Stundens ingivelse
Jag vet inte riktigt vad som tog åt mig ikväll. Mina ben bar mig bort till ridbanan för att flytta hinderstöd och bommar och armarna byggde upp ett kryss längs långsidan en bom på kortsidan och ett kryss på diagonalen. Jag vaknade ur min trance när en bil saktade in och stannade precis utanför staketet. Det är 90 väg utanför oss och det är inte första gången någon "skummis" bara stannar precis där jag står. Det finns liksom tre mil folktom väg från Visby och så måste de stanna precis där jag står. Det är som tyskarna på sandstränderna vid Rivieran. De bara måste lägga sin handduk precis där man själv ligger och känner sig fantastiskt nöjd över att ha hittat en folktom plats.
Jag hastade bort från ridbanan och tänkte här ska inte bjudas på någon show. Tänk på att jag är hopprädd för tusan. Jag gjorde omsorgsfullt iordning Faxe....................................................................................................................
Sedan kikade jag ut för att se om kusten var klar. Det var den. Vi värmde upp på serpentiner med halter. Serpentiner med volter. Serpentiner med ryggningar och serpentiner med tempoväxlingar. Faxe är alltjämt stel i höger tygel men lossnar omedelbart när jag slutar med mina inopererade trängande tygeltag.
Jag kände ett litet pirr i magen när jag märkte hur han bjöd på hindren bara vi närmade oss. Jag förtydligade för mig själv att det är lååååga hinder, speciellt utvecklade för att kunna tas i enbart trav. Här ska inte flängas någonting. Snyggt och prydligt ska denