Jag saknar min älskade Faxe
Jag red till havet i gryningen. Passade på att klättra lite borta vid raukarna. Frej skrittade på raskt som vanligt. Kändes ganska bra ändå. När vi kom till raukarna och vände upp på den lilla vägen upp på berget började han. Preciiiiis som vanligt.
"Va? Nämen! Jag tror att det sitter en liten lort på min rygg...ja, ja, hon kan väl få hänga med om hon så gärna vill"
Växlade ner, började takta och tjöt från bergknallen ut över bygden. Jag gjorde halt ungefär vart tredje steg.
Hjälpte inte.
Däremot fick vi små ryggknäckarhopp rakt fram, vända sig och se bakom, hopp, vända. osv... Jag bestämde mig för att vara äckligt pedagogisk och inte gräla.
Hjälpte inte.
Skrittade vidare ner mot havet tjutandes efter nåååååågon som kunde svara Tarzan på hans tidiga morgonpromenad. Travade. Tempoväxlingar. Hej du. Baken kom sladdandes ibland, kortade upp, betongmun. Blev förbannad.
Hjälpte inte.
Ryggade Frej varje gång han vrålade.
Hjälpte inte.
När vi kom ner mot havet sågade någon med motorsåg i skogen. Detta är normalt sett inte särdeles jobbigt för en häst som Frej att utstå då han kan köras förbi rasande tallar och drar stock medan gubbarna sågar. Med en liten lort på ryggen är det vansinnigt farligt med motorsågar. Vid ett tillfälle övervägde jag att kliva av och gå, men tänkte att det tar alldeles för lång tid (turen tar 2,5 timme i rask trav och skrittpauser).
Där det går att vika av hemåt ville jag VERKLIGEN hem. Frej var redo för köttkvarnen. Hoppfullt red jag ändå på rakt fram och tänkte att dubbla sträckan med trav kanske får honom lite sansad. Vi hann kanske 100 m in på den skogsvägen så blev det tvärnit.
"Seeee!!! En rödklädd tant med staaaavar!!!"
Tanten såg förskräckt ut. Kanske för att det bolmade ur mina öron.
Efter 200 m till kom en man med en semestrande jakthund.
"Aaaaaaahg, en man med en huuuund"
Jag gjorde ingenting annat än halt. Tog ett djupt andetag och hunden började råskälla i sträckt koppel.
"Nämen, sa Frej det är ju en liten hund, ser man på, sicken trevlig liten tös". Frej nickade och plirade glatt mot den skällande hunden.
Vi red vidare. Jag började bli trött. Båda handskarna hade gett med sig på grund av alltför flitigt bromsande. Nu har jag inga handskar utan hål i =(. Frej började kasta blickar bakom ryggen och laddade på. Jag fick ta ganska taskiga tygeltag med stångtygeln, men han märker ju ingenting i alla fall, bara ångar vidare.
Varför måste han göra allt så hetsigt??? Tittar han på något så slänger han huvudet dit för att se. Skritt och trav är överilat. Allt är liksom maxat.
Jag saknar min livsnjutarhäst som man kunde rida ner till ett stilla hav och bara lyssna på vågornas kluckande. Med Frej far man hals över huvud så fort en havsfågel öppnar näbben. Varför bryr han sig inte när jag sitter på ryggen? Harva skrammelharv kan han minsan men rida en helt vanlig sväng i skogen blir bara kalabalik.
Inte kul. Trött och arg kom jag hem. Kanske ska avdjura mitt liv och bara behålla hunden Leo.
Nu är Frej dum dum dum!!! Grrr!
Sätte n harv baktill på honom eller kanske ne tung ångvält med skacklar när du rider så kan han knappast orka göra någonting. J-kla häst! Ja han är faktiskt riktigt dum nu. Ska gå in och ropa D-U-M!!! i rymdfarkosten i stallet så att han får höra det ekandes i chippet.
Bläääk.
Sätt husse och inspänningstygel på honom några dagar. Ta ett Frej-brejk.
Skämmes farbror Frej! Nepp charmblick funkar inte på jaanatanten av stål!
Du får sakna Faxe. Han var en supermyzig pålle! Det är klart ingen annan kan vara bättre...
Inte ens när Frej försöker visa upp sina specialiteter.
