Kavlugnt hav
Mamma ställde tålmodigt upp som "fejkmedhjälpare" igår igen. Jag vet ju att hon inte skulle kunna hjälpa mig på något sätt om det skulle hända något men så länge Frej ska stajla så fort det är någon i vagnen så går det alldeles utmärkt.
Så även denna gång. Frej tuffade på. Han är ju körhäst han. Han vet hur en slipsten ska dras. Vi körde genom "Bullerbyn" och mötte Frejs kompis som var ute på någon slags ponnyritt i sällskap med en annan häst. Kompisen suckade över det långsamma mammiga tempot och Frej skämdes över sina för dagen pålindade julröda benlindor.
När vi passerade raukarna kom två nya hästar rasandes i hagen bredvid. Ett litet hästbarn och en tonårshäst. De hade aaaaldrig sett en vagn förut och frågade farbror Frej vad han gjorde. Frej svarade att han jobbade. Då rasade de längs staketet i obestämbar gångart av typen inte nudda mark och skrek " Vad jobbar duuuuuu meeeeed?"
Frej kunde inte hålla den präktiga masken. Det bubblade ut lite glädje här och var men han skötte sig.
Efter glädjebubblet noterade Frej en förändring längs vägen. En mycket skum förändring. Någon hade haft fräckheten att gräva ner ett enormt dräneringsrör i diket. Röret var nästan så stort att en fjording skulle få plats.
Efter en lång travsträcka i überkontrollerat tempo svängde vi av ner mot havet. Kavlugnt och vackert. Marken skiftade i 100 nyanser av grönt. Vi skrittade längs strandkanten och svängde sedan upp och tog trav i uppförslutet hela vägen upp förbi sommarhuset. Frej gick som en klocka. När jag på grund av avsaknad av hästkörkort körde på ett par stenar nere vid stranden så att vi höll på att välta stannade han bara och tittade på mig. Flåt, Frej....jag såg dem inte. Frej stod bara stilla. Han är ju van, han står bara blick stilla tills jag har kontroll på mig själv igen. Tålmodiga Frej. Vilken häst som helst hade haft magsår och gråa hår vid det här laget. Duktiga Frej.
Håll i hatten. Två duktiga dagar på raken.
Så även denna gång. Frej tuffade på. Han är ju körhäst han. Han vet hur en slipsten ska dras. Vi körde genom "Bullerbyn" och mötte Frejs kompis som var ute på någon slags ponnyritt i sällskap med en annan häst. Kompisen suckade över det långsamma mammiga tempot och Frej skämdes över sina för dagen pålindade julröda benlindor.
När vi passerade raukarna kom två nya hästar rasandes i hagen bredvid. Ett litet hästbarn och en tonårshäst. De hade aaaaldrig sett en vagn förut och frågade farbror Frej vad han gjorde. Frej svarade att han jobbade. Då rasade de längs staketet i obestämbar gångart av typen inte nudda mark och skrek " Vad jobbar duuuuuu meeeeed?"
Frej kunde inte hålla den präktiga masken. Det bubblade ut lite glädje här och var men han skötte sig.
Efter glädjebubblet noterade Frej en förändring längs vägen. En mycket skum förändring. Någon hade haft fräckheten att gräva ner ett enormt dräneringsrör i diket. Röret var nästan så stort att en fjording skulle få plats.
Efter en lång travsträcka i überkontrollerat tempo svängde vi av ner mot havet. Kavlugnt och vackert. Marken skiftade i 100 nyanser av grönt. Vi skrittade längs strandkanten och svängde sedan upp och tog trav i uppförslutet hela vägen upp förbi sommarhuset. Frej gick som en klocka. När jag på grund av avsaknad av hästkörkort körde på ett par stenar nere vid stranden så att vi höll på att välta stannade han bara och tittade på mig. Flåt, Frej....jag såg dem inte. Frej stod bara stilla. Han är ju van, han står bara blick stilla tills jag har kontroll på mig själv igen. Tålmodiga Frej. Vilken häst som helst hade haft magsår och gråa hår vid det här laget. Duktiga Frej.
Håll i hatten. Två duktiga dagar på raken.
Kommentarer
Postat av: Jaana
Två duktiga dagar, ja då kallas det väl för en vana eller att det "brukar vara så" på stockholmsmaner?
Härligt med vagnstur och fejkmedhjälpare är ju toppen! Bättre än en uppblåsbar docka som groom. Fast uppblåsbara dockor skulle ju kunna vara bra att öva med när vi ska göra turisthästar av våra vilddjur ;-)
Trackback
