Extrainsatt blogginlägg pga. frustration
AAaahhhhhhg! Varför är det ALLTID såhär????
Man anstränger sig för sig själv och andra, organiserar, planerar, fixar, peppar, ser till att saker händer. Varje gång man själv tänkt njuta av frukten går det käpprätt åt h-vete.
Kvarka bröt ut i Lojsta på Gotland för en tid sedan. En häst flyttades smart nog till ett stall i Havdhem. Detta stall är nu isolerat och har varit det i om inte tre veckor så i alla fall två.
Jag var nere hos min vän i Havdhem för två veckor sedan tror jag. Jag var noga med att inte ha några vanliga stallkläder på mig och kastade rubbet i tvättmaskinen och mig själv i duschen när jag kom hem. Vi var då inte säkra på hur det låg till med smittan i socknen men jag ville ta det säkra före det osäkra och inte föra någon smitta med mig.
Min vän har sedan luskat och kollat med den behandlande veterinären om vad som gäller. Smittan var under kontroll.
Förra helgen var vi och högg skog i många timmar och förberedde vår träning som vi ska ha imorgon. Vi var supertaggade allihop och skulle träna imorgon med "gubbarna" och sedan skulle Santox matte, Frej och jag jobba i skogen mån-ons nästa vecka för att sedan testa på att köra Skogs DM utom tävlan nästa helg. Som en kul grej.
När vi kom hem från affären efter att han införskaffat ingredienser till ostmackor och varm choklad samt en liten grönmögelost som vi skulle njuta av till ett glas rött vin ringer telefonen. En vän frågar om jag har hört att det finns en häst med kvarka på norra Gotland?
Trist att ett sådant rykte ska starta kl. 20 kvällen innan vi ska iväg.
Sen börjar man ju fundera. Man vill ju inte gärna åka iväg med Frej om man inte vet orsaken till uttalandet. Än mindre låna grannens transport eftersom de har 14 hästar själva. Det kan ju faktiskt vara så att smittan faktiskt finns. Man vill ju heller inte organisera en träning om man inte är 100 % säker.
Ett par timmar av utredning startar. Jag försöker få tag i källan till ryktet så att inte halva Gotland plötsligt skulle få information genom ett rykte, vilket är allt för vanligt. Denne person har lämpligt nog stängt av sin telefon. Jag ringer runt för att få tag i andra nummer till denne person. Jag försöker få tag i veterinärer (lätt en fredag kväll klockan 21).
Tillslut får jag tag i en jourveterinär som håller på att göra ett kejsarsnitt på en ko. Mitt ärende känns plötsligt onödigt även om timmarna gick och många fortfarande planerade att åka på träningen. Förlåt lilla ko. Veterinären hade inte hört något. Mina första irriterade tankar kom tillbaka men jag kände mig inte helt lugnad ändå. Jag tar ju inte med mig min fina Frej om det råder minsta tvekan om fara heller.
Jag försöker återigen nå källan eftersom ingen ringt upp mig trots att jag lämnat meddelande om att jag ville veta vad som stod på. Efter ett samtal med idel kryptiska svar insåg jag att det var falskt larm. Hyfsat förbannad la jag på luren.
Jag ringde åter till vännen som ringt från början och berättade vad som avhandlats med veterinären och källan. Jag sa att själv var jag inte orolig att åka ut i en skog med de hästar och folk som skulle med. Dessa brukshästar och gubbar rör sig ju inte direkt i ridhus eller på andra hästställen. De håller sig på gården eller i skogen. Dessurom är de insjuknade hästarna isolerade och de inblandade känner till riskerna. Vi bestämde oss i alla fall för att blåsa av det hela för att det inte skulle bli något snack.
I grunden är det ju klokt. Men ändå blev jag så himla besviken. Fixat träningsbana, tränat med Frej, lånat transport och så slutar det så här 23 på fredagkvällen.
Osten är i alla fall rumstempererad.
Man anstränger sig för sig själv och andra, organiserar, planerar, fixar, peppar, ser till att saker händer. Varje gång man själv tänkt njuta av frukten går det käpprätt åt h-vete.
Kvarka bröt ut i Lojsta på Gotland för en tid sedan. En häst flyttades smart nog till ett stall i Havdhem. Detta stall är nu isolerat och har varit det i om inte tre veckor så i alla fall två.