Man blir ju gaaaaalen när de är på det här sättet!!! Det är då man saknar sin egna alldeles speciella häst.
Kan man sakna en häst som personlighetsförändrats men är samma häst, kroppsmässigt? Jag saknar min gamla Venar. Sörjer honom ofta faktiskt.
Det har inget med kastreringen att göra.....det hände före.
OjOjoj... såna där turer ahr jag haft många... Frejs mormor var precis som han helt fantastisk att köra, men när en red.. Jo handskarna rök och takta hela tiden... Hans mamma Isabella gav jag friare tyglar för henne litade jag mer på - men hon SKREK när jag var ute hon också - av lycka tänkte jag för hon tyckte verkligen det var KUL! Och takta gjorde hon jämt... Fick för sig att ett träd vid vårt hus var LIVSFARLIGT ett tag, så jag fick kalla ut mamma och leda henne förbi - helt tokig. Sen får du dessutom se vem som är han far - Krossar. Han är inte känd för att ge lugna hästar ;)
Så misströsta inte! Longera honom och ta de där turerna när han fått brallat av sig. Ta med husse på Opus - eller tvärtom, låt husse rida Frej och du Opus. Ta en tur som är skön utan krav på form så skall du se att det går bra - han är bara lycklig över att vara ute med dig!
Lycka till!
Å fjordisar som ska vara så lugna trygga och sävliga...
Men det VAR ju en skön tur utan krav. Eller skulle vara...Men det går ju inte att låta honom gå i fri skritt. Han använder nästan hela tygelns längd till sina huvudpendlingar och när det sedan visslar till så sitter man där med 4 dm för lång tygel och tror att man ska få stopp. Det blir ju bara kramp av allting =(
Det är en märklig häst. Inte förrän man börjar gråta stannar han upp tittar på en och säger "flåt, jag trodde inte du skulle bli ledsen heller". Sen är han hur go som helst och skrittar helt avslappnat.
Jag älskar honom naturligtvis men han gör mig fullständigt galen när han är så här. Han har bara kul han.
Jag saknar lugna sköna avslappnade ridturer där man hinner lyssna och lukta på naturen.
Jag vet inte om jag håller med om det där att har man fått igenom en sak på marken så går det lättare på ryggen...Igår var all tidigare disciplin som bortblåst.
Jo, jag förstår att du saknar lugna sköööna hästar som Faxe... Men du har ju alla minnen att tänka på och så får du hitta det som är gott m Frej och Opus. Ta ut honom och longera INNAN du rider så att han får bralla där... Fast - jag tor inte det lugnar sig - han är ombytlig helt enkelt och det är tur att han har dig som ändå kämpar! :)
*styrkekramar*
Du är snäll :-) Nix, han skulle ALDRIG bralla under en
"förlongering". Det är alltför utstuderat...han är inte dum den gode Frej. Dessutom är ju longering inte KUL. Rida ut i världen är spralligt och kul.
Jag måste helt enkelt finna det härliga i att fara fram som en vettvilling genom skog och mark. Älska den hisnande känslan av att känna sig jagad och ha alla sinnen på helspänn...som en ganska otränad och ryggknackig James Bond.
Kanske ska tipsa om det till introt till kommande James Bondfilm.
James Bond jagas i ett bergslandskap på en GALEN, PIGG och VAKEN fjordhäst så att snön yr. Bakom honom vrålar kulspruteförsedda män på skoter. James Bond undgår att bli träffad av kulor i ryggen för att fjordhästen plötsligt snubblar till över en snöknobbel eftersom den bär all vikt på framdelen. Ingen fara skedd. Hästen återfår balansen, den har ju tre ben till och James Bond kastar sig upp ur sadeln och griper tag i en helikopter som för honom i säkerhet medan fjordhästen fortstätter i rasande galopp ner mot dalgången.
Hästens ögon lyser av lycka. Ännu ett lyckat rejs!!!
Ehm. Ja.
"Skratt". Sälj manuset till nån filmproducent , det blir en succé :-)
Fast James bond manusförfattaren och rollväljaren skulle nog tack anej till Frej pga han är så charismatisk och skulle "stjäla showen", få egen film, gå på galapremiärer och äta kronärtskockshjärtan...James Bond om så Perce Brosnan skulle vara en blek skugga och slita sitt hår som matadoren i ferdinand!
