Faxe & friends

Red barbaka en timme ungefär. Bytte riktning och tränade på att rida rakt. Det är ju jag som skjutsar iväg honom med mina höfter! Jag kanske inte är stel? Eller så är jag stel ibland och tror att jag är det när jag inte är det och överdriver rörelsen för att han ska förstå. Opus tycker säkert att jag ska sluta skrika med min kropp, han hör ändå. Stackars häst.

Vi red och red och red sista kvarten sköt han iväg mig med sina ryggmuskler. Tjoho! Jag flög som en smula som skakas av en duk! Överlycklig över upptäkten av två rejäla rygglimpor jobbade vi ÄKTA kvalitetsjobb en stund till. Det är ju så det ska vara! En häst som blir andfådd! Jag kanske kan rida lite...även om det sitter långt inne.