Faxe & friends

men som vanligt blir det inte riktigt som jag tänkt mig. Igår hade jag precis lyckats övertala Husse om förträffligheten i att han skulle longera mig och Opus så att jag på allvar kunde känna efter var och när han rör sina taxben.

Husse tyckte att det var tråkigt.
Opus hade lite svårt att fatta vem det var som körde egentligen.
Jag höll på att trilla av.

Vi höll inte på länge alls innan jag besviket kommenderade avbrott i övningen och gick in. Jag ska inte uppehålla mig vid denna fullkomligt idiotiska idé mer än att göra några konstateranden. Det är lite väl våghalsigt att göra sånt här barbacka. Svårt att slappna av och känna rytm när man har sina halaste ridbyxor på. Tyglar är bra att ha även om man inte tänkt använda dem. Opus är allt annat än rak :-( han flyttade mig raskt till andra sidan ryggen. Näää, usch. Det blev inte alls så rent, snyggt och sofistikerat som jag föreställt mig.

Myndigheterna har förresten beslutat att Frej får flytta tillbaka till sin knarkarkvart på försök. Det har skett en omfattande sanering och ekarna har klätts in i hönsnät. Gissa om hästarna var glada över att få springa zick-zack mellan träden igen. De har verkligen saknat sin skog! Nu när de insett att den är tillgänglig igen har Opus gnäggat hela morgonen för att få bli utsläppt för nedbetning. Gääääsp, nu ska jag lägga mig i soffan och fortsätta läsa min bok och Julius Ceasar, för jag är allt annat än pigg.

Opus och jag tog en sväng i skogen idag. Han kändes fjäderlätt och snubblade inte det minsta trots att vi travade på benknäckarsträckor. Han höll tungan rätt i mun och svävade över ojämnheterna. Riktigt kul. Han lyssnade på minsta lilla och hade suverän skritt och trav. Hade lite problem att riktigt länga galoppen. Han ville gärna knöka ihop sig och se flott ut men idag var det ju inte det vi skulle göra. Jag använde en lång grusväg med fluffig mittsträng till att öka, minska, öka, minska galoppen. Han tyckte att det var jobbigt och försvarade sig genom att dyka framåt. Nix, inget häng här inte, upp, upp, upp, fram, fram, fram. Opus trodde att jag hade fått tokfnatt. :-) När han väl släppte och brände iväg gick det fort! :-D

Heh, efter det var pållen en smula stissig. Det krävdes lite jobb att åter få honom som hårt vispad grädde ;-) På den långa asfaltssträckan hem lyssnade jag noga på skrittstegen, samlade, längde mjaaa, det verkar som om det gått upp ett Liljeholmens för Poppe :-) Innan vi svängde av upp mot grusvägen igen testade jag att samla så mycket det går just nu utan att han tappar takt och form. Tsi hi. Kul :-) Men jag tror han behöver mer driv för jag tyckte inte att det såg ut som om bakbenen vinklade sig så mycket i skuggan. Inget raspande, harklande eller flåsande heller. Bara nöjt frustande ;-)

Åååh, vad roligt :-D Pålle blir långsamt starkare!

Svetten rinner längs min rygg...men jag vill ändå rida mera. DET är kul :-D

Idag kompenserade vi gårdagen. Opus gick som en klocka förutom att han blev spänd varje gång vi passerade grinden. Vi jobbade mycket grundligt och det gav verkligen resultat. Massor av galopp. Fattning och avbrott vid koner och förvänd galopp på båge satt riktigt bra. Han är lite ostadigare i ena varvet och vi fick korsgalopp en gång vilket är premiär på Opus. Höger galopp sitter i alla fall som gjuten. Fina fattningar och riktigt hyfsade avsaktningar.

Red i dag med tyglarna fastsatta i ringarna på en remontgrimma för att vara säker på att han inte skulle få obehag efter gårdagen ifall han, trots att det inte syns något i munnen skulle ha gjort sig illa. Det är ju superskoj att sådana övningar som jag gjorde idag fungerar i enbart nosgrimma :-D

Det är något med lokselar och Opus tydligen. Orginalmatte har ju sagt att vi inte ens ska försöka spänna en vagn efter Opus. Säger hon det så lyder vi utan att knorra. Däremot så har jag ju tömkört honom med tömkörningsgjord helt utan problem. Han är ju inte bakskygg eller så. Det är något annat. Uppenbarligen. Idag hängde jag på honom loksele eftersom han har för liten mage för tömkörningsgjorden nu.

