Faxe & friends

Det började egentligen med att skogsägaren hade ställt av sin traktorskopa på skogsvägen och dessutom haft fräckheten att ställa sin lilla kylbox och ett litet klädknyte i skopan. Opus skulle inte gå förbi sade han. Det var fullkomligt otänkbart. Han tvärnitade och vände hemåt. Jag blev irriterad av rycket som blev när Frej traskade vidare. Han var inte upprörd eftersom traktorskopor med skogshuggarmatsäck inte har skördat några offer under hans 11 åriga liv, vad han vet i alla fall. Frej gick vidare och Opus skulle hem. Eftersom Frej är starkare än Opus fick Opus ge sig. De skallade varandra och Opus blev återigen lite skärrad men Frej sa till på skarpen och sa att nu går vi förbi här och så gick vi. Själv hade jag tydligen ingenting att säga till om...

På vägen hem hade Opus uppenbara problem med skuggan av oss själva. Med solen i ryggen är det ju dock svårt att skygga för sin egen skugga. Den var ju hela tiden snett framför oss. Han kunde inte springa ifrån den...hopplösa lilla tjocka häst.