Hjälp!
Sedan Santox matte sa att Opus lurar mig har jag varit mycket noga med att kontrollera så att bogarna inte slinker iväg. Det går sämre, sämre och sämre. Opus går värre, värre och värre.
Idag jobbade vi med volter och tempoväxlingar. Opus tar myrsteg i form, slår sig fri om man ber om lite mer action i bakbenen, faller in i volten om man ytterskänklar och tillslut går han i en alldeles egen racerform med nosen ställd utåt, uppåt åt höger i vänster varv. Det går inte att rucka loss honom och det går inte heller att driva honom mot handen för han tar inte stöd av mig utan pinnar på med mulen på sned.
Den enda gången som han verkligen får med sig bakkärran är om man vänder igenom volten. Precis i själva "vänd igenomet".
Höger galopp fungerar men nu kan vi inte trava. =( Är det meningen att man bara ska kunna en sak i taget???
jajjamensan en sak i taget och när man väl lärt in en sak så ska man lära sig nästa och när man lärt in nästa så får man återgå och befästa den förra osv osv. Ridning i ett nötskal...såsom jag ser det och dessutom ska tidigare inövade saker lyftas upp till nya höjder och nivåer när man tror att man är färdiglärd...hjäääälp vad håller man på med egentligen???
Visst det sägs att hästmänniskor är speciella och kanske måste man vara litet speciellt funtad för att orka traggla i evighet.
Låter bra Sara att vi är fler som orkar!
Ja, vad tusan håller man på med EGENTLIGEN? Ständigt sökande, ständigt kämpande, ständigt drömmande.
Plötsligt händer det. En hundradels sekund av perfekt harmoni. Hästen dansar. Man vill uppleva det igen. Värre än ett drogrus (kan jag tänka mig). Hade man aldrig någonsin känd DET DÄR så hade man gett upp för länge, länge sedan.
Hello I'm Sara and I'm an addict...
