kul kan man fråga sig?
Vi kunde inte ha valt en bättre dag för att glatt låna ut hästarna och själva vandra med hunden. Pulsade i 4 dm djup snö bort till ett gammalt kulturminne som hembygdsföreningen sköter om. Där finns ett litet hus med stråtak som man svettig och dödstrött kan äta nybakta kanelbullar och dricka kaffe i. Hyfsat lycklig kunde jag konstatera att de nyblivna ryttarna var trötta (?), de hade ju bara suttit till häst i skritt genom snön men var ändå nöjda med att skritta hem igen.
I en studie från marken såg jag att Faxe var lite sladdrig i halsen. Han gick mer som en giraff som går och svänger med halsen fram och tillbaka. Nåja, han såg nöjd ut och stod lugnt och stilla när vi fikade.

Kamraterna?
Jo, de var överväldigade och tjatar ideligen om att få komma ut och rida igen. Myyyys, ytterligare människor anslutna till den här sektartade gemenskapen.