Obehaglig körincident
Så hände det. Det som inte får hända. Det som aldrig har hänt hittills med Frej. Den sista procenten trafikfasthet som saknas hos Frej gjorde sig påmind. Fy bubblan. Två nära döden upplevelser på en och samma landsväg med två olika hästar inom loppet av ett år.
Det börjar snart bli svårt att förena mina två schizosidor sportbilsälskare och trafikhatare...
Körturen mot klätterberget som började så bra. För att kunna korsa landsvägen på ett bra sätt krävs att man går 30 m på landsvägen. Det har aldrig någonsin varit några problem tidigare. Frej har varit stadig vid möte med alla sorters fordon, traktortåg, skördare, plogbilar, långtradare, motorcyklar i 160 blås, fladdrade lastbilkapell, ja allt man kan tänka sig.
Vi väntade på en lucka i trafiken och svängde ut. Efter 20 m möter vi en stor lastbil med släp fullastad med rundbalar. Föraren kör förmodligen i 90 km i timmen utan att ta någon som helst notis om vår existens. Då händer det. Frej spänner sig. Eftersom vi hade en bil bakom oss så tog jag tag i högertömmen för att han inte bara skulle svänga över som han är van vid. Han kände att jag blev nervös och så bar det iväg.
Jag lyckades få ner honom för slänten ner mot en gård. Frej satte fart mot en åkerväg men jag lyckades på något sätt få honom att styra mot en lada. När mulen nästan var i laduväggen kastade han sig till vänster och halkade omkull med vagn och allt. Jag for ur vagnen men landade på fötterna och kunde snabbt ta mig fram till hans huvud medan han trasslade sig upp till stående.
Stackars Frej. Hela hans vänstra sida var lerig. Skackeln hade kört ner sig i gräsmattan men Frej var hel och jag var hel men en aning skakig i benen. Inte en enda bilist stannade och kollade hur det gick =(
Där gick drömmen i kras. Drömmen om att köra turister längs strandpromenaden från Visby till Själsö när Kongresshallen öppnar.
Jag är i alla fall glad att Frej klarade sig utan skador. Vi skrittade bort mot klätterberget trots att hela magen skrek att den bara ville hem till Husse. Förnuftet sa att det är bättre att skritta på som om inget hänt dels för att se om Frej hade blivit halt och dels för min egen skull för att jag inte skulle blir rädd för att köra häst. Frej var helt cool. Som om inget alls hänt.
Det börjar snart bli svårt att förena mina två schizosidor sportbilsälskare och trafikhatare...
Körturen mot klätterberget som började så bra. För att kunna korsa landsvägen på ett bra sätt krävs att man går 30 m på landsvägen. Det har aldrig någonsin varit några problem tidigare. Frej har varit stadig vid möte med alla sorters fordon, traktortåg, skördare, plogbilar, långtradare, motorcyklar i 160 blås, fladdrade lastbilkapell, ja allt man kan tänka sig.
Vi väntade på en lucka i trafiken och svängde ut. Efter 20 m möter vi en stor lastbil med släp fullastad med rundbalar. Föraren kör förmodligen i 90 km i timmen utan att ta någon som helst notis om vår existens. Då händer det. Frej spänner sig. Eftersom vi hade en bil bakom oss så tog jag tag i högertömmen för att han inte bara skulle svänga över som han är van vid. Han kände att jag blev nervös och så bar det iväg.
Jag lyckades få ner honom för slänten ner mot en gård. Frej satte fart mot en åkerväg men jag lyckades på något sätt få honom att styra mot en lada. När mulen nästan var i laduväggen kastade han sig till vänster och halkade omkull med vagn och allt. Jag for ur vagnen men landade på fötterna och kunde snabbt ta mig fram till hans huvud medan han trasslade sig upp till stående.
Stackars Frej. Hela hans vänstra sida var lerig. Skackeln hade kört ner sig i gräsmattan men Frej var hel och jag var hel men en aning skakig i benen. Inte en enda bilist stannade och kollade hur det gick =(
Där gick drömmen i kras. Drömmen om att köra turister längs strandpromenaden från Visby till Själsö när Kongresshallen öppnar.
Jag är i alla fall glad att Frej klarade sig utan skador. Vi skrittade bort mot klätterberget trots att hela magen skrek att den bara ville hem till Husse. Förnuftet sa att det är bättre att skritta på som om inget hänt dels för att se om Frej hade blivit halt och dels för min egen skull för att jag inte skulle blir rädd för att köra häst. Frej var helt cool. Som om inget alls hänt.
Kommentarer
Trackback
