Faxe & friends

Igår kväll var det en sådan underbar kväll som luktade extra starkt av natur. Ursprungsplanen var att rida en jetmotorövning med Opus men det var en sådan underbar kväll att jag bestämde mig för att skritta ut på Frej först för att bara njuta av livet en stund.

Vi väntade tills alla fredagsbilister passerat och gav oss av i det närmaste bullerfri miljö. Det var helt underbart. Frej gick med sina raska steg och blev svettig bara av skritt...När vi kommit en bit ner på den långa grusvägen mötte vi grannen som stod och tittade på sina lammungar som hoppade och skuttade i gräset. Vi stod en god stund och pratade lamm, räv, örn och obefintliga betesvallar.

Vi fortsatte vår skrittur och tog samma sväng som sist. Vänsterkroken i skogen och sedan de två högerkrokarna. Frej blev tramsig på exakt samma ställen som förra gången. Som den tråkiga matte jag är var jag naturligtvis beredd med ett effektivt knäslut ;-) Det märks att Frej börjar bli aningens smidigare. Sidoskutten blir numera längre och inte med helt rak hästkropp. Alltid något.

När skutten och bakåttittningarna ökade i intensitet insåg jag att min lugna skrittur var över för denna gång. "Jahapp. Är det så vi ska ha det. Klarar du inte av att hålla dig i skinnet på halvlång tygel så får du arbeta istället."

Jag blev mycket, mycket sträng. Jag hann dock med att reflektera över att, kan man en dag kontrollera denna häst med andra tygeltag än halvt liggandes på ryggen innan han lyssnar så har man en miljard olika travtempon i samma pålle. Så himla kul!!! Han ändrar från nästan stillastående till luftig härlig trav på nolltid. Han kan dessutom få in den karaktäristiska distanstraven med något slags flygmoment i om man får några meter på sig.

Idag var jag lite wild & crazy. Borde egentligen släppa honom så när jag inte får stopp men det kändes som om jag inte bara kunde sitta och hålla honom för då hade vi blivit osams. Man kan väl säga att lyhördheten är på topp när det gäller framåtdrivande ;-) Sidvärts och broms är det sämre med.

Vid samma ställe som vanligt blev Frej "bakskygg" och räknade återigen med att kunna ta hela den långa grusvägen i inbillad panikgalopp. Nix pix. HALT. Framdelsvändning. Stirra faran i vitögat (ingen av oss såg någon fara), skritt, in med rumpan-nu sticker jag hem galopp i två språng, HALT, skänkelvikning höger, skänkelvikning vänster, skänkelvikning höger, skänke....."å nej jag kan inte gå till vänster för där står det lamm fem meter bort" sa Frej, SKÄNKELVIKNING VÄNSTER (!), "ok, ok, var inte så himla sur, vi har ju en lugn och skön skrittur" sa Frej

Pust. Vid det här laget var jag ganska svettig och det är mycket, mycket grusväg kvar. Vi ägnade oss och serpentier med volter samt halter med ryggning, öppna mm hela grusvägen tillbaka. Ganska praktiskt att göra små volter på en väg med dike på ena sidan och taggbuskar på andra sidan.
Det har nog aldrig tagit så lång tid att tillryggalägga denna sträcka tidigare.

När vi äntligen når asfalten kommer grannfrun (frun till ovanstående granne alltså) körandes i sin bil. Hon stannar i korsningen och vi pratar också en god stund. En av deras hästar råkade ut för en olycka med sin medryttare för inte så länge sedan. Medryttaren har vaknat och hästen får sina sår ompysslade. Hu.

Nu hade vi en kvarts skritt hem och det var mörkt. Opus jetmotorövning snöade inne. Men jag har inte haft så ont i benen efter ett ridpass sedan jag var på ridläger för...15 år sedan.