Faxe & friends

Planerade min ridning lite idag. Som uppvärmning red jag volt/rakriktning/volt. Det visade sig vara mycket svårt. Faxe slingrade sig än hit och än dit och volterna blev olika stora =)

Sedan tänkte jag att vi skulle vara lite käcka och rida genom kortsidan, gå några steg i öppna på långsidan, vända upp mot medellinjen i sluta, göra halt och fortsätta i öppna upp mot kortsidan. Det kändes alldels fantastiskt bra i skritt. Svårt med slutan till vänster. Jag satt på höger sittben och kunde inte få ner det vänstra hur jag än försökte. Faxe begrep ingenting och sick-sackade sig fram och såg förvirrad ut men verkade tycka att han var mycket duktig och lydig.

När vi började trava tittade husse ut genom fönstret och grälade på mina tår som pekade rakt ut. Vadå? Ett par 39:or borde vara tillräckligt stora för att kunna få in luft under så att Faxes framdel lättar lite. Nu vet jag vad jag ska ha achenremmarna till! Knyta öglor av så att man kan sticka in tårna!

Jag slappnade av lite i benen i ett försök att få in de krampaktiga tårna. Det kändes riktigt, riktigt bra. Faxe trampade på, mjuk och fin och så,  SNUBBEL, SNUBBEL, gliiiiiiiiiiiid, gliiiiiiiiiid.......nästan krasch...jag höll andan och försökte sitta så rakt över honom som möjligt. Så reder han ut det. Efter det skrittar han mycket skumt. Det knäpper i höger framkota. Jag hoppar kvickt av för att kolla hur han mår.

Det verkar inte vara några problem, utom att de vaniljsåsfärgade benen är helt gröna av gräsfläckar. Alltså HELA benen! Han får trava lite utan mig på ryggen och det går alldeles utmärkt. Jag sitter upp och han frustar och ojar sig gång på gång, precis som om han ville säga "oj, hoppsan, hur det kunde gå", men verkar annars vara vid gott mod.

Vi travar av oss långa och låga och Faxe sträcker duktigt ut halsen. Sen går vi in.