Faxe & friends

     


Idag har Opus en stöddig dag. Han har råkat ut för något i hagen. Han har slagit ut en flisa ur ena framhoven och har en dm-lång reva på insidan av höger bak. Jag gick en sväng i hagen för att kolla att ingen hade bråkat med staketet eller om de hittat något i marken när de bökat runt. Nix. Ingenting. Han har förmodligen bara blivit skarpt tillrättavisad av Frej. Frej gillar inte när man är stöddig. Han vill ha det lugnt och harmoniskt i sin flock. Jag borde kanske lära mig av Frej tänkte jag och plötsligt "AJ, som..." Opus bet mig i handen. Vad nu? Det har han ju inte gjort sen han kom hit. Ett rapp över mulen fick honom att se lite moloken ut. Jag tror att han ångrade sig.

Det var ju en bra start på ett ridpass. Handgemäng. Men man skola icke bita sin matte. Faktiskt. På med sadel och hackamore. Har ridit med hackamore tre ggr nu. Det har funkat bra förutom att han har frustat och frustat och frustat. Funderar på om han får dåligt med luft och flyttar upp det en bit på nosen. Opus har ju så litet huvud och liten mule att det är svårt att passa till utrustningen.

Opus var PIGG! Han verkade inte ha det minsta ont av sina blessyrer. Vi tränade volter och öppna. Slutan gick åt skogen, han fattade det som galopp hela tiden. Tänkte att eftersom han var så pigg så borde jag passa på att träna galoppfattningar och samla galoppen och rida förvänd galopp. Det fixade han klockrent...men TUNGT. Det ville gärna hänga i hacket. För högt upp alltså...Jag drev och drev och drev och tillslut gjorde han några rakt uppåt skutt.

Försökte mig på några pyttetramp men han var för ivrig idag.

Gick in hyfsat nöjd och ganska störd av bromsar, mygg, flugor och annat elände. Jag är nog den enda som längtar tills det blir kallt...alltså 33 grader i skuggan är inte kul. Det går ju inte att rida förrän kl. 22.00 på kvällarna.