Hej, vad det går!
När vi så tog tag i kvällens ridövning från Hipsson (oj, nu såg jag att det var bakdelsvändning och inte framdelsvändning....det var därför det inte blev något flyt i övningen....) Eller, ja, delvis därför. Att man inte kan få hejd på hästen efter galoppen är ju en annan femma.
Rackarns häst. Han lär sig så himla fort. Tre saker är för lite. Han hispade runt innan galoppen, laddade, laddade, laddade. Han kunde inte bryta av och när han väl gjort det så kunde han inte göra framdelsvändningen som skulle vara bakdelsvändning utan blev alldels ifrån sig och förstod ingenting alls plötsligt.
Jag blev MYCKET sträng och då trillade poletten ner med ett snabbt litet klirr. Inga problem alls faktiskt....hmmm.
När vi sedan fattade traven började han med sina Opusrusningar och pinnade på som bara den. Jag tvingade in honom på små volter och olika håll tills han sansade sig och kunde fatta galopp ordentligt igen utan att bara tramsa.
Det var först de sista minuterna som han åter igen lyssnade på sätet. Vi mjukisred en stund och sedan gick vi in och stretchade. Han halvblundade när jag stretchade höger fram. Det sitter nog något gammalt där som börjar mjukna upp. Skönt.
Jag förvånas också över att det blir en högt klirrande polett som åker ner när man väl får nog av trams och blir rasande. "Jahhhaaaaa....var det det du ville...att du inte sa det på en gååååång...?" säger Vegard och går fint i form och gör övningen perfekt efter att jag fått ett raseriutbrott som borde höras ända bort till Efwa o venar. Varför inte göra allt den trevliga vägen det trevliga sättet och slippa bli osams. Kanske tycker våra pållar att det är "fölösande" med en minifight i ett ridpass. Så man synkas...
Skulle föredra den enkla mysiga ickebråkiga vägen faktiskt ;-).
Vad är det för fel med att bara ha det mysigt för jämnan? Kanske tycker pållarna att dte ska vara litet krydda i vardagen? Jag läste i min härliga engelska hästtidning (majnumret kom igår) att hästar har en förmåga att plocka ur alla möjliga känslor ur oss människor. Så sant...
Underbar länk förresten!!!!!!!! Tack!!!!
Jooo, men man brukar ju inte behöva bli arg på Lille Opus...han är så snäll och medgörlig. Man om det blir en sådan uppenbar skillnad före och efter måste det ju ha varit maskning?
Jaha Opus polett faller ner på det viset. Gulligt. Näpp min Vegard har en polett som liksom sitter fast i myntöppningen som man måste trycka till litet för att den ska trilla ner.
Japp, maskning med ett leende på läpparna för Vegard och jag undrar ju varför i hela världen...
Men men, det är väl tjänstefel av min vegard att inte varde dag kontrollera om det råkar vara just den dagen då hästarna fått makten, kollar man inte dagligen så missar man ju dagen "D".
