Man kan ju inte lyckas med allt jämt...
Nytt bläck och nya papper. Skrivaren börjar raskt spotta ur sig massor av papper med små meddelanden på ett språk från någon annan planet. När jag försökt lugna den upprörda skrivaren så pass att den började fundera på att faktiskt skriva ut det jag bad den om så hängde sig datorn helt och hållet.
Jag tittade ut och såg att solen började gå och lägga sig. Jag kände viss stress och tog på mig stallkläder och tänkte att jag skulle tömköra Frej medan jag fortfarande såg något, så får jag krångla med måttagningen senare.
Hästarna kom inte när jag ropade så jag mockade i tron om att rasslet från stallet skulle locka fram dem ur skogen. Ingenting hände. Jag ropade och visslade och till slut kom de i sakta mak och undrade vad det var som var så himla viktigt att man måste vissla och ha sig.
Frej fick komma in och selades i rask takt. Planen var att lägga ut bommar på en volt så han fick träna ryggen utan att jag skumpar på honom. Bommarna hade frusit fast i marken. Allihop.
Ok, nytt sikte. Han får släpa något lite tyngre idag. Rasslande hink var ju en baggis. Vi kopplade på en gammal hink med torkad cement i. Frej tog ett steg och "fjoiiijjnnk" så flög handtaget av och landade vid sidan om Frej. Han såg mycket förvånad ut med trodde att det var en del av dagens övning. Jag förbannade mig över min dumhet. Hur kunde jag komma på något så urbota dumt? Som om det skulle hålla?
Bredvid oss stod en trave med gamla däck. Jag band fast ett däck och så bar det av mot hästarnas sommarskog. Litet och trångt med ett dike att träna över. En skogshäst får ju inte hoppa. Det har "gubbarna" sagt.
När vi närmar oss diket blir Frej plötsligt rädd för något och snor runt och börjar traska hem i raskt takt. Jag tar honom i tränset och säger vänligt att vi ska gå över det här diket lille vän. "Jaha, sa Frej" och gick försiktigt över. När jag återgick till min position bakom Frej såg jag att däcket låg kvar borta på andra sidan diket. Vi krånglade oss ut ur skogen och över diket igen och skulle kroka i däcket i svängeln igen. Då ser jag att kroken brustit. Andas djupt. Var glad. Det kan alltid bli värre. Håll modet uppe. Bli inte arg.
I efterhand insåg jag att det måste ha varit kroken som sprätt till Frej så att han snodde runt och skulle stirra faran i vitögat.
Ok, ditt däck. Ligg här och vänta så ska vi bara tömköra lite med svängeln här i den knixiga skogen. Vi krånglade oss in i skogen igen och lyckades tappa svängeln 3 eller 4 gånger i den gropiga marken innan jag med spänd ihopbiten käke styrde mot däcket igen. Jag ger upp. Det är inte värt att det händer något mer nu.
Jag tömkörde Frej med en hand mot stallet och släpade själv däcket efter mig. Då blev det ju lite övning i alla fall. Santox matte säger ju att jag ska träna på att köra på en hand eftersom det är lättare att få honom att gå rakt då.
När vi selat av och skulle plocka fram min välanvända kuloledning och mäta hur Frejs rygg ändrat sig sen vi köpte sadeln var mitt instrument naturligtvis spårlöst försvunnet. Kuloledningen hänger alltid på en krok i sadelkammaren men inte idag.
Jag släppte ut Frej. Gav hästarna mellis och gick in och stupade i soffan.
Finns det inte en julsång med textraden "Vaar glaaad vaar glaad, vaar glaad, var glaaad" ?
Näe vad jobbigt när ALLT trasslar. Usch sånt kan dränera en på inspiration och ork...och du som har 3 att motionera, utbilda och sköta. Du är flitig du!
Jag kan se pållens min framför mig när han tvärvänt och du greppar tränset :-D
Det utomjordiska du fick ut ur skrivaren var ett kryptat jätteviktigt meddelande från Vegard till dina pållar. Viktigt värre var det tydligen.
Nä, jag är inte flitig. Faxe har ju semester. Det är ganska skönt. Funderar på att ha en häst på semester i taget periodvis om jag inte hittar en medryttare som jag litar på/någon som står ut med min petighet. Annars blir det varken hackat eller malet och då vill jag bara sälja Opus...fast jag inte kan.
Det där med petighet...det är kanske inte så många som förstår men fjordingar är faktiskt täckta av guld (därav den gula ytan), med den vetskapen är det kanske lättare att förstå en fjordingmattes oro vid utlånande av häst.
Hmmm, vi behöver en tolk. Jag hade gärna velat veta vad Vegard hade på hjärtat. JUST IGÅR.
Vegard säger att det endast är hästar emellan...
Jag skulle aldrig kunna låna ut Vegard om jag inte är med själv dvs. Jag är superpetig jag med!
Provade en skötare/ medryttare i höstas men vegard hade på tok för kul med denne. Han rusade över åkrarna och hade urkul när dom bara skulel vara ute och skrittas av/ skrittas igång. Det blev ajöken till den skötaren även om det var kul att se vegard iförd flätor både här och där. Jag brukade snegla litet halvt skadeglatt och Vegard nynnade på "Kom och taa mig lååångt härifrån, låångt härifrån, lååångt härifrån..."
Kände att flätorna kunde ingå i pållens allmänbildning ;-)
Haha, jag läste att det stod en "travare med däck" och tänkte att den ville nog inte hänga i någon krok bakom en gul häst :-D
Det där med handtag och annat som liksom går fel och hästen bara tittar på en och tänker "ja, det är så här det är med de där människorna. Om man inte bryr sig om det kommer det nog gå över".
Ha ha! Kanske ska kroka fast grannens travare? Vad får man för övning få? Bromsa med bakselen? Den kan ju till och med blir bra eftersom vi sällan har möjlighet att träna sånt på den platta ön. ;-)
