Tandkoll den 20 februari
Någonting är fel. En fjordhäst som inte vill äta. Veterinär Stina tillkallas. Gudskelov att hon finns!
För Veterinär Stina är ingenting konstigt krångligt eller besvärligt. Jag kände mig ändå tvungen att lite försynt upplysa henne om Faxes dolda talanger vilka hon raskt avfärdade med en handviftning. Jag har i alla fall varnat tänkte jag...
Faxe ville inte öppna munnen trots nedsövning. Samma procedur som när vi köpte honom alltså. Stina och min underbara sambo bänder munstegen på var sin sida men lyckas bara få upp den två hack. Mer går verkigen inte. Den utsvultne bara vägrar. I ficklampans sken försöker så Veterinär Stina, hennes praktikant och nyfikna jag kika in i den minimala springan mellan tandraderna. Faxe hade matrester längs hela vänster tandrad och en rejäl hake på en av kindtänderna.
Så fort haken var bortraspad så ville han äta trots att han fortfarande var groggy. Han fick stå inne ett par timmar och äta i lugn och ro när han vaknat till. Skrutthäst. Inte konstigt att du har bitit tag i bettet. Stackars, stackars dig och dumma, dumma mig.
Sådär ja, hur ska det nu gå med mitt nya, tuffa, bestämda jag???