Vi jobbade på ridbanan och Opus var så himla duktig. Han riktigt dansade fram! Jag bara höll i tömmarna han gjorde vad jag bad om. När vi värmt upp gjorde vi ett litet mönster bestående av förvänd öppna längs långsidorna i skritt och en båge i trav på kortsidorna. Vi varierade bågen med att göra en volt i trav ibland eller en volt i galopp och sedan avbrott till skritt alt. trav för öppna. Opus var hur koncentrerad som helst, vippade med tarpanmulen och gjorde allting med ett trevligt flyt och växlade tempo bra. Det gick lätt att få upp formen när han tenderade att dippa näsan för lågt. Allt som vi tragglat på sistone verkade sitta perfekt. Jättekul att se. Jag kände mig nästan lite stolt! Jag har gjort det här. Coooolt!

Så händer det som inte får hända. Mitt i en travbåge fattar han galopp men när jag gör en halvhalt för att få ner honom i trav igen så flippar han totalt. Har ingen aning om vad som hände. Som i en handvändning. Han kastade sig utåt och drog iväg så att jag inte orkade hålla i. Han galopperade ett varv runt ridbanan med ögonvitorna typ en dm utanför huvudet innan han brakade rätt igenom grinden. Jag hörde hur han stoppsladdade i gruset utanför stallet för att sedan springa in i stallet. Han stod i sin spilta och hyperventilerade när jag kom. F-n.

Jag kopplade lugnt loss honom från tömmarna som satt nystade runt tre av fyra ben och satte på honom grimman över tränset. Häst, sele och tömmar hela (jag drog mig till minnes hur jag opponerat mig under körträningarna när tränaren tömkört med ihopsatta tömmar och fått svaret att inom inhägnat område finns det ju inget att fastna i och att det är lättare att hålla reda på tömmarna om de sitter ihop...) Japp, jag borde alltid, ALLTID lyssna på min egen instinkt. Nu hade Opus tur som inte fastnade i något.

Jag tänkte att smartast är nog att hämta Husse och avsluta ute på ridbanan ändå. Husse fick order om att stå i mitten på en volt med longerlinan fastsatt i grimman medan jag tömkörde några tempoväxlingar i båda varven. Den dansande hästen var som bortblåst men efter att Husse och jag röt till unisont när han gav blanka sjutton i haltkommando så blev han vattenkammad skolpojke igen. Stel och på sin vakt men lyyyyyyydig.

Hur gör man smartast nu? Tömkör vidare med loksele och har medhjälpare vid sidan eller är det ingen idé? Ska man bara konstatera att han kopplar ihop loksele med obehag och låta bli? Han kommer ju aldrig bli körhäst i alla fall. Inte hos oss i alla fall. Det finns ju mer lovande exemplar av fjordhäst att satsa krafterna på i så fall.  Fast jag är ju lite emot att hästen inte ska lyda mig oavsett vad som händer, men man kanske ska strunta i det ändå om det inte har någon egentlig nytta att ha just loksele på honom. Hm. Jag vet ju inte vad han har varit med om tidigare i sitt liv. Det verkar i alla fall vara djupt rotat eftersom Originalmatte upplevt detta och nu även jag efter alla år.

Opus. Tänk om du kunde prata och berätta.

Nåväl. Han var inte särdeles upphetsad efter träningspassets slut. Vi selade av som om inget hänt och han traskade i sakta mak ner till vallen för kvällsbete.

Eftersom jag struntat i att gå till naprapaten trots att min kropp upprepade gånger försökt säga eller skrika till mig att jag ska gå snart för annars är jag rökt, straffades jag häromdagen. Inspirationen flödade och Husse och jag spikade innergolv i skafferiet. Då bestämde sig ryggen för att ge mig en käftsmäll. Såpass att jag bara grinade rakt ut och låg på golvet en god stund. Det är väl en tre år sen eller så som det var så här illa förra gången. Fy fabian vad det gör ont och sådana jäkla svennevärktabletter hjälper ju föga, man börjar ju bara svettas av dem, lika ont gör det ändå.

Inget hästeri för min del alltså :-( Men hästarna har tränat käkmusklerna i alla fall...
När man inte kan rida eller köra själv kan man ju alltid åka till en kompis och träna henne i dressyr istället ;-) Insåg att vår nya Saab har lite trångt insteg när man har svårt att böja på huvudet...men vad tusan. Som 80-årig tant mosade jag in mig och satte stolsvärmen på fullt. Bilen undrade väl om jag blivit knäpp med tanke på värmeböljan utanför. Det blev en skojig dag med duktiga fjordisar som visserligen inte visade sin mest samarbetsvilliga sida men de korta stunder som de bjöd till var de superduktiga :-) Deras matte kämpar verkligen på duktigt med dem och har redan kommit till den punkt då hon själv har insett vitsen med en dressyrsadel ;-) Jag SA ju att hon kommer att blåsa om oss alla dressyrtanter när hon hittar alla knappar. Jag tycker det är jättekul att hon är så duktig.

