Tillbaka på det supertunna
Vi jobbade med skänkelvikningar bakdelsvändningar och galoppfattningar. Höger galopp strular vi fortfarande med. Vi höll inte formen hela tiden men jag bestämde mig för att han fick gå som han ville, var mycket noga med att inte fastna i handen och gav rikligt med beröm när han lossnade och började arbeta rätt. Efter 20 minuter hade han insett att han inte behöver kämpa mot någon hand idag så han slappnade av och travade på i en mycket nobel och flott trav.
Han lyssnade kanon på avsaktningar med sätet och skänkelvikningarna gjorde han endast med mini, mini hjälper =)
Det är bara den konstanta formen som saknas. Kan jag bara ge tusan i att bråka med hans mun så kommer Frejs ridning gå lekande lätt. Han blir stain (sten för fastlänningar som inte förstår gotländska) så fort jag stelnar till. Jag FÅR inte göra så. Hur svårt ska det vara? Varför är det så svårt att rida när man sitter på hästryggen när det är så lätt i teorin?
Frej kommer att bli bra en dag. Jag kämpar vidare. Det är jättekul att se honom på morgonen numera. Han sträcker på sig som en katt och sedan sträcker han ett bakben i taget rakt ut. Sådan avancerad morgongymnastik såg man aldrig förr. Han börjar bli mjukare i sin kropp minsann =)
Ja det är mycket kött och läppar och tunga i munnen på en fjordis. Vegard har ett tredelat bridong, inte så jättetunt, med fasta ringar just för att minska mängden jox att ha i munnen. Jag tycker överlag att tunnare bett fungerar bättre än de tjocka man förespråkade som "mjuka" på 70-80 talet. När jag tittar på ett sånt gammalt bett så undrar jag verkligen hur i hela världen det fick plats i munnen!...som att bära på en hinderbom jö...
Jag funderar nu på att ta ett tunt trdelat bridong med rörliga ringar, de fasta ringarna gör att delar av mungipan/ kindkött liksom pressas in i munnen vid tygeltag, tänkte att det kanske inte blir riktigt samma effekt med mindre mängd jox även i mungipan och på utsidan.
Generellt så har jag korta bett typ 11-11,5cm...fast man ser ju även på duktiga tävlingsekipage hur bettet kan hamna halvvägs ute ur munnen vid ex ledande, ser inte klokt ut. Eller när hästar drar in bettet och tuggar så det skramlar mot kundtänderna. Bettet blir liksom som en hängmatta och inte sträckt...konstigt när "böckerna" råder till annat.
med fasta ringarna tänkte jag att Vegard skulle ha det bekvämt att ta stöd men jag börjar fundera på ifall det blivit litet väl bekvämt för honom och han gärna "hänger" av bekvämlighetsskäl;-)
Vad duktiga ni är, minirörelser är fint! Elegant och dressyrmässigt!
Frejs konstanta form är nog på semesterresa ihop med Vegards konstanta form, eller vad tror du?
Ja, de tjocka sväller ju som Hubba-Bubba i munnen. Det känns som om det finns mer lirkningsmån med de tunnare betten. Dessutom kan hästen själv placera det där det känns bäst. Ett tjockt kan ju bara ligga på ett ställe.
Jag tror att fasta ringar är super om man har en känslig häst som reagerar på allt och inte kan jobba om det känns obekvämt (som mig och mina skavsår...där fungerar verkligen inte orden "tänk inte på det"...)
Eller så låter man Vegards kindkött pressas tills man kan rida med mini, mini tygeltag...eller inga alls ;-) Det är ju en övergångsperoid, eller hur?
Jag tror absolut att Vegard har det bekvämt. Fast det är väl det som är meningen? Ryggmärgen i mig säger bekvämt i munnnen + bakbensaktivitet = glad, lätt, trevlig häst. Verkligheten brukar dock vara en annan...
Jag hade nog behållit bettet med de fasta ringarna. Jag har i och för sig rörliga på mina men ser ingen uppenbar fördel. Den uppenbara nackdelen är att det är "jobbigare" att hålla rent ;-)
Frejs mini mini lyhördhet inträffar endast hemma i lugn och ro, men det är en början. Jag har ju faktiskt inte dressyrat med honom så många månader ännu. Tycker att det går bättre än väntat =)
