Frej i vida världen
Något skeptisk lade jag på honom Opus westernsadel. Det är den sadel som passar minst dåligt för tillfället. Ingen sadel såld än =(. Jag skulle behöva bli något rikare så att jag kan gå till butiken och köpa en ny sadel till Frejjen.
Jag tänkte till en gång extra och bytte faktiskt bett till pessoabettet. Man vet ju aldrig vilket humör den gode Frej är på =).
Precis när vi kom utanför tomtgränsen möter vi den plogtokige! Hur kan det vara möjligt att man inte ens hinner iväg innan någon marodör skrapar bort all snö?
Nåja, vi snubblade vidare mellan snökockorna för att spara Frejs fötter. När vi har 20 m kvar till marker med härlig nysnö sa Frej att nu, nu gjorde det faktiskt mycket ont. Aj. Aj. Aj. Det gör ont i varje steg nu.
Det är inte sant! 20 m kvar av min robotvandring och så ska vi vända hem igen. Jag övertalade Frej att vi skulle testa att gå på den mjuka sköna snön innan vi slutgiltigt bestämde oss för att gå hem. Ok, sa han.
Snön var ok. Man kunde springa i snön. Man kunde till och med försöka inbilla någon att man nog var lite nervöst lagd och var tvungen att springa lite på tvären för att se om man skakat av sig den misstänkte förföljaren. Suck. FREJ! Du ÄR ju inte rädd!
ooooo, han var så rädd så!
Vi vek av in i skogen och travade i friskt tempo. Frej skulle nog bli en utmärkt distanshäst. Om han kunde kontrollera sin inbillade förföljelsemani förstås. Han blir ju inte ens andfådd. Opus var ju helt blöt efter samma sträcka igår. Frej var snustorr. Han kanske bara effektivt undviker arbete för att spara på reserverna ifall man skulle behöva rusa en bit?
Hemvägen var än värre. Tillslut blev jag så irreterad över hans farande hit och dit att jag började göra serpentiner på grusvägen. Orubblig lydnad och blixtsnabba reaktioner krävdes. Den snabbaste kom när en koltrast flaxade upp till höger om oss.
Aaahhgg! Sa Frej. Den döööööödar mig! Jag SA ju det. Vi kommer att stryka med båda två. Han for till vänster och upptäckte till sin förskräckelse att lammen på vänster sida hade fått mat precis så hela gänget stod samlat vid grinden enbart för att skrämma honom. De klapprade med sina vassa tänder och väste mot honom.
Öh, nä. Det tuggade frenetiskt på sin lunch och sprang förskräckt undan när en kul kanonkula närmade sig. De stannade en bit bort och sa. BÄ!
Frej lunkade vidare som om inget hade hänt. Skulle han vara rädd för lamm? Näheej du. Vad sa du nu igen, matte? Är du kvar? Hallå?
Jo, jag var kvar. Nu var det bara robotvandringen hem kvar. Han är för go, han. Frej. Suck.
Vi morotstrickade lite när vi kom hem och det sa KNABAAK i bogen när vi stretchade till vänster.
Vet inte om husse misstänkte att jag skulle ha det fullt upp med hans älskade Frej idag. När jag kom hem möttes jag av doften av nyrostat bröd och varm choklad med vispgrädde. Det var bra ifall att jag råkat förlora några kalorier när jag promenerat omkring med hästarn hit och dit.
Grannen frågade idag om jag inte vågade rida =)
På begäran presenteras här en av Frejs alla blickar. Det är inte THE Frejblick, men det är en av hans andra i samlingen =) Här har vi kört skog i tre timmar. Frej har bättre kondition än vad jag har. Jag har inte tråkigt...jag är bara fruktansvärt trött ;-)
Vad vacker/ söt han är!!! Vilken underbar blick! Jag förstår att den är svår att motstå, sådär len och mjuk! Han är jättevacker verkligen! Den som håller i tömmarna ser entusiastisk ut ;-)
Liknar Vegards, han har en blick som jag brukar få när foderautomaten (metallskåpet på ca 150cm höjd i hörnet av boxen som ser ut som överdelen av ett Dalahörnskåp) ska komma och beeema upp honom till en främmande planet...DÅ får jag se den ledsna blicken som säger "...nu kommer dom..."
Ibland tycker han sig se foderautomaten i skogen...då sneglar han med samma blick.
Hm, Frej skulle aldrig ödsla en ledsen blick på en foderautomat. Foder - automat....foder, det finns säkert foderrester här någonstans...
Ledsna blickar sparar han till kalla och blöta dagar. Då vill han inte vara med.
Faxe låter hälsa till Vegard att han absolut bör låta sig beemas. Det kan alltid bli bättre! Tänk om det finns BÅDE röda och gröna äpplen på den främmande planeten!
Ja Vegard har nog inte tänkt så långt att det skulle kunna vara en äppelplanet han hamnar på eller ännu bättre: en morotsplanet!
Det där med att det är en foder-automat helt säkert innehållande litet foderrester och antagligen ganska lätt att genomskåda i funktion så man skulle kunna sno till sig foder, påverkar inte vegard. Näpp han tycker bara att "dom kommit" och att han nu ska beeemas och all dressyrträning inför SM är förgäves och att jag övergivit honom...
Blicken slösas det med och han har även en jätteglad blick som får en att skratta när vi gör roliga saker. Vi skartatr då båda med våra blickar!
