19 september...håller Opus på att få en ny deltidsmänniska?
Klockan 18.00 kom hon. Tjejen som skulle provrida Opus. Jag hade laddat hela eftermiddagen för att försöka vara sträng och tydlig med vad jag vill och inte vill. Jag är så himla dålig på det. Jag var nervös. Tänk om hon var en såndär dressyrsprätt som vet allt bäst? Tänk om hon inte var ordentlig med lille Opus och utrustningen? Jag hade skaffat mig minst tre förutfattade meningar av det yttepyttelilla jag visste om henne. Den ena var efter vilken disciplin i ridningen hon ägnade sig åt , den andra var efter hennes bostadsadress och den tredje efter att hon inte hade någon hemtelefon utan bara en mobil med kontantkort.
In på gårdsplanen kom en bil av japansk modell. Mmm. Ett plus. Ut klev en glad och framåt tjej med ett fast handslag, utan att vara kaxig. Jag funderade och tänkte att det här är en tjej som vill rida ett glänsande piafferande halvblod. Denna tanke blev snabbt nerbankad i skorna när hon berättade att hon själv haft både tavare, nordsvensk och halvblod men att hon tyckte om lite grövre hästar. Jo, Lille Opus är ju grov om magen i alla fall...
Hon tittade misstänksamt på westernsadeln och jag instämde. Den är inte trevlig att rida dressyr i. Men vad gör man när hästen är cylinderformad???
Jag red Opus lite först för att hon ville se vad han kunde. Hej, du. Min höft var skev och bröstryggen var helt låst och jag hade inte kunnat låsa upp den trots att jag tränat på min boll. Nä, det kändes inte alls bra. Stackars Opus.
Hon hoppade upp ganska snart och kortade upp honom på dressyrvis och fick genast svar på tal kan man säga. Opus visste inte riktigt vad han skulle göra. Han gillade henne från första stund men det var ett fasligt gapande på honom. Han ville inte alls jobba på det sättet.
Husse och jag tyckte lite synd om henne så jag sprang in och sadlade på Faxe så att vi kunde ta en tur i skogen så att hon fick känna på Opus utan att vi stod och stirrade. Skogsturen var trevlig och jag blev snabbt övertygad om att detta skulle funka för Opus del. Han gillade henne.
Nu väntar vi och ser. Hon skulle provrida två andra hästar och återkomma. Jag tror att det skulle fungera. Hon var trevlig, vet vad hon vill och Opus trivdes.
In på gårdsplanen kom en bil av japansk modell. Mmm. Ett plus. Ut klev en glad och framåt tjej med ett fast handslag, utan att vara kaxig. Jag funderade och tänkte att det här är en tjej som vill rida ett glänsande piafferande halvblod. Denna tanke blev snabbt nerbankad i skorna när hon berättade att hon själv haft både tavare, nordsvensk och halvblod men att hon tyckte om lite grövre hästar. Jo, Lille Opus är ju grov om magen i alla fall...
Hon tittade misstänksamt på westernsadeln och jag instämde. Den är inte trevlig att rida dressyr i. Men vad gör man när hästen är cylinderformad???
Jag red Opus lite först för att hon ville se vad han kunde. Hej, du. Min höft var skev och bröstryggen var helt låst och jag hade inte kunnat låsa upp den trots att jag tränat på min boll. Nä, det kändes inte alls bra. Stackars Opus.
Hon hoppade upp ganska snart och kortade upp honom på dressyrvis och fick genast svar på tal kan man säga. Opus visste inte riktigt vad han skulle göra. Han gillade henne från första stund men det var ett fasligt gapande på honom. Han ville inte alls jobba på det sättet.
Husse och jag tyckte lite synd om henne så jag sprang in och sadlade på Faxe så att vi kunde ta en tur i skogen så att hon fick känna på Opus utan att vi stod och stirrade. Skogsturen var trevlig och jag blev snabbt övertygad om att detta skulle funka för Opus del. Han gillade henne.
Nu väntar vi och ser. Hon skulle provrida två andra hästar och återkomma. Jag tror att det skulle fungera. Hon var trevlig, vet vad hon vill och Opus trivdes.
Kommentarer
Trackback
