Faxe & friends

Frej, vilken grej

Efter 4 månader som hästägare var det dags för något ännu större. Att verkligen välja en häst och köpa den. Hur väljer man en kompis som man ska leva med i så många år? Med Faxe var det så naturligt på något vis. Det var bara så att han skulle bo hos oss.

Häst nummer två. Vad skulle det bli? Genom Faxe var vi ju redan inne på fjordhästspåret. Faxe var ju min häst och min sambo ville absolut inte ha något annat än fjordhäst. Dessutom gör sig ju fjordhästar bra i par. Man väcker alltid uppmärksamhet och folk blir glada när man kommer med två fjordingar.

Vi letade i annonser, läste och läste men det kändes mest som vanligt när man läser hästannonser. Jag minns än idag att jag fastnade för en häst som hette Skorpan. Hon var dräktig just då men jag kunde inte släppa henne ur tankarna. Det kändes samtidigt som att vi inte kunde vänta på att hon skulle bli till salu och jag vet inte om hon blev det sen heller.

Det var tur det. Hade vi väntat på Skorpan hade inte Frej korsat vår väg. Varför det blev annonsen på Frej som vi ringde på måste vara ödet. Vi sökte en ung fjordhäst som var inriden och inkörd. En färdig häst som komplement till Faxe men samtidigt en häst som man har möjlighet att få så många år som möjligt med. ?5 årig fjordvalack, pigg och framåt?. Det var den vi skulle titta på.

Svårt att vara objektiv när hästen är världens charmigaste

Han stod i Ödeshög. Vi åkte dit laddade med kamera för att fotografera honom från alla vinklar och vrår för att ta med hem och diskutera med våra hästvänner. Det första vi gjorde efter att ha sagt hej till Frej (vi var sålda redan i stallet, vilken charm han hade) var att åka med en sväng med rockard. Vi försökte slå känslan ur hågen och verkligen leta fel hos Frej för att vara ordentligt objektiva och inte alltid bara följa hjärtat. Frej gick stabilt med vagn och vi höll i oss när ägaren styrde ut i trafiken i full trav. Frej rörde inte en min. Detta var hans hemmabana, det märktes att han var körhäst. Det kändes skönt eftersom ingen av oss kört häst tidigare men gärna ville lära oss för att kunna träna hästarna allsidigt. Frej verkade vara en klok häst.

Nästa prov var ridningen. Jag minns inga större problem utom att han var mer okoncentrerad vid ridningen än vid körningen. Vi red en stund i hagen och han kunde alla grunder ordentligt. Sen red vi ut en sväng och då var han aningens mer på alerten. Det var bra. Vi ville inte ha någon turridningshäst som bara lunkar på.

Vi fikade och pratade en stund och fick reda på att han tyvärr fått dåligt foder under en tid på grund av rådande stallrutiner. Han hade utvecklat känsliga luftvägar och fick väldigt lätt hosta. Han hade även varit halt på båda fram och vilat en längre tid.

Vi kom överens om att vi skulle åka hem och fundera och prata med folk som visste mer än oss innan vi kunde ge ett svar. Det var helt ok.

Vi hoppade in i bilen, stängde dörren och sa till varandra att Frej kommer att flytta till oss.

Handpenningen på Frej betalades och han fick bo kvar hos gamla ägaren i två veckor medan vi ordnade med flytten till det nya stallet. Vi fick mejl varje dag om hur Frej hade det och vad han gjorde på dagarna. Det kändes tryggt.

Frej reser hem

Så kom dagen då Frej skulle hämtas av hästtransportören. Han skulle dyka upp hos Frej på eftermiddagen. Frej var förberedd med flätad och lindad svans. Den gamla ägaren hörde av sig och sa att det inte hade kommit någon transportör. Timmarna gick. Ingen transportör. Vid midnatt dyker transportören upp. Då är det tomt i lastbilen och Frej ska till Uppsala för att mellanlanda och vänta på fler resenärer. I samma lastbil som Frej åkte i skulle det även åka med travhästar som skulle till Skrubbs travbana i Visby. Vilken dag det skulle bli kunde ingen svara på.

Vi fick tillslut kontakt med transportören och fick då veta att Frej var på väg till Uppsala. Vi bad att chauffören skulle ringa när han stod i kön till färjan i Nynäshamn så att vi fick några timmars förvarning att kolla upp med stallet att allt var grönt, ta ut kontanter till betalning osv. Det här var på den gamla goda tiden då färjan tog längre än tre timmar. Jo, han skulle ringa men önskade nog helst av allt att dessa nojiga hästägare skulle sluta trakassera honom med telefonsamtal.

