Prisad vare Tom Thumb
Frej tror alltid att det bara är han som har en susning om var vi är någonstans när vi är ute och rider. Jag anser mig själv ha ganska bra lokalsinne så varför han behandlar mig som han gör begriper jag inte. I varje korsning, sväng eller antydan till stig är det som om Frej säger " Se så lilla vän, nu ska vi gå hem, du och jag". Precis som om jag vore en förvirrad pensionär.
Varför ska han gå hem hela tiden? Det är ju jättekul att vara ute och rida på en häst som försöker vända hem var 5:e minut. Husses häst. Jag säger ju det!!
Ja, ikväll red vi ut en tvåtimmarstur i duggregnet. Första timmen var det som vanligt. Frej tittade än hit och än dit i hopp om att hitta något att bli hiskeligt rädd för så att det skulle bli befogat med ett skutt så kraftigt att det råkade bli en helomvändning så att man kunde galoppera hem. Jag satt där bistert och tänkte "Jaa du Tom Thumb, är det så här det är att rida ut med dig är du inte värd att köpa".
Det går inte att beskriva hur Frej känns när han tramsar men det känns bara okontrollerbart. Det är så mycket häst som får fart när han får fart. Tankarna fladdrade iväg. Frej fortsatte med sin typiska "frejäruteochrider-sysselsättning" och plötsligt stannar han. Jag frågar vad det var. "Inget" sa Frej vände sig om och sköt ifrån ordentligt för att hinna få upp farten innan jag han reagera. Vad Frej glömt var att jag hade min hemliga vän Tom Thumb med mig.
YESSS! Ha haaaa, din gode, gule, kanonkula. Detta var dock sista gången du lyckas med just denna bravad.
Döm om Frejs förvåning. Han stannade och blev mycket beskedlig. Tsss.
Inte för att han kopplade av nämnvärt efter detta men det behövdes bara små, små påminnelseduttar i tygeln när det kändes som om han spårade ur. Trevligt, trevligt.
Frej kändes så äckligt pigg att vi travade nästan ända bort till golfbanan. Jag tänkte att ju längre bort från hemmet vi travar desto mindre rejs blir det på tillbakavägen. Jag hade nämligen bestämt mig för att göra helomvändning och ta skogsvägen hem igen också istället för bilvägen eftersom det regnade och bilar inte verkar ha någon förståelse för att redan blöta ryttare inte vill bli dränkta också.
Frej var märkligt nog beskedlig på tillbakavägen. Inga skutt, ingen egenpåhittad tempoändring, ingenting. Han bara tuffade på. Sådär så att man i ett svagt ögonblick tänker att det kanske skulle vara kul att rida distans på honom ändå. Men nä, inte så länge tramset är fler sammanlagda timmar per år än den beskedliga Frej.
Imorgon ska Tom Thumb vara med och rida dressyr igen innan det slutgiltiga beslutet om han ska ingå i Frejs bettarsenal.
Låter lovande men TT bettet. Det är ju så man vill ha det, utan tokrejs.
Fjordisen vi hade för köp i somras/ höstas men som jag skickade hem igen gade såna där tvärvändningar för sig. Vips på en hundradels sekund hade han vänt och var på väg hemåt.
Hehheh det han inte visste i början var att han hamnat hos tant Jaana och det skulle visa sig att fjordhästar inte har en sportslig chans...i längden...
Jag red den med vanlig tränsbett men när han gjorde sin blixtsnabba sidomanöver-vändning så hade jag spöt redo och rappade snabbt upp mot hals och huvud. Gissa om pållen blev förvånad. Visst det kan tyckas taskigt men jag ville få fram det som att alternativet att vända, oavsett om man var påväg att bli uppäten av en stubbe, var ett otrevligt alternativ.
En sån här tant-Jaana sak får man använda väldigt förnuftigt och sparsamt men med den hästen hade den en viktig pedagogick funktion. Häpnadsväckande nog så övergick totalvändnings-sidoskutt-bocksprången till skrämsel knyck på stället för att från detta övergå till tittighet och från detta övergå till sneglande och vidare till skritt förbi eventuella hästätande saker med nästan bara ett vinklat öra.
