Slow motion
Idag gick allting i skritt så att jag skulle hänga med i Opus svängar. Vi gjorde tre 10-metersvolter. Två i varje hörn på långsidan och en i mitten på långsidan. Mellan dessa fantastiskt väl kontrollerade och välridna volter blev det fyra steg förvänd öppna varav ett kvalitetssteg...
Det var en bra övning faktiskt. Man tvingades verkligen tänka till, rakrikta och ställa om. På något vis blev det lättare att kontrollera ytterbogen när man visste att man bara hade volten på sig innan man skulle rakrikta. Öppnan blev som sagt lite si och så. Jag får ju helt lära om hur det ska kännas eftersom Opus har lurat mig. Det är ju i det närmaste omöjligt när man inte har någon spegel eller någon som tittar. Man hinner nästan inte med att känna klart om det verkligen blev rätt och samtidigt berömma.
Det vanligast förekommande fusket idag var att han föll in med framdelen ibland på volterna. Lade jag till innerskänkeln så började han svaja ut med baken. Vi måste försöka hitta ett sätt att hålla frammen på plats även om det är jobbigt. Han tenderade även att gå under tygeln emellanåt. Det får bli mer jet-motor nästa gång. Idag ville jag bara ta god tid på mig att känna efter och samtidigt kolla hur bakbenet reagerade. Jag saknar ju den kvinnliga gen som tillåter att man gör flera saker samtidigt tyvärr.
Opus frustade mycket och länge så någonting bra måste jag ju har gjort =)
Det kändes bra idag!
Det var en bra övning faktiskt. Man tvingades verkligen tänka till, rakrikta och ställa om. På något vis blev det lättare att kontrollera ytterbogen när man visste att man bara hade volten på sig innan man skulle rakrikta. Öppnan blev som sagt lite si och så. Jag får ju helt lära om hur det ska kännas eftersom Opus har lurat mig. Det är ju i det närmaste omöjligt när man inte har någon spegel eller någon som tittar. Man hinner nästan inte med att känna klart om det verkligen blev rätt och samtidigt berömma.
Det vanligast förekommande fusket idag var att han föll in med framdelen ibland på volterna. Lade jag till innerskänkeln så började han svaja ut med baken. Vi måste försöka hitta ett sätt att hålla frammen på plats även om det är jobbigt. Han tenderade även att gå under tygeln emellanåt. Det får bli mer jet-motor nästa gång. Idag ville jag bara ta god tid på mig att känna efter och samtidigt kolla hur bakbenet reagerade. Jag saknar ju den kvinnliga gen som tillåter att man gör flera saker samtidigt tyvärr.
Opus frustade mycket och länge så någonting bra måste jag ju har gjort =)
Det kändes bra idag!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Åååh det låter som han går fint och kämpar!
Det är så inspirerande att läsa om andras tragglande...då känner jag nämligen att jag sået iväg och traggla själv! Vad vegard känner vet jag inte...jo kanske att han hejjar på Opus fuskande och tycker Opus är jätteduktig ;-) (Vegard har humor).
Inga vingar ännu och ännu ingen sprutlackering.
/Jaana
Trackback
