Krokodiltårar
Samma förbannade visa som alltid förutom att Frej hade sår i mungiporna när vi kom in =(
Frej går kanonfint
Frej ser grannen i kycklinggul huvtröja
Frej blir "rädd" och remmar rätt över ridbanan
Jag bromsar
Frej tramsar
Jag bromsar så att Frej sätter sig på hasorna
Frej går som ett litet ljus
Frej fortsätter som om inget hänt och arbetar fint
När vi kommer in i stallet blöder han. =(
Jag kan inte rida honom. Jag kan ju inte fara genom skog och mark som en projektil.
Jag fick inte göra rent såren heller. Frej kastade sig av och an i stallet och försökte resa sig.
Med krokodiltårar rullandes nedför kinderna för att jag gjort illa älskade Frej gick jag in och hämtade Husse för sårrengöring. När husse kom ut stod Frej blick stilla och pekade "där husse, där är det, putsa lite där och smeta på salva är du snäll". Husse fixade sin häst kvickt och klappade om honom. Frej somnade. Jag satt och snyftade på en höbal och räknade upp alla tänkbara lösningar på problemet.
Husse tyckte att jag hade tråkig attityd och gick in.
Min inspirationskälla ringde när jag kom in och jag svärtade effektivt ner även hennes fredagkväll. Förlåt men nu är det verkligen inte kul.
Frej mår nog bättre utan mig.
Hmmm känner igen mig. Har också hittat skav i mungipan på V efter jä-liga ridpass. Fast då är det ju litet som så att han får skylla sig själv. Om nu hästar kan skylla sig själv. Göra rätt=bekvämt, Göra fel=obekvämt.
men inge kul när det känns som man torterat dom. Jag har alltid idomin i mungipan före betsling. Då förebygegr man eventuellt skav och kontakten mellan metallen och huden blir lenare. Jag har sett vidriga kandarskav på dressyrhästar med ryttare som anses vara mycket duktiga. Hugha stooroa skavsjok på sidorna om mungiporna.
Frejsan tar sig friheter. Låter som vegard plötsliga påhitt eller som fjordisen jag hade förra sommaren. Jag rappar upp spöet på halsen på den sidan dom skuttar åt. Tant jaanas hårda skola på den. Eventuellt ivägdragande i beallsprång minimeras då till ett knappt märkbart ryck, vilket jag tycker är ok även om ryggkotorna rycks ur sina lägen som ett vingligt Jengaspel.
Det är en otrevlig övning men budskapet om att dra iväg i sidled eller på annat sätt över skrajjsiga saker inte är ok går faktiskt in i skallen på dom.
Man får bli rädd men man får inte dra. Ha ha men visst sitter man stundtals halvvägs på backen när man jobbar med övningen ;-D Efter 14 dagar är den borta. Sen får man friska upp minnet på dom igen när situationen uppkommer.
Men blod???? Du är snäll. Jag har bannat mig själv. Husse tyckte också att Frej typ fick skylla sig själv eftersom han inte lyssnar på mig. Men jag är så orolig att det är jag som gör något som gör att han drar. Han drar ju inte med Husse.
Dessutom är jag feg. Börjar närma mig riktig dressyrtant där det optimala är att trippa försikigt under perfekta förutsättningar på inhägnad ridbana...att rappa till Frej med spöt när han drar iväg vore som att be om att bryta ett ben eller peta ut ett öga med en utstående tallkvist.
Jag har alltför många galoppturer i snårskog i bagaget för att självmant framkalla dem. =(
Fast då har jag förstås haft bett som det inte går att bromsa med...åååh, jag vet inte.
Tänk om han har ont i sin stela kropp och inte KAN göra det jag ber om, att det nyper någonstans och han gör sina "lotsas bli rädd-hopp" bara för att slippa att det gör ont en stund?
Sa EQT något om att han hade ont och var stel?
Han sa att det var den stelaste fjording han någonsin hade sett...men inget om att han hade ont..
Men frejjsan då. Ja dom är ju individer dom där små pållarna och Frejjsan är väl en stel sådan.
Mungipor läker fort, lika fort som ögon ;-)
Vad jobbig han är när han måste ta i såpass mot dig. Det är klart att husses ridning inte ger spår eftersom han antagligen inte ställer såna krav på pållen som du gör. Skillnad på mysridning och kravridning.