Jag har iaktagit detta drag hos just hårdnackade ganska självsäkra men samtidgt litet småfega hästar. Dom tror inte ryttaren reder ut saken utan reder ut sitt på hästvis...ganska hårdhänt på hästvis. I min elaka hästskola lär vi oss först "näpp så gör vi inte hos tant jaana" och sedan får hästen så sakteliga (tar säkert 6 månader) lära sig att släppa kontrollen helt till tant jaana som sedan pyttsar ut ansvarsuppgifter efter behag och situation. Hästen blir harmonisk och trygg att rida, den vet ju att i människornas värld så reder människorna ut situationer...medan i hagen får man vara häst och göra på hästvis ;-)
Hmm vad ville jag säga med allt det där, jo det låter toppen det du gör med Frej, attans pålle han har fullt sjå med att ha koll på läget men är ju på god väg att bli ridbar. Jag känner igen beskrivningen av hans beteende, inte kul att inte veta ifall det är just den ritten man är ute på som kommer vålla livstids invaliditet eller bara kvistskrap i ansiktet ;-) Kul att han blir bättre och väldans bra med ettbett som han lyssnar på och måste man ta i så blir obehag för att dom ska lyssna.
Hästar ska inte ha makten över människor...men dom måste ju liksom testa om det mot förmodan skulle vara så...
Men visst är det en annan känsla att ha kontroll? Även om den ännu inte är etablerad.
Pensionärssara, hehe, jag ser det framför mig. Kanske är det det hela baserar sig på? Att han inte riktigt känner att du vet lika mycket som han. Kanske kan "Tummetott" ändra på det. Fattar han att du kan saker som han kan så kanske du vinner lite mark hos Frejjan.
Venar tror ibland att han kan lura mig. Han gör halvhjärtade försök ibland när han tror jag sover på kuskbocken. "Undrar om hon märker att jag tänker gå åt......DET HÄR HÅLLET"
Fast hans halvhjärtade försök liknar, för mig, mer en "jag går dit mulen pekar. Tittar jag åt det hållet ut på fältet så måste ju kroppen följa efter." Dvs, det går mer i slowmotion.
Någon enstaka gång har han verkligen velat hem, men då väntar han tills han får ryttare som inte riktigt vet att mulen snart pekar åt ett specifikt håll. Lättare att dra iväg utan vagn också. Matte är så jäkla grym, hon vet av någon anledning före Venar själv vet att han ska vända.
Venar har numer gett upp snabba försök och gillar med mulepekarvarianten. Kompisen har lärt sig också, så nu blir det inga mer hyss. Stackars Venar.
Håhå jaja. Grejen med Frejs personlighet (till skillnad från Faxe och Opus) är att skulle man ge honom ett rapp över halsen tex så blir han förnärmad och ger tillbaka med samma mynt. Det gör så gott som alltid ont på mig. Jag har insett att vi måste hitta någon slags gyllene medelväg så att livet känns behagligt för båda.
Ridningen har ju strulat i många år i alla fall för mig, inte för den älskade Hussen. För Husse kan man göra vad som helst, till och med rida i klockren form redan från start. Ju längre man rider ju sämre blir man alltså....humpfrr.
I körningen har han som sagt gått som ett lok förutom när långtradaren rammade oss för ett tag sedan.
Frej kör också mulpekarvarianten. Skillnaden mellan Frej och Venar är nog att Frej GÅR dit mulen pekar eftersom han fram tills igår ringaktat olika betts funktion. Skritt, trav, galopp. Vill Frej så går han. Hoppas att Tom Thumb kan sätta stopp för denna vana.
Naturligtvis är det inte bara Frejs fel. Jag är för mesig också. Jag vill ju inte gå på honom när jag vet att jag inte får stopp...
Men när man ska få stopp är alla medel tillåtna.
Usch jag jkänner mig som den grymme i bloggsällskapet men saken är den att markerar jag var gränsen går så träder de inte över den sen...fastän jag är världens mysigaste ;-)
Den hårdnackade fjordisen vi hade för köp gav tillbaka med samma mynt men det blev en maktkamp som jag vann. Om och om igen. Hade jag varit mesig så hade han vunnit. SEn hade vi supermyzigt också med kliande osv. Ja det är ävl bara att kika bakåt i mina bloggar om man undrar hur det var egentligen. Alla ridturer inkluderade rodeo i början. Faktum är att jag stundtals dörjer den hästen jättemycket. Han var fantastisk! Fast han har ju något fel som gör att han inte håller och dessutom är elak som f-n mot andra pållar. Men han var fantastiskt vacker och en perfekt dressyrfjordis... ;-( *snyft*
Snart kan ni ju galoppa ute kontrollerat! Jättekul när dte funkar utan vändningar och sidoskutt.
Du är inte alls den grymme! Man behöver få höra att de inte är gjorda av porslin. De är ju ganska barska mot varandra i hagen så de håller ju både fysiskt och mentalt speciellt när allt rinner av dem bara...;-)
Måste läsa om din andra pålle!
Ja, det blev ingen galopp igår men jag var bra sugen! Han var på sitt bästa långdistanshumör =)
Jag måste hitta ett sätt att vara barsk på utan att jag får Frej emot mig. Jag kanske inte är tydlig?