Idag var i alla fall ryggen så pass bra att jag bestämde mig för att jobba lite försiktigt med pållarna. Opus fick sig en omgång löslongering med diverse övningar i löst tillstånd. Han var lite muppig först och ville helst inte lyssna men när han insåg att det blev lite svettigt i ljumskarna om han inte var medgörlig så gav han så sakteliga med sig. Söt pålle.

Därefter spolning och sprayning med RB86.

Minnet är bra men kort. Läste på kartongen i stallet och har glömt det nu. Trodde att Blenda var avmaskad men det var hon icke :-/.Har i alla fall bestämt mig för att inte släppa ihop dem så det spelar ju ingen större roll just nu. Mina pållar får gå som planerat nere på vallen mot vägen nu i juni så att de kan flytta upp mot gården i juli och slippa värsta turisttiden. Blenda står ju sällan eller aldrig still så hon kan ju nöta ut den apdåliga vallen i mitten bäst hon vill. Tråkigt för henne att hon fick nitlotten med nästan bara kärringtand på...hon skulle egentligen behöva mer mat (som hon tycker om och äter) men, men. Det kanske anländer hö om det anses nödvändigt, tiden får utvisa.

Jag har fullkomligen spritsats med inspiration från olika håll så idag red jag tidigare än vanligt. Kunde inte hålla kroppen i styr. Måste, måste, måååste testa lite grejer :-)
Opus ropade när han såg mig. Jag antar att det var för att han trodde att han skulle få mer mat.

Värmde upp som i fredags men med mer action och snabbare växlingar. Kändes på  gränsen till överilat men vad tusan, man måste ju börja någonstans. Enligt SMS från förbipasserande vän såg det bra ut så antingen så var det bra tempo eller så har vännen en räv bakom örat.

Jobbade sedan mycket grundligt med grejerna som Inspirationskällan anmärkte på i fredags. I detta friskare tempo blev det en smula hängigt. Svårt att få Opus att lossna riktigt. Plockade och drev framåt. Mnjaaa. Fick ta igenom det på volt istället. Opus stönade högt och väste, "jag kvävs, jag är för knubbig för den här övningen".

Red sedan på  i friskt galopptempo men de olika ställningarna fungerade icke i galoppen. Inte i det tempot. Måste ha den runda gunghästgaloppen istället. Kändes som att han skulle sticka ut ögonen på stängselpinnarna nu.

Satt också längre fram på ryggen idag eftersom Inspirationskällan sa att det kanske skulle vara bättre för Opus rygg. I galoppen fick jag själv så ont i ryggen av att sitta där att det bara var att sluta rida. Vet inte vad som hände. Kanske knycker det till där men inte längre bak på rygglimporna? Vi får väl hitta någon gyllene medelväg där Opus har det bekvämt och jag inte får så ont att jag måste sluta rida.

Jag får helt enkelt utvärdera dressyren ytterligare en annan dag. Kändes som om jag inte riktigt kom igång till någon bra ridning idag men skam den som ger sig.

Idag hade vi besök :-D Inspirationskällan var här och tittade, rättade och piskade mig verbalt när jag red. NYTTIGT. Jättekul!!! Det blev mycket galopp med varierande ställning utåt och inåt. Nyttigt att känna Opus svaga punkter. Fick bannor för mina alltför tvära öppnor och ja, Opus fick det besvärligt med mindre tvärning. Han stönade högt när han fick press på sig.

Travade med några samlade steg vid valda punkter. Bannor även här. Inte tillräckligt tydligt bara ett himla såsande. Jag klagade över att jag inte tyckte att Opus travade på ordentligt men hon tyckte att han hade bra trav.

Tränade även förvänd galopp. Han rejsar lite när han blir trött men lyssnar ändå bra bara man RIDER. Han verkade hur pigg som helst annars idag. Jag däremot red mest omkring som en tomat.

Puh. Kul :-)

Madamens ägare insisterade på att rida Opus när hon nu var här. Jag hade ju "ridit" hennes häst så det var inte mer än rätt att hon fick svettas lite också. Opus bara älskar denna ryttare så det var ju bara att tacka och ta emot. Jag var ju själv en aning mör efter Blenda och Frej.

