Liten gul och trött
Igår var det dags för ridhuset igen. Jag red bort till Santos matte medan det var ljust och ställde Opus i deras stall i väntan på avfärden. Vår uppfart sluttar nämligen och det hade varit en omöjlighet att ta sig upp för den med en framhjulsdriven volvo.
På vägen dit visade Opus sina allra sämsta sidor. De karaktäristiska Opus-stoppen är här igen. De har varit på semester en längre tid men när är de åter här =(. Ett Opus-stopp är ett knyckigt stopp efter några meters pinnig skritt. Därefter låser sig benen och han blir som ett kott-djur med ett ben i varje hörn.
Efter tredje skänkelhjälpen tar han tre, fyra steg och sen är det stopp igen. Han står och har en dryg uppsyn som säger "Om du tvingar mig att gå fram nu så vet du aldrig vad som händer. Kul va? Jag kan backa i många meter, jag kan gå med bogen före ner i ett dike eller så kan jag slingra omkring som en ål så att du inte har en aning om hur du ska parera. Ha, haaaa, jag är ondskefull."
Måttligt road försökte jag få honom att traska på utan alltför många stopp. Det var som att sitta på en tub med något trögt innehåll som skulle ut igenom en alldeles för trång öppning.
Santox matte kom och tittade när vi red i ridhuset. Hon hade med sig kameran för att fota och en sadel som jag provade. En Wintec med bredaste bomen. Den var lite för smal för Opus och jag tyckte att den skavde både här och där på min mesiga kropp. Opus gick som skräp i den så jag red barbaka istället.
Han gick som skräp barbacka också i och för sig. Jag vet inte vad jag gör galet. Han har börjat hänga i tygeln. Inte tungt men ändå så att det blir som att man får bära på honom. Driver man på för att få upp frammen så springer han bara. Förhåller jag då så gapar han stoooort. Vad gär jag för fel? Så har han aldrig gjort förr.
Han tippar också i höger varv på volten. Han faller som en fura. Nästan så att han snitsigt halkar av mig från ryggen in till mitten av volten. Jag måste ju parera och sitta på yttern för att inte glida av...det är kanske det som är hans poäng?
Galoppen gick bara fortare och fortare och fortare för varje varv. Aaahhh! Jag blir galen!
Som avslutning hade jag ställt upp ett 50 cm rättuppstående hinder. Just den typen av skräckinjagande hinder som jag måste träna på....Opus hoppar ju helt utan svårighet men jag är mesig. Jag ville först hoppa ett litet kryss. Opus gick över... Det kändes ju lite fånigt så jag bad markpersonalen att bygga om det igen till det skräckinjagande utförandet.
Japp. Jag är mesig. Jag var tvungen att lägga en volt innan TVÅ gånger...det var ju sammanlagt 5 personer i publiken ju. Det blev lite stor press =). När Santox matte närmade sig hindret för att sänka skrek jag att JAG KAN!!! och så kom vi flygandes =) Jag fick massor av beröm! Jag hoppade en gång till och sedan ville Santos matte provhoppa Opus för att se om hon kanske vill tävla honom. De hoppade 70 cm utan problem.
Nu vill både Santos matte och Santox matte hoppa Lille Opus =) De inbillar sig att han ska hoppa på Fjord SM....bara jag slipper så. Santos matte tycker att jag ska rida dressyren och hon hoppa. Hon har inte fattat att man måste kvala!
På vägen dit visade Opus sina allra sämsta sidor. De karaktäristiska Opus-stoppen är här igen. De har varit på semester en längre tid men när är de åter här =(. Ett Opus-stopp är ett knyckigt stopp efter några meters pinnig skritt. Därefter låser sig benen och han blir som ett kott-djur med ett ben i varje hörn.
Efter tredje skänkelhjälpen tar han tre, fyra steg och sen är det stopp igen. Han står och har en dryg uppsyn som säger "Om du tvingar mig att gå fram nu så vet du aldrig vad som händer. Kul va? Jag kan backa i många meter, jag kan gå med bogen före ner i ett dike eller så kan jag slingra omkring som en ål så att du inte har en aning om hur du ska parera. Ha, haaaa, jag är ondskefull."
Måttligt road försökte jag få honom att traska på utan alltför många stopp. Det var som att sitta på en tub med något trögt innehåll som skulle ut igenom en alldeles för trång öppning.
Santox matte kom och tittade när vi red i ridhuset. Hon hade med sig kameran för att fota och en sadel som jag provade. En Wintec med bredaste bomen. Den var lite för smal för Opus och jag tyckte att den skavde både här och där på min mesiga kropp. Opus gick som skräp i den så jag red barbaka istället.
Han gick som skräp barbacka också i och för sig. Jag vet inte vad jag gör galet. Han har börjat hänga i tygeln. Inte tungt men ändå så att det blir som att man får bära på honom. Driver man på för att få upp frammen så springer han bara. Förhåller jag då så gapar han stoooort. Vad gär jag för fel? Så har han aldrig gjort förr.
Han tippar också i höger varv på volten. Han faller som en fura. Nästan så att han snitsigt halkar av mig från ryggen in till mitten av volten. Jag måste ju parera och sitta på yttern för att inte glida av...det är kanske det som är hans poäng?
Galoppen gick bara fortare och fortare och fortare för varje varv. Aaahhh! Jag blir galen!
Som avslutning hade jag ställt upp ett 50 cm rättuppstående hinder. Just den typen av skräckinjagande hinder som jag måste träna på....Opus hoppar ju helt utan svårighet men jag är mesig. Jag ville först hoppa ett litet kryss. Opus gick över... Det kändes ju lite fånigt så jag bad markpersonalen att bygga om det igen till det skräckinjagande utförandet.
Japp. Jag är mesig. Jag var tvungen att lägga en volt innan TVÅ gånger...det var ju sammanlagt 5 personer i publiken ju. Det blev lite stor press =). När Santox matte närmade sig hindret för att sänka skrek jag att JAG KAN!!! och så kom vi flygandes =) Jag fick massor av beröm! Jag hoppade en gång till och sedan ville Santos matte provhoppa Opus för att se om hon kanske vill tävla honom. De hoppade 70 cm utan problem.
Nu vill både Santos matte och Santox matte hoppa Lille Opus =) De inbillar sig att han ska hoppa på Fjord SM....bara jag slipper så. Santos matte tycker att jag ska rida dressyren och hon hoppa. Hon har inte fattat att man måste kvala!
Kommentarer
Trackback
