Faxe & friends

Även om det alltid slutar med att jag INTE KAN rida...

Det är så himla roligt när min stora inspirationskälla från södra Gotland kommer och hälsar på mig. Jag är glad i flera dagar efteråt. Idag hade hon laddat med två dressyrsadlar som gossarna skulle få prova för att se vad jag ska köpa när (om) jag någonsin får mina sadlar sålda. Båda två verkade passa så nu var det bara att gotta sig i att rida med riktig utrustning. Underbart!

Frej är mycket bättre i fötterna. Han visar ingenting på mjukt underlag och igår kväll när han rymde en liten bit för att hinna äta några grässtrån såg han nästan frisk ut ;-) Han ömmar fortfarande på hårt underlag med vi klädde på honom sadeln ändå för att åtminstone sitta i den.

Frej hade inga planer på att göra något halvdant alls. Han ville minsann jobba! Han tyckte att vi skulle rappa på lite och klä på honom tränset. Väl på ridbanan var all ömhet som bortblåst. Han är söt. Så himla positiv!

 
Jag testade att rida honom på låne Lopez-stången. Inte för att han är färdig för stångbett (inte jag heller för den delen….tycker att det är läskigt) utan mer för att testa lite nu när det ändå var med. Man kan konstatera att han inte är färdig alls…han går med huvudet alldeles för lågt normalt sett och med stången blev det än värre. Vi red mest på mundelstygeln för att jag inte skulle trassla in fingrarna.

Det gick aningens trögt med min ridning. Han lyssnade i och för sig väldigt bra på hjälperna i dressyrsadeln men det var svårt att få honom att verkligen arbeta. Jag tyckte att han hängde oväntat mycket på ett så skarpt bett. Jag hade väntat mig något helt annat. Det bevisar ju än en gång att ridningen inte sitter i handen utan någon annanstans. Jag funderar på att börja rida med händerna fastbundna bakom ryggen så att jag inte kan förstöra för mig själv hela tiden.

Vin vän fick raskt springa och hämta sin hjälm för att känna hur det kändes. Hon är partisk så allt hon säger om Frej är speglat och belyst med en rosa lampa så att det skimrar. Hon säger att hon älskar honom. Han är definitivt inte en underbar häst att rida, men han är en underbar individ. Hon trixade lite en stund och plötsligt ville jag bara ha en stol att sitta och njuta på.

Från att vara en glad, plirande, luden fjording (en sån som man brukar se i skogshagar på landet) blev han plötsligt ett maskulint, kompakt paket. Sådär som bara kallblod kan se ut när man rider dressyr på dem. Maffiga helt enkelt. WOW! Men Frejjen då =D. Hon är verkligen duktig min vän. Tänk om jag kunde rida som hon. Jag ska, träna, träna och träna. Jag kommer aldrig komma ikapp för hon tränar också….

De testade att galoppera fast det var slipprigt. Jag kan inte få Frej att galoppera när jag sitter på hans rygg. Han bara stannar. Med vagn går det däremot alldeles utmärkt. Han förstår säkert inte mina motstridiga kroppsrörelser. Nu galopperade han i alla fall. Gräskockorna flög omkring och i den klara luften ljöd ett ”han är så himla skön att sitta på !!!!”. Jo, jag vet, han är RehabFrej ju.

Det var riktigt roligt att se någon som kan rida sitta på Frej. Hästen såg överlycklig ut och gjorde allt han blev tillsagd. Han var mycket präktig. Sadeln satt utmärkt men det blir vanligt bett framöver.

Jag längtar till nästa inspirationsinjektion!