Jag frågade om hon ville hoppa och hon var inte nödbedd ;-)
Hon hämtade Poppe i hagen och jag riggade hinder.

Opus var odräglig i början. Slö och bara, näää, blääää. Han var så seg att han snubblade på en liten upphöjning och höll på att gå omkull alldeles. Såg lite otäckt ut. Efter denna incident var han engagemanget själv. Superfin trav! Balanserad galopp. Jag skrockade för mig själv....vilken fin pålle ;-) Jag ser honom ju aldrig i någon annan skepnad än ledig med utfälld kalaskula, letandes mat annars.

Ryttaren var lyrisk. Vilken skillnad mot förra vintern då hon hoppade honom i ridhuset. NU hoppar han! Hon strålade! Å hoppa det gjorde han. Som en katt. Plättlätt. Balanserat. Han har blivit jättestark!!!! :-D :-D :-D Roligt.
Det är bara taxeringen som strular. Han litar för mycket på oss människor. Jag säger ju att han är blåögd. Som om vi skulle veta när det är optimalt att hoppa av? När skulle han göra avstampet om det var en enbuske med kraftfoder på andra sidan?. Skärpining Poppe.

Ryttaren erbjöd sig att rida Opus då och då om jag nu lägger tid på hennes häst. Det känns skönt så hålls han i trim trots att jag håller på med mitt "hobbyprojekt". Han börjar nämligen bli lite lönnfet. :-O De har ju knappt betat alls! Halsen är bucklig....men rumpmusklerna förstärks ju av ett böljande fettlager så det kan ju inte vara fel. Eller?

Jag antar att hästeriet är utrett och att jag ska fortsätta att rida den långbenta röda damen ett tag till. Påminn mig om ett tag att jag INTE ska köpa henne. Jag vill nämligen ha en harmonisk körhäst och inte en som gasar så fort det blir en raksträcka.

Efter att ha ridit den rödhåriga och Frejjen var jag sopslut i armar och ben. Men önskan att rida en vettig häst blev lite övermäktig. Opus själv ville helst äta. Han smet glatt ut ur stallet med tyglarna över halsen och såg sig stressat över axeln så att jag inte skulle hinna ikapp. När han såg att jag upptäckt rymningen började han småspringa. Vad tusan!?!?! Jag älgade efter och den gode gulingen fick backa hela vägen tillbaka till utgångsläget. Jädra smitare.

Om Opus hade varit lite smart hade han hållit låg profil och fått en avslappnad slappisfinridningsstund. Istället hoppar uppretad redan trött matte upp på ryggen. Det gör ju inget om man blir lite tröttare ändå. Det är säkert bra för något (typ fettvecket över byxlinningen).

Acceptansen för vingliga bogar - zero
Acceptansen för slashastrav - zero
Och. Öppna i trav ska banne mig vara öppna i trav och inte tölt tramp, frust, jag tror jag kvävs trippning med headbang.

Smått chockad arbetade den lille gule på. Hovarna sprang  för glatta livet. Alltså. Måste man rida som en tok för att få dem på hugget? När jag kände att båda rygglimporna guppade under min rumpa kände jag mig nöjd och hasade av.

In till Husse som gjort middag och bjöd på vin. Det doftade underbart.

Imorgon bär det av på islandshästtävlingar :-) Det var tio år sedan jag var på en sådan senast. Ska bli intressant.

Det är det enda som hörs. Grannen med alpackorna håller på med något markberedningsprojekt. De har hållit på ett ganska bra tag nu. Vissa dagar till strax efter kl. 24 och andra (sön)dagar innan kl.07. Jag som inte ens vågar tuta "hej då" till Husse de få tidiga mornar jag är i farten. Vi är alla olika och bra är väl det...

I morse pågick markberedningen mellan 07-09. Därefter har det varit paus (troligen arbetstid för vederbörande). Efter min egen arbetsdag gick jag ut och skulle rida Opus. Finridning. Hade riggat med musik och Husses bärbara minihögtalare. Opus var putsad till tänderna. Varenda hårstrå var kammat. Jag hade på mig korvskinnsridbyxorna som visat sig vara utomordentliga vid just finridning. Vi skred högtidligt ut på gräsmattan, jag pluggade i högtalarna och satt upp. I samma ögonblick vrålar grannens traktor igång för andra gången idag. Jag tänkte att han kanske bara skulle flytta den så jag red vidare men hörde bara vissa toner. När jag ridit en halvtimme hoppade jag av och stängde av musiken. Onödigt att slösa batterier när man inte ens hör vad det är för låt. Så var det med det.

