Faxe & friends

Mja, det gick ju inte fullt så smärtfritt som med den lille Tjocke. Faxe har med sig ett kvastskaft som han raskt slukar innan vi börjar trava så att han ska kunna hålla en så rak profil som möjligt även på volten.
Jag driver och driver och driver och försöker att inte fastna i innerhanden vilket inte är så lätt eftersom Faxes tänder känns som en åtnupen nötknäppare. När jag inte orkar kniiiiiiipa med mina stackars ben mer och han struntar i mina ansträngningar över att hålla ett friskt tempo för att på så sätt lura lilla nacken att mjukna tar jag till pinnen. Smisk, smisk smisk. SPARK. "Nu blir jag sur på riktigt" sa Faxe. Jag utropar att han är söt och gasar på lite extra eftersom det tydligen fanns lite extra kraft kvar i bakbenen. Myyyyyyys, när kom den. Den perfekta traven, för ett ögonblick, nu tillbaka till slitet. Hästkräk! Varför vill du inte?

Skrittade av på något längre tyglar och då kunde man minsann samla sig lite och gå i öppna och sluta helt utan spjärn. Varför är han så emot en kortare tygel?

Var något stel i vänster fram vid stretchingen.

Ganska duktig häst ändå och en fruktansvärt trött matte....