Klockan 06.05 ringde han. Vresig som få och undrade vart hästen skulle. Förvirrat undrade min sambo var han var och fick svaret att han var utanför Visby och ville veta var vi bodde. Var vi bor? Vi bor två mil från stallet. Vi måste åka dit och öppna. Skulle du inte ringa i Nynäshamn? Han svarar argt att han ringer ju nu och att vi skulle rappa på för han skulle vidare.

Vi skuttade i kläderna. En av oss körde i ilfart mot stallet och den andre till bankomaten eftersom vi fortfarande inte hade fått reda på vad det skulle kosta i slutänden. Det berodde helt på hur många hästar som skulle med. Vilket han förmodligen visste i färjekön i Nynäshamn.

När jag väl kom till stallet stod Frej och bekantade sig med Faxe och sambon försökte föra något slags lugnande resonemang med den vansinnigt arga chauffören. Vi vet fortfarande inte vad han var upprörd över. Han hade ju själv gjort precis tvärt emot vad han sagt hela tiden fram till nu. Vad har vi nu gjort för fel? Vi hade ju inte fått veta någonting om någonting och nu hade vi inte heller jämna pengar att betala med. Chauffören hade ingen växel.

Vår nya familjemedlem, Frej

Frej visade sig vara precis så bra som vi tyckt från första stund. Han är en underbar häst. En underbar häst med två jag. Han väljer det jag som passar för stunden. Han har ett körhäst-jag. Orubbligt, fantastiskt, tålmodigt och ett ridhäst-jag som på senare tid visat sig vara ganska formbart. Från början var det ridning under protest. Numera börjar det gå över till ett mycket ambitiöst kallblodsläge. Han är fin och han är definitivt Husses häst. Han gör precis allt för min sambo. Skulle han be Frej rulla runt skulle han förmodligen göra det. Det är helt otroligt.

Den bästa livscoachen av alla

Frej har lärt mig mycket som människa och ryttare. Framförallt vad äkta tillit och ömsesidig respekt betyder. De första åren gick jättebra men sedan hände något. Vi kom helt på kollisionskurs. Jag blev arg på honom när han konstrade. Vi hade det kämpigt länge. Tillslut slutade jag att rida honom för att jag blev rädd helt enkelt. Frej är en dominant häst. Jag hade fram tills nu varit ohälsosamt orädd i hästsammanhang. Goa Frej rådde jag dock inte på. Jag red honom inte på ett halvår.

Tillslut gav jag mig ut ändå. Det hände precis samma saker som innan jag slutade. Han spanade bakåt, gick och trippade en stund och sedan drog han bara iväg rätt in i skogen. Jag blev rädd naturligtvis. Igen. Klev av och gick en bit. Tänkte att nu får det vara nog. Det ska vara kul att rida. Det är inte kul att rida Frej. Nu säljer vi honom, det här går inte.

Sen blev jag arg på mig själv för att jag ens tänkte på att sälja min vän. I samma ögonblick hoppade jag åter upp på hans rygg och jobbade stenhårt. Jag gav mig inte förrän han gick som om han drog vagn. Jag minns att jag tänkte att har jag lyckats göra ridhäst av Faxe så ska jag väl banne mig klara av att rida Frej. Den dagen vände allt. Från och med den dagen har jag aldrig mer blivit arg på Frej. Bara tagit ett djupt andetag.

Jag har lärt mig att Frej har bra och dåliga dagar. Det syns på hans ögon. Har han inte en klar och positiv blick ska man inte ge sig på att göra något avancerat. Vill han inte så slutar det enbart med att det gör ont på en själv. Då är det bättre att ta en pysseldag och visa att man bryr sig om honom. Jag vet inte om det kanske sitter i hans kropp. Han kan vara fruktansvärt stel och tycker inte om kyla. Soliga varma dagar är Frej i sitt esse.

Nu när jag har tagit mig tid att förstå vad Frej egentligen vill och menar när han gör olika saker går vara liv lekande lätt tillsammans. Han är gladare och jag är lycklig över att han av alla har fått mig att tänka till. Tänk om jag hade lyssnat på honom från början och inte bara köpt allt vad instruktörer och förståsigpåare sagt. Har man Frej med sig så gör han precis vad som helst för att vara till lags. Han är en helt otrolig häst. Jag är kollosalt glad över att ha honom i mitt stall. Frej är rolig att ha att göra med. Han är en kul individ som är översvallande positiv så det smittar av sig.

Frej är född den 13 juni 1995. Han är e. Krossar 144 och u. Isabella 2743.