Faxe & friends

Idag var det tydligen perfekta förutsättningar för att Lille Opus skulle kunna arbeta koncentrerat och präktigt.
Två äppelkart som muta i stallet och nästan helt vindstilla ute. Vi provade om det gick att rida i den bomlösa sadeln så att man skulle slippa den stora tunga westernsadeln och bara kunna dansa fram.

Ööh. Sadeln är inte formad efter Opus... Efter några försök kunde jag så likt en katt hoppa upp utan att sadeln gled runt. Sadeln svajade i varje steg. Jag tänkte att det får funka ändå. Det är väl bara att sträcka på sig lite extra så att man hela tiden har fötterna ner så att säga.

Opus var SÅ DUKTIG. Vi började med lyhördhet och halter. Man vill ju inte att den kanske tilltänkta medryttaren ska få en typisk fjordingbild som alla har som inte har ridit fjording på riktigt får. Gud förbjude. Inte mina hästar. De är inte sådana. Opus är definitivt inte sådan.

Tramp, tramp, tramp, tugga, tugga, tugga. När Opus började bli trött så försökte han sticka iväg i traven. Då var jag lite barsk mot honom och efter det så gick han så fint, så fint. Vi gjorde öppna tio steg upp på långsidan vek av i sluta mot medellinjen och gjorde öppna upp mot kortsidan. Där gjorde vi en mycket nogrann sväng till vänster fattade trav på långsidan, gjorde halt mitt på för att sedan fortsätta i trav ner mot kortsidan för att sakta av och förbereda öppna.

Han var så duktig!!! Heja Opus!