7 oktober - Kan andra ändra sig så kan jag
Gårdagens rekognosering gav resultatet 2 timmar i blandat tempo från mig till Bygdegården + en halvtimme skritt hem.
Enligt ändringar i programmet skulle turen ske i skritt av olika anledningar. Då är plötligt HALVA turen uppe i 3-4 timmar. Kopplar man då på den andra slingan så att det faktiskt blir en långritt så blir det mååååånga skrittimmar i sadeln. Det pallar inte mina höfter. Sugen är tappad. Vet inte om jag ska lägga den tiden på detta. Men jag har ju sagt att jag ska med...och så har jag lånat ut Opus....f-n.
Trots att jag är sur, grinig och upprörd (jag visste inte då att Opus ryttare faktsikt skulle komma och göra iordning honom) får den älskade Hussen mig att ringa och omförhandla. Svaret i telefon blir "javisst, nejdå, vi kan blanda trav och skritt.....vill ni galoppera så kan vi dela på oss...det är ok, så ses vi i Bygdegården"
Ja, det blev ju inte så mycket till en gemensam tur med flera hästar på långtur. Å andra sidan gjorde det ingenting att jag stod på mig och faktiskt red en annan väg med ett av ekipagen eftersom utflykten plötsligt kortades ner till hälften. Vi två red i alla fall vår långtur som planerat och hade mycket trevligt även om det gick en aningens fort i vissa kurvor....=)
Faxe kändes superpigg. Det var så roligt att han verkligen var glad och fräsh!
Efter en ganska lååång väntan i Bygdegården serverades det äppelpaj. Jag hade med mig två ostmackor i fickan. De såg micrade ut...
Ibland känns det som att ingen tänker på att jag fortfarande har en halvtimme kvar på min tur innan jag kan börja pyssla om min duktiga, duktiga häst.
Vår utflyktskompis var i alla fall snäll och lånade ut en box och ett täcke till den något svettige Faxen.
Jag låter ganska grinig...det är verkligen jättetrevliga människor och hästar...jag blir bara så trött på allt jox. Varför inte bara rida och fika och vi ses? Jag är inne i en period där det sociala inte får ta så stor plats. Jag vill att hästarna och jag själv ska utvecklas. Jag har inte tid att babbla om väder och vind.
Enligt ändringar i programmet skulle turen ske i skritt av olika anledningar. Då är plötligt HALVA turen uppe i 3-4 timmar. Kopplar man då på den andra slingan så att det faktiskt blir en långritt så blir det mååååånga skrittimmar i sadeln. Det pallar inte mina höfter. Sugen är tappad. Vet inte om jag ska lägga den tiden på detta. Men jag har ju sagt att jag ska med...och så har jag lånat ut Opus....f-n.
Trots att jag är sur, grinig och upprörd (jag visste inte då att Opus ryttare faktsikt skulle komma och göra iordning honom) får den älskade Hussen mig att ringa och omförhandla. Svaret i telefon blir "javisst, nejdå, vi kan blanda trav och skritt.....vill ni galoppera så kan vi dela på oss...det är ok, så ses vi i Bygdegården"
Ja, det blev ju inte så mycket till en gemensam tur med flera hästar på långtur. Å andra sidan gjorde det ingenting att jag stod på mig och faktiskt red en annan väg med ett av ekipagen eftersom utflykten plötsligt kortades ner till hälften. Vi två red i alla fall vår långtur som planerat och hade mycket trevligt även om det gick en aningens fort i vissa kurvor....=)
Faxe kändes superpigg. Det var så roligt att han verkligen var glad och fräsh!
Efter en ganska lååång väntan i Bygdegården serverades det äppelpaj. Jag hade med mig två ostmackor i fickan. De såg micrade ut...
Ibland känns det som att ingen tänker på att jag fortfarande har en halvtimme kvar på min tur innan jag kan börja pyssla om min duktiga, duktiga häst.
Vår utflyktskompis var i alla fall snäll och lånade ut en box och ett täcke till den något svettige Faxen.
Jag låter ganska grinig...det är verkligen jättetrevliga människor och hästar...jag blir bara så trött på allt jox. Varför inte bara rida och fika och vi ses? Jag är inne i en period där det sociala inte får ta så stor plats. Jag vill att hästarna och jag själv ska utvecklas. Jag har inte tid att babbla om väder och vind.
Kommentarer
Trackback
