Förberedd matte stöter på patrull
Yes! Nu är det dags. Jag vet inte om det har med det nya året att göra eller vad det är men, nu är det verkligen dags. Jag är så sjukt trött på att befinna mig i denna kropp. Inte för att jag är speciellt tjock eller så. Nä, det är inte det. Jag känner mig inlåst i en kropp som inte klarar sig själv. Jag drar mig för att göra roliga saker för att a) Det gör ont, b) jag kanske sträcker mig och blir liggande någonstans, det har ju hänt förr menar jag eller c) kroppen är helt oförmögen att göra saker helt enkelt. Hur kul är det? Leva livet ska man ju göra! Eller?
20 minuters styrketräning och streching innan ridpasset på Opus. En hel del låsningar i nacke och höfter lossnade på vägen även om det som plågar mig mest för tillfället är låsta kotor i bröstryggen. Dessa lossnade inte. Men vad tusan, jag har ju evigheters evigheter på mig. Jag tänker inte ge upp. När musklerna runt om slappnar av borde de i närheten av kotorna också slappna av och tillåta ryggen att knixa till sig.
Förberedde en ridövning i huvudet och rensade ridbanan från bommar och koner som blivit liggandes sen förra året. Japp, japp, japp. Uppvärmd, lossnad i låsningar och förberedd för träning. Kom igen Opus!
Opus var glad. Jag hoppade upp på honom och gick längs långsidan i skritt. Kändes bra =). Repeterade övningen i huvudet lite snabbt och svängde höger. Aaaghhh! Superduperprotest!!! Hoppsan...(?) Rakt spår igen, mjukt och fint, vänstersväng, mnjaaa ok, högersväng....Ilsket kastande med huvudet och obeskrivbara krumbuktningar. Vad är nu detta????
Lade övningen i huvudet åt sidan för att ta itu med dagens STORA problem. Opus saknar de muskler som behövs för att svara på mina nya fräsha hjälper som jag knixat till i mina höfter. Det blev istället serpentiner, serpentiner och åter serpentiner. Trav på högervolt var tydligen rena rama tortyren enligt Opus. Han var så förbannad. Han fick massor av beröm mellan de små utbrotten. Vi tränade travigångsättningar och galoppfattningar. Tillslut var han mjuk som smör och jag hade träningsvärk i mina obefintliga muskler.
Opus blev tillslut nöjd och glad igen och vi gick in med helt nya mål. Att bli liksidiga =) Bara en sån sak!
20 minuters styrketräning och streching innan ridpasset på Opus. En hel del låsningar i nacke och höfter lossnade på vägen även om det som plågar mig mest för tillfället är låsta kotor i bröstryggen. Dessa lossnade inte. Men vad tusan, jag har ju evigheters evigheter på mig. Jag tänker inte ge upp. När musklerna runt om slappnar av borde de i närheten av kotorna också slappna av och tillåta ryggen att knixa till sig.
Förberedde en ridövning i huvudet och rensade ridbanan från bommar och koner som blivit liggandes sen förra året. Japp, japp, japp. Uppvärmd, lossnad i låsningar och förberedd för träning. Kom igen Opus!
Opus var glad. Jag hoppade upp på honom och gick längs långsidan i skritt. Kändes bra =). Repeterade övningen i huvudet lite snabbt och svängde höger. Aaaghhh! Superduperprotest!!! Hoppsan...(?) Rakt spår igen, mjukt och fint, vänstersväng, mnjaaa ok, högersväng....Ilsket kastande med huvudet och obeskrivbara krumbuktningar. Vad är nu detta????
Lade övningen i huvudet åt sidan för att ta itu med dagens STORA problem. Opus saknar de muskler som behövs för att svara på mina nya fräsha hjälper som jag knixat till i mina höfter. Det blev istället serpentiner, serpentiner och åter serpentiner. Trav på högervolt var tydligen rena rama tortyren enligt Opus. Han var så förbannad. Han fick massor av beröm mellan de små utbrotten. Vi tränade travigångsättningar och galoppfattningar. Tillslut var han mjuk som smör och jag hade träningsvärk i mina obefintliga muskler.
Opus blev tillslut nöjd och glad igen och vi gick in med helt nya mål. Att bli liksidiga =) Bara en sån sak!
Kommentarer
Trackback