Opus var inte riktigt med på noterna idag. Slö. Jag gillar inte att behöva driva så som jag fick göra idag. Men pålle gick inte fram av sig själv idag. Trött efter igår kanske. Vi jobbade stenhårt med att få öppnorna perfekta idag. Jäklar vad Opus blev arg när jag korrigerade ett fuskande som han har hållit på med ett tag. Jag såg det på Husses film och tänkte att nu jäklar får det vara slut med dessa fasoner. Han svarade emot och då fick jag säga åt honom på skarpen. Bock och spark till svar :-) Det var ett halvår sedan det kom sådana reaktioner tror jag.
Tränade massor av trav idag.

Idag bar det av på bruksträning med båda hästarna. Gotlands Brukshästförening anordnade träning för 10 ekipage.
Opus åkte med för finlir och lägeskontroll och Frej för att lära sig att umgås med andra hästar på ett naturligt och harmoniskt sätt...
Dagens rubrik talar ju sitt tydliga språk...
Jag lånade ut Frej två timmar till stackars "S" som fick ta det värsta med den Gode Frej. Det är nog bland det bästa jag någonsin gjort tror jag ;-)
Själv var jag grymt koncentrerad på Opus och vad vi behöver träna på så jag märkte inte så mycket av Frejjens förehavanden. Han hade tydligen haft någon slags one man show med skrik, vrål, hopp och studs. Någon hade undrat om han var hingst. "S" hade suckat och svarat "Nä, valack". Men det är ju positivt tyckte jag. Då tror de inte att han är ett dräktigt sto i alla fall. Det hör ju till vanligheterna annars.

Frej var i alla fall inte rädd för någoning. Han hade bara kul han. Det riktigt lyste om honom. Han strålade. Vilken FEST, och vad många bjudna!

Opus tog det hela med ro. Han trippade på i sin ljusblå värld. Vissa saker behöver vi träna på men det är bara teknikgrejer. Jag slarvar. Jo, en sak gillade han inte. Man skulle plocka upp en krycka ur en plåtsoptunna med lock och tillhörande plastpåse. Rida ett varv och sedan stoppa tillbaka den. Ruggig pryl, tyckte Opus.

Det har varit en kanonrolig dag. Husse har glassat runt en stund på Opus och ridit serpentinbågar i samlad trav.

Jag har i och för sig inte hunnit prata med någon eller hjälpa någon med goda råd och tips utan bara ridit omkring inåtvänd (det är på modet nämligen) skött mitt och tränat fokuserat. Det är inte likt mig. Jag känner inte igen mig själv. Coolt.






I mitten står 2:a pristagaren i Gotlands Bruks DM. Det är hon som åker om Opus eller jag bangar ur SM, bara så att ni vet. Den är gul i alla fall.

Film på våra gula djur från dagens bruksträning.
En till...:-)

Igår bad jag Husse att filma när jag red eftersom jag numera tränar ridning efter principen learning by error. Har inte råd att rida för tränare just nu så jag får väl göra så gott jag kan helt enkelt.

Alltså hur i allsin dagar kan hästar som rids enligt engelsk tant-dressyrprincipen ha stängda munnar? Opus gapar som en val när jag kortar tygeln. Jag KAN inte rida med kort tygel. Hur GÖR man? Det är bekvämast för alla om vi hissar ner oss två dm fram och länger oss bak ca två dm. Då blir det inget slitande och dragande i den stackars hästmunnen och Opus kan gå i behagligt slappistempo....

Men alltså. Opus går ju inte i stadig form i trav och galopp. Han fetfuskar ju utan att jag känner det. Hur bär han sig åt?
Jag hade hoppats att jag skulle kunna få till galoppserpentiner med volter så att jag fick ser hur det ser ut men Opus släppte allt och halkade omkring i gräset :-/ Fasen. Jag fick inte riktigt igenom allt som jag ville. Han har ju långt kvar på finslipningen av både skänkelvikningar och öppna och sluta utan att vingla omkring och maska i smyg. Jäkla häst. Han lurar mig hela tiden.

Så här långt har vi kommit med våra olika travsorter i alla fall.


Någon som har tips på hur jag kommer vidare ur detta?

Eller är det något skumt med den dåliga tömkörningsgjorden? Opus verkar ha blivit maaaaker om peeeeeena. Gjorden är för stor. Ja, läs noga ni som tror att ni läste fel. Gjorden har blivit för STOR för den Lille Tjocke. Minns hur han såg ut när han kom till oss.

Som ett litet klot.

Idag tömkörde vi nere på vallen. Tempoväxlingar i trav och galopp omedelbart när jag bad om det. Jag behövde nudda honom med spöt en enda gång i varje varv och sedan gick det av bara fasiken. Svårare däremot att få stopp :-O Fick använda staketet några gånger för att övertydligt och pedagogiskt förklara att "prtoo" betyder just "stanna omedelbart är du snäll"

Opus bockade och ruskade på sig och blandade attityden "jag är laddad till tusen vad ska jag, göra, vad ska jag göra, vad ska jag göra" med "jaaaaag rullar påååå här jag". Svårt att få honom jämn. Han var lite okoncentrerad och gick och spanade. Det är just såna här dagar man önskar att man behärskade tömkörningens ädla konst. Uppe på ryggen hade jag vetat exakt hur jag skulle angripa problemet. Nu, blev det lite som det blev. I alla fall ett par hästmagmuskler tränade och en snedtrampad människofot. Alltid något.

Nä, här behövs inga böcker. Jag har ju er! Ni är ju bäst av alla på att peppa!

Idag har jag skrattat. Först i 14 minuter (på arbetstid) och sedan i en timme och 27 minuter. Vissa stunder skrattade jag så att jag grät. Vi måste nästan samla ihop vårt gäng av ryttare som inget kan och inget vet och som bara gör fel. Vi är rätt många. Det verkar dessutom gå i cykler och just idag den 15 maj i halvmånens sken verkar vi alla vara synkade, det vill säga, vara på botten. En rutig filt och en dunk rödvin och alla mina vänner som inte kan rida. Sitta på en filt och roa oss kan vi nog klara av.

Det är beklämmande.

Idag kom Opus och jag ett steg till inhägnaden döpt till "inhängningen". Ingen puff i ryggen ;-) Vänder sig fortfarande med rumpan mot mig när vi byter varv.

En av mina vänner (som säger sig inte kunna rida) tipsade om att jag kunde lämna mina hästar på makeover för strax över 1000-lappen (styck) om jag ändå inte hade tänkt rida. Det ska jag göra den dagen det står en Porsche eller Touareg på uppfarten. Snacka om belåtenhet att lasta ur en fjording ur transporten och be att få den stylad för timpenning. Stylisten skulle behöva slipa saxen ett antal gånger.

Nä, jag satte saxen i Opus lurv själv. Man, svans och öronludd fick sig en putsning. Kropp och ben fick en omgång med ryktsten och hovskägget kammades med kam. Han såg mycket prydlig ut. Tills han kom ut i hagen.

Själva anledningen till min lilla inhägnad är just att ta tillbaka lite ledarskap över den gode Opus. Det går inte att hålla på och hoppa och skutta för allting när man är ute. Han kommer ju skada sig om han håller på sådär. Gotländsk asfalt är jättehal eftersom det är så mycket kalk i den. Ska Opus gå i taket hela tiden och halka omkring så kommer han att fläka sig en dag. Det var ju rätt nära för inte så länge sedan.

Färskt i minnet har vi gårdagen då lilla brallor anföll och naturen hade byggt fällor av diverse material.

Nepp.

In i fållan med dig häst. Vet hut.

"Nej" sa Opus "Du kommer inte åt mig"

Opus fick springa och byta varv ofta. Han var ilsken över förnedringen och sparkade mot stakettrådarna som hindrade honom från att fly till en grön plätt och äta.

Urdryg häst. Snacka om att strunta blankt i vad jag gjorde med min kropp. Fler än en gång kom repstumpen flygandes mot kaxig gul rumpa som demonstrativt stannade och pausade på eget bevåg.

Jag insåg att det skulle ta mer än en kväll att få den Lille Tjocke att be om lov på riktigt. Visst han tuggade men han tyckte inte att det var värt att komma in till mig och kolla läget.

Som mål sattes att Opus i alla fall skulle komma in till mig i mitten. Sen får vi fortsätta med resten andra dagar.
Opus sprang för sig själv han. Jag slutade helt att driva och han sprang vidare. Struntade blankt i mig. Jobbig insikt....:-/ Inte konstigt att han tramsar när vi är ute.

Äntligen! Opus kommer efter en lååååååång stunds funderande knatande in mot mitten. Han får en klapp i pannan och vi går mot grinden. När jag står och fipplar med grinden ger han mig en markerad PUFF i ryggen.

Min mun formades till ett streck.

Det enda rätta hade varit att återgå.

Jag slutade.

Jag gratulerar mig själv till en rond 2. Det man inte gör nu kommer heller inte att vara gjort en annan dag...

Ibland undrar jag verkligen hur fjordingen har fått det där ryktet. Ni vet. Ja, alltså slö och trött. Jag känner då inga sega fjordingar och själv får man ju definitivt inte ligga på latsidan. Ja jädrar, rid för kung och fosterland annars blir du lämnad därhän.
Idag hade Opus någon superväxel i. För all framtid har han nu bevisat att han kan skritta i RASK takt. Synd för Lelle Opus...
Det enda som behövs är en långbent fuxmärr med fyra vita ben och bläs vid sin sida. Han var typ som Prince (The symbol) som är hyfsat dvärgartad men gör sitt bästa genom att konstant använda platådojor. Kan lura vem som helst. Eller?

Vi började med att klättra upp för klinten två gånger och sedan red vi ner till havet. Underbar kväll med undantag för knottflockarna som man silade mellan tänderna. Tränade lite läskiga grejer som till exempel upp och nedvänd eka med hål i. Opus fokuserade HELT på ett par lila byxor som låg intill ekan. Han blev helt galen var över dessa byxor. "S-k-i-t i ekan, det ligger ett par lila brallor här" skrek han.  Jag undrade om det plötsligt skulle dyka upp någon byxlös bakom en strandvall. Vad säger man då? "Förlåt herrn, men era byxor skrämde slag på min häst" samtidigt som man försöker fästa blicken på någon av alla delar av omgivningen som svischar förbi när Opus härjar omkring i klapperstensgruset utan att få fäste för ett rejält avstamp.

Phu. Vi lade ner det där med ekan/lila byxor. Det kändes som om det blivit en smula infekterat. Vi koncentrerade oss istället på att lugnt och behagligt rulla ner för strandvallen i gruset och doppa tårna i det nästan spegelblanka vattnet. Nästan framme i detta magiska ögonblick, allt är stilla, en sjöfågel landar, en mygga surrar och så kliver Opus ner på ett område med släke (tång). Torkad släke. Ett helt bälte torkad släke. Typ som ett jättestort corn flake som dessutom lossnar och rör sig med Opus ståendes mitt på. Gaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhh!!!! Rädde sig den som kan. Marken rämnar.

Så var det med det.

Vi slutade med olustiga skrämma Opus-lekar och travade skogsvägen upp istället. Opus var galet pigg. Jag var tvungen att hojta en ursäkt över axeln för det var en fjording som tagit bettet en smula och tyckte att en härlig galopp denna försommarkväll var väl underbart. Med tillhörande sidohopp för höbalar som placerats i naturen och stenar som även de placerats i naturen var det ju bara underbart för en redan sargad ryttarrygg..

Det hugger liksom till i ryggen när man minst anar det. Inte så kul. Klart man sitter och spänner sig. Klart Opus spänner sig. Det var inte så kul att träna idag.

Opus var i alla fall långt mycket mjukare idag. Noterade några fluffiga "Kelda mellangrädde-travsteg" även om de inte är så hemskt många. Grubblade lite över varför han dyker framlänges...kom på varför. Han travar fint i balans så länge jag sitter ner men när jag började rida lätt för att ryggen blev för outhärdlig så, dipp, med nosen ner mellan framknäna. Satte jag mig så kunde man hämta upp honom på direkten. Fick jag lite ont spände jag mig och han spände sig och blev studsig och resultatet.....ja, lättridning, dipp, ner med nosen osv. Smått frustrerande.

Skänkelvikningarna blir stadigt bättre. Alltid något.
Galoppen blev sämre idag. Håller för hårt i honom så det blir gunghäst av det hela. Bakben, framben, bakben, framben, bakben. Man ska inte rida om man inte kan göra det ordentligt. Vad skulle jag upp på Opus och bråka för när jag själv inte är ok?

Husse sa i alla fall att Opus såg glad och nöjd ut så han kanske inte tog det så allvarligt som jag gjorde.

Idag har marken som gränsar till hästarnas hage rensats på träd :-( Nu är det bara våra uppätna enbuskar och våra egna träd kvar som vindskydd :-( Nästa gång jag köper gård ska jag äga så mycket mark runt om som det bara går.

Nu ska jag strax över till grannen och drilla henne och hennes fuxmadam i dressyr. Känner mig inte direkt laddad. Var är chokladen? Det är nog bara choklad som kan få mig på bättre humör just nu.

