Hästar, hästar, hästar - Del 4
Faxe, Frej och Opus
Dessa tre helt olika hästar har genom åren gett mig en ödmjuk syn på hästhållning och ridning. Får jag bara ha dem fortsatt friska så räknar jag inte med att köpa någon mörk kallblodstravare med böljande man på 15-20 år till. Det tråkiga med att ha hästar som är födda -94, -95 och -96 är att de blir gamla gubbar med käpp samtidigt.
Som alla hästägare anser man ju att just den hästen man själv äger är den mest speciella i hela världen. Visst, alla hästar har fantastiska personligheter. Frej och Opus är underbara men med Faxe har jag verkligen ett speciellt band. Det är precis som med människor. Det är bara en man som är Mannen med stort M (Husse) och så har man vänner med egna små platser i ens hjärta och så är det Faxe som tar upp en stor del.
Därför heter bloggen just "Faxe & Friends" och ingenting annat. Den är tillägnad honom, för blod, svett, tårar och ömsesidig kärlek. De tre första årens dagboksanteckningar ligger i säkert förvar och vår framtid delas nu med er andra bloggare.
Och jag som råkat skriva Frej& fiends *skäms*.
Vilken härlig bild med 3 fjodisbakdelar! Vill också ha flera! Vill vill vill! Men tiden räcker inte. Och turridning på dem är uteslutet för skumpiga andra ryttare får inte rida på mina hästar :-)
Ja, Faxe snörper lite på munnen. Frej tar alltid plats, vad han än tar för sig. Alla faller pladask för Frej när de lär känna honom.
Fjordingbakdelar ja, jag hade som sagt gärna haft boxar istället så att man såg deras plirande fjordingögon istället och så att de slapp sitta i snöre. Men med tanke på att de har varit utegångshästar i första hand sen vi flyttade till eget så har de ju knappt stått i stallet så spiltorna funkar tills vidare.
