Faxe & friends

På riktigt alltså och inte bara som en biroll i hästarnas vardag. Som den snälla människan utan några krav, som bara är den hyggliga som kommer med knäckebröd efter ritten eller är den snälla, snälla Hussen när upprörda känslor blandas med hulkanden och gråt som om man är 8 år...

Idag var det dags för spontan ridning på helt eget initiativ. Hääääääng på!

Jag som trodde att jag var beräknande och intelligent som drog med honom till precisionskörningen på Fjord SM. DET är hans grej. Körning. Ridning är bara ett nödvändigt ont.

Tänk så fel man kan ha.

Idag var det hoppning på schemat. " Opus och jag tänkte hoppa litet och DU ska visa hur man gör" sa han. Gud bevare mig väl. Är det någon i vår familj som faktiskt har missat att jag är hopprädd???
Vi tog in Opus och gjorde iordning honom gemensamt. Det var ju jättetrevligt! Opus trodde att han var på spa med en massa vårdande händer överallt.

Det brukar alltid vara jag som får värma upp hästen när andan faller på för den gode Husse så jag blev uppriktigt sagt glatt överraskad när han svingar sig upp i sadeln som om han red senast igår. Jag fann mig snabbt må jag säga och inledde snabbt en uppvärmningsövning för att checka av statusen hos den nye hoppkungen. Opus lyssnar och reagerar sekundsnabbt och jag ser framför mig hur Don Quijote de la Mancha rider sin knubbige häst i ljusets hastighet och helt utan balans eftersom ridmusklerna bör ligga i träda och få EU-bidrag just nu.



Näpp. Icke sa nicke. Han gör minsann sina halter på lång tygel. Vänder igenom volten på det mest proffsiga vis jag sett på länge och säger uppnosigt "nä jag gjorde faktiskt en halvhalt" när jag ifrågasatte takten och tempot hos Den Lille Tjocke. Lite sitsträning står på schemat framöver men själva grunden verkar sitta som berget =)

Och vad sliter jag för dagligen när det tydligen är så lätt att rida??? Jag önskar att jag hade bara en gnutta mer talang för ridkonsten.

Nä, jag lovordar inte min sambo bara för att jag vet att han tjuvläser min blogg. Han ÄR verkligen duktig med tanke på hur sällan han rider.


Pin up-bild på Opus stjärtbullar


Opus och Husse gör halt....;-)

Något oroligt kollar Husse av om man verkligen behöver galoppera en hoppbana och säger bestämt att han bara tänker ta ett hinder till det känns bra.

Trav är bra. Efter lite justeringar och greppad förståelse för mantag var vi igång riktigt ordentligt. Skutt på skutt på skutt. Min för dagen utlånade självbevarelsedrift kunde inte släppa Opus en sekund och han tycktes vara smått förvirrad och undrade om det var löshoppning även fast Husse red så himla bra själv.


Jag tog dig över lungt och säkert va, Husse?

När jag äntligen kunde slappna av och insåg att Husse faktiskt skulle sitta kvar vad som än hände så vänder jag mig om för att hämta kameran. Precis bakom mig swischar Husse och Opus förbi. Nu på det andra hindret...i galopp. Han tycktes ha full kontroll och båda två strålade av lycka! Varv på varv drog de i galopp och hoppade båda hindren och lade en volt när det började gå lite för fort. "Se vart du skaaa" ropade jag. "Kontrollera tempot och titta dit du ska".
"Ja, ja" blev svaret.


Jag hinner vända mig och och plåta...


Fokus mot SM 2008. Eller?

Hur kul som helst att se =D

När Husse svettig och slut satt av var det dags för mig att skritta av Lille Opus. På begäran skulle jag hoppa ett av hindren innan (förmodligen för fotografering...) Jag samlade mitt lilla mod jag hade och hoppade. I skydd av Husses fipplande med kameran tokbockade Opus tre bockar på raken efter hindret och jag var SÅ nära att åka i backen. Husse trodde naturligtvis inte på mig när han väl tittade upp. "Hoppa igen" löd ordern. Jag sopade ihop spillrorna av det kraschade modet och rider an mot hindret och Opus snubblar....Nära döden igen. Vad i helsike GÖR jag???

I Husses ögan var i alla fall Opus stjärnan för dagen. Vilket team-work! Lite trevande kom frågan " Hoppade de 90 cm på SM:et?" " Mmmm" " Vad hoppade vi idag?" "Typ 30 eller kanske max 40...". "Aha"

Fortsätter han så här är han ifatt och förbi min ridning på ett halvår. Jag kanske ska grooma resten av mitt liv?

När vi kom in till stallet sa Husse "Det var ju jättekul att hoppa. Jag har aldrig gjort det förut"
"Va?!?!?! Fick ni aldrig göra det på ridskolan???"

Då kanske man ska börja aaaaaningens mer pedagogiskt och träna lätt sits i hundra år. Hoppteknik. Styra på hinder osv....

Nä, här kommer det bara glada kommentarer om "Det känns som han dras mot hindret helt av sig själv!"

...."Ja det kallas att hästen bjuder på hindret....."

"Han gör i alla fall det hela tiden, det är kul!"

Jag gick in med min hopprädsla och drack Coca Cola med lime och is.