Jag var nere hos min vän i Havdhem för två veckor sedan tror jag. Jag var noga med att inte ha några vanliga stallkläder på mig och kastade rubbet i tvättmaskinen och mig själv i duschen när jag kom hem. Vi var då inte säkra på hur det låg till med smittan i socknen men jag ville ta det säkra före det osäkra och inte föra någon smitta med mig.
Min vän har sedan luskat och kollat med den behandlande veterinären om vad som gäller. Smittan var under kontroll.
Förra helgen var vi och högg skog i många timmar och förberedde vår träning som vi ska ha imorgon. Vi var supertaggade allihop och skulle träna imorgon med "gubbarna" och sedan skulle Santox matte, Frej och jag jobba i skogen mån-ons nästa vecka för att sedan testa på att köra Skogs DM utom tävlan nästa helg. Som en kul grej.
När vi kom hem från affären efter att han införskaffat ingredienser till ostmackor och varm choklad samt en liten grönmögelost som vi skulle njuta av till ett glas rött vin ringer telefonen. En vän frågar om jag har hört att det finns en häst med kvarka på norra Gotland?
Trist att ett sådant rykte ska starta kl. 20 kvällen innan vi ska iväg.
Sen börjar man ju fundera. Man vill ju inte gärna åka iväg med Frej om man inte vet orsaken till uttalandet. Än mindre låna grannens transport eftersom de har 14 hästar själva. Det kan ju faktiskt vara så att smittan faktiskt finns. Man vill ju heller inte organisera en träning om man inte är 100 % säker.
Ett par timmar av utredning startar. Jag försöker få tag i källan till ryktet så att inte halva Gotland plötsligt skulle få information genom ett rykte, vilket är allt för vanligt. Denne person har lämpligt nog stängt av sin telefon. Jag ringer runt för att få tag i andra nummer till denne person. Jag försöker få tag i veterinärer (lätt en fredag kväll klockan 21).
Tillslut får jag tag i en jourveterinär som håller på att göra ett kejsarsnitt på en ko. Mitt ärende känns plötsligt onödigt även om timmarna gick och många fortfarande planerade att åka på träningen. Förlåt lilla ko. Veterinären hade inte hört något. Mina första irriterade tankar kom tillbaka men jag kände mig inte helt lugnad ändå. Jag tar ju inte med mig min fina Frej om det råder minsta tvekan om fara heller.
Jag försöker återigen nå källan eftersom ingen ringt upp mig trots att jag lämnat meddelande om att jag ville veta vad som stod på. Efter ett samtal med idel kryptiska svar insåg jag att det var falskt larm. Hyfsat förbannad la jag på luren.
Jag ringde åter till vännen som ringt från början och berättade vad som avhandlats med veterinären och källan. Jag sa att själv var jag inte orolig att åka ut i en skog med de hästar och folk som skulle med. Dessa brukshästar och gubbar rör sig ju inte direkt i ridhus eller på andra hästställen. De håller sig på gården eller i skogen. Dessurom är de insjuknade hästarna isolerade och de inblandade känner till riskerna. Vi bestämde oss i alla fall för att blåsa av det hela för att det inte skulle bli något snack.
I grunden är det ju klokt. Men ändå blev jag så himla besviken. Fixat träningsbana, tränat med Frej, lånat transport och så slutar det så här 23 på fredagkvällen.
Osten är i alla fall rumstempererad.
Kommentarer
Postat av: Jaana
Attans osis...fy vad sånt där är jobbigt och Kvarka skojar man inte med eftersom det är en väldigt jobbig sjukdom och först vidare med kontaktsmitta.
Jag hade också varit måttligt road. Nåja nu är ni drillade till nästa träningsomgång ni har ju genrepat;-)
Typiskt det där med hästar det kan alltid hända någonting. Det är ju inte en cykel man håller på med. Är det inte tappsko, så är det sår, så är det snuva så är det lårkaka, så är det något annat.
Hästvardag med andra ord.
Rödvinet till osten hade antagligen också en alldeles utmärkt temperatur :-D
Postat av: Sara
Ja, du har så rätt. Jag var bara upprörd igår.
Det positiva är att jag har fått en hel extra dag idag =). Sovmorgon...men jag vill verkligen dricka varm choklad i naturen så jag måste hitta på något skojigt.
Trackback
