1 juli - Tom Thumb + Frej = sant
Jag har ju glömt att säga att bettet har kommit. Däremot är kindkedjekrokarna fortfarande restade. Boleprodukter är inte så hemskt snabba. Man kan ju undra hur ett bett kan vara restat i flera veckor, borde inte vara så svårt att fixa. Det är ju inget märkvärdigt bett.
Det kan vara så att det är aningens för litet. Inte för att man märker på Frej direkt men ändå. Äsch, vet inte. Tungan fick han förstås över men det är ju inget ovanligt om man säger så. Jag fick kliva av och joxa tillbaka tungan och spänna nosremmen taskigt hårt. Varför krånglar han så?
Sommargrannens lilla pyttiga hund kom springandes över gräsmattan för att mota bort Farbror Frej. Den var mycket upprörd över att Frej var så nära tomtgränsen. Frej tittade på den med godmodiga ögon och sa "Det är inte lätt för små Stockholmshundar här i livet". Hundens ägare kom springandes och röt åt den lilla hunden och ursäktade sig för att den störde när jag red. Här var det ingen som blev störd sa jag. Jag hann inte säga att nästa häst jag tänkte rida, Opus, sparkar efter hundar. Som tur var uppfattade den lilla hunden tillrättavisningen.
Ridningen ja. Rider man på "bridongtygeln" så är bettet precis som alla andra bett. Frej är stel, okänslig och allmänt besvärlig. Håller man stångtygeln med fjäderlätta händer blir han så mjuk, så mjuk. I alla fall fram. Bakkärran tappar han. Höger bak hakar upp sig =(
När vi hade ridit gick han och liksom slängde framfötterna framför sig. Träningsvärk? Ömfotad? Fång? De har gått i en svälthage ganska länge nu men fått 26 kg hö per dag att dela på. På kvällen fick vi besked om att den slagna vallen inte är något att ha =( Stängsla tillbaka och ut med hästarna på bete igen.
När jag tittade på honom i stallet såg jag att han har tunnat ur väldigt. Han är inte sitt vanliga Frejjiga jag. Hungrig och arg vid utfodring, lite loj och besväras av flugorna.
Flugpannbandet bär han hellre avkliat på ena sidan med alla fransar längs vänster kind. Han ser ut som en indian. Han vill verkligen inte ha några fransar.
Det kan vara så att det är aningens för litet. Inte för att man märker på Frej direkt men ändå. Äsch, vet inte. Tungan fick han förstås över men det är ju inget ovanligt om man säger så. Jag fick kliva av och joxa tillbaka tungan och spänna nosremmen taskigt hårt. Varför krånglar han så?
Sommargrannens lilla pyttiga hund kom springandes över gräsmattan för att mota bort Farbror Frej. Den var mycket upprörd över att Frej var så nära tomtgränsen. Frej tittade på den med godmodiga ögon och sa "Det är inte lätt för små Stockholmshundar här i livet". Hundens ägare kom springandes och röt åt den lilla hunden och ursäktade sig för att den störde när jag red. Här var det ingen som blev störd sa jag. Jag hann inte säga att nästa häst jag tänkte rida, Opus, sparkar efter hundar. Som tur var uppfattade den lilla hunden tillrättavisningen.
Ridningen ja. Rider man på "bridongtygeln" så är bettet precis som alla andra bett. Frej är stel, okänslig och allmänt besvärlig. Håller man stångtygeln med fjäderlätta händer blir han så mjuk, så mjuk. I alla fall fram. Bakkärran tappar han. Höger bak hakar upp sig =(
När vi hade ridit gick han och liksom slängde framfötterna framför sig. Träningsvärk? Ömfotad? Fång? De har gått i en svälthage ganska länge nu men fått 26 kg hö per dag att dela på. På kvällen fick vi besked om att den slagna vallen inte är något att ha =( Stängsla tillbaka och ut med hästarna på bete igen.
När jag tittade på honom i stallet såg jag att han har tunnat ur väldigt. Han är inte sitt vanliga Frejjiga jag. Hungrig och arg vid utfodring, lite loj och besväras av flugorna.
Flugpannbandet bär han hellre avkliat på ena sidan med alla fransar längs vänster kind. Han ser ut som en indian. Han vill verkligen inte ha några fransar.
Kommentarer
Trackback
