Faxe & friends

Tre stycken på en helg. Det rann på av bara farten minsann. På skakiga ben hade jag tackat ja till Santox mattes erbjudande om att rida stor brun. Först försökte jag slingra mig och säga att jag inte ridit något annat än fjording på fem år och att det förmodligen är minst farligt för mig om det får fortsätta så.

Då fick jag erbjudandet om att rida "liten brun" Arabhingsten Santox - NEJ TACK. Värre gummiboll får man leta efter. Han kan böja sin kropp i alla möjliga och omöjliga formationer och i olika rytmer som en äkta belly dancer. Inte ens om jag kopplar grepp under hans mage tror jag att jag skulle sitta kvar.

Ok, då tedde sig inte stor varmblodstravare så farligt ändå förutom att det faktiskt gör jätteont om man ramlar av. I bristen på frusna åkerlappar att rida dressyr på blev det en tur i skogen på öknens skepp. Jissus vad jag skuttade omkring i traven. Hur kan folk rida dessa hästar? Det var ändå kul att rida en så pass gammal häst som kan en hel del. Det jag inte uppskattade var när han kom in i passgång när han blev trött. Då trodde jag att min sista stund var kommen.

På söndagen var det min tur att åka på inspirationsresa till min vän på södra Gotland. Vi brukar rida, peppa, skratta och äta stora mängder fett och socker när vi träffas. Vi började med en lägeskontroll och hon red sin häst på det 3-delade bettet eftersom hästen har börjat hänga på stångbettet. Det var roligt att instruera henne från marken. Man är mycket stöddigare på marken än på hästryggen och vet exakt hur saker och ting ska se ut ;-)

Sen red jag för att hon skulle se hur hästen gick med någon annan på ryggen. Det är så himla kul att rida hennes kallblodstravare. Oerhört välriden och lyhörd. Jag passade på att checka av mina galopper ;-) Det var ju inga problem, hon fattade precis. Den hästen vill man aldrig kliva av. Man blir alldeles glad när man rider den. Det är som att dansa. Underbart.

Sedan kom den STORA skräcken. Hennes stallkamrat var bortrest så vi skulle rida hans häst också. En artonårig stel tant med öronen bakåt och tänderna blottade. Jag har alltid varit rädd för den hästen. Jag gillar inte ston. Speciellt inte ston som med all älskvärd tydlighet visar att man ska försvinna - och det snabbt.

Jag tog mod till mig och tänkte att det kan ju inte vara värre än den jag red på lördagen. Gud vad rädd jag var. Hur stor häst som helst och hur arg som helst. Jag dividerade snabbt inombords och kom fram till att eftersom jag tjuvstartat med mitt mål att komma över hopprädslan och redan har hoppat en oxer på 60 cm så är det väl bara att fortsätta på det modiga spåret.

Jag började med att muta den gamla damen med mjukgörande massage på den stela halsen och bogen. Där hade jag ena inne kan man säga. Vi red en stund i hagen i skritt och hon verkade ganska trevlig. I traven fick jag hjärtat i halsgropen. Hästen hade ju inte koll på något av sina ben. Hon brukade tydligen inte gå i långsam trav över huvud taget och jag ville definitivt inte sitta på henne i travhästtrav. När jag svalt hårt tre gånger och bestämt mig för att jag ger mig INTE, hon SKA gå som jag vill vad hennes husse än brukar göra med henne. Min vän höll "en lektion" för mig och det gav hur mycket som helst att gå tillbaka så mycket i ridningen så att hästen jag satt på också förstod och orkade med. Kul. Hästen och jag blev vänner =)

Oerhört trevlig helg! Tre hästar med helt olika utbildningsgrad, lynne och ålder med en enda sak gemensamt. Travare. Travare där den enda av dem som inte gått ett lopp var den stelaste...de andra två var mjuka som smör. Nice!

Nu till Lille Opus...
Efterom pållarnas matte varit och förlustat sig i helgen blev det ridning med handhäst idag. Till Opus stora förtret. Han är fortfarande arg på Frej för att han terroriserade honom så att han var tvungen att sparka in sin spiltvägg i fredags.
Frej var inte direkt medgörlig och följsam idag så Opus fick verkligen släpa på Frej. Med en pillemarisk blick gick Frej precis så långsamt att grimskaftet var sträckt från sadelhornet till Frejs grimma. Opus fick dra honom fram. Efter en kvarts ridning var Opus svettig till öronen och väldigt irriterad.

Det största problemet vid dagens ridning var att förhindra Frej att reta Opus så mycket att Opus bara inte stod ut och högg efter honom. Det är svårt att hinna se vem som muckar också för Frej är en sån ögontjänare och Opus är långsint.