Mmm. Efter fem dagars ledighet ska tydligen ryttaren få smaka på ordentligt vad det innebär att ha liten gul häst. Igår var det fullständigt hopplöst. Vi värmde upp från marken på ridbanan och när vi sedan gick till lilla stubben vid grinden för att sitta upp barbacka (Opus har för rund mage så jag kommer inte upp utan pall..) så spatserar herr fjording helt sonika ut genom grinden och anser sig vara klar för dagen! Gick emot tygeln totalt och när han fick sig en skänkelbonk blev han sur och bockade. Jag blev så arg att jag glömde att jag satt barbacka och Opus fick sina fiskar varma. Opus förvånades över aktivieten på sin nakna rygg och återvände lång i ansiktet in på ridbanan igen.

Vattenkammad men slö.

Ingen form i vare sig skritt eller trav. (?) Hallå? Opus gjorde precis ALLT för att slippa undan. Hur kan det vara möjligt. Opus??? Jag fick slita som ett djur för att få honom att jobba. Opus piskade irriterat med svansen varje gång jag hann korrigera hans små trix. Jag tror att det tog 45 minuter innan jag hade honom som i en liten ask och ack vad trött jag var då. Sen kunde vi börja jobba med något givande....

Jag hade ställt ut koner att galoppera runt och sakta av några steg mellan och sedan fatta ny. Det var liksom målet för kvällen och nu hade allt annat tagit så mycket kraft. Jag var lite tveksam till att det fanns benmuskler kvar till att hålla sig kvar på hal cylinderformad fjording i någon avancerad galoppövning.

Äsch, vad tusan. Jag slipper kanske gå till naprapaten om jag trillar av. Då kanske naturen sköter kotknackningen åt mig. Jag chansade....

Opus gjorde det med bravur!!! Åh, vad han är rolig när han INTE MASKAR.

Idag fick jag grannen som sällskap på turen. Vi varvade skritt och trav i två timmar. Underbart väder men inte fullt så underbara hästar. Hennes häst gick och blängde på allt och var skeptisk trots att saker och ting bevisligen inte var farliga. Hon kunde hoppa till i förebyggande syfte också. I fall att.

Opus hade en annan approach idag med damsällskap och allt. Iiiiiingenting var farligt och man är tuffast om man inte bryr sig ett dugg om att matte försöker få en att jobba. Springa fort är det som gäller men inte så fort så att man kommer ifrån varandra. En avvägning så att säga.

Det var lågvatten idag. Kanske borde passa på att rida ner och trava i vattenbrynet någon dag.

Efter lösgörande Frejridning (för min del alltså)  var det bara att bita ihop och rida Opus också. Har varit så risig i ryggen att jag inte har haft någon större lust att rida. Opus var på sitt vanliga humör, kanske men en aning mer energisk skritt än vanligt. Lite stelare än normalt vid uppvärmningen men ack så skön (uppenbarlesemässigt alltså...han är fortfarande en ponny) när han väl kom igång.
JAJJEMEN!!! Samlad taktfast trav - taktfast mellantrav!!! :-D Nästan lika euforisk känsla som med galoppen :-)

Testade lite hit och dit och ja, det var ingen tillfällighet. Bara att förhålla eller öka drivningen med sätet. Opus var med på noterna. Alltså. Det här är ju kul ju! :-)

Tragglade #¤**#¤#" skänkelvikningar också. Är det bara vi i hela världen som inte kan göra en klok skänkelvikning i trav eller? Opus korvar ihop sig och går emot både här och där och trasslar in benen på sig själv. Undrar om han över huvud taget sätter benen där de ska vara. Han tycker att det är jättebesvärligt. Tror jag det som han håller på och trixar.

Gjorde bakdelsvändningar också...typ ett varv....Opus fick någon flash från tiden som westernhäst med sin förra husse..."oiiiiiiiii, spinn!!" ropade han. Söt. Jag kunde inte låta bli att sitta kvar i rörelsen. Han verkade tycka det var det roligaste idag :-) Testade andra hållet och han kastade sig in i en spinn. Hästminne?

Åh, höll på att glömma det "vetenskapliga" testet. Vissa dressyrtanter går på mystiska dressyrtantsmöten och sitstränar och sitter på elpålle kopplad till dator och tittar på skärm hur de sitter. En annan rider barbacka i marinblå Kyraridbyxor och kollar hur skitigt det blev. Nämen! Här avslöjar det sig att användaren av ridbyxorna sitter hårdare på vänster sittben men inte ligger an lika hårt med en bit av insidan av vänster lår. Dags att besöka min lilla naprapat igen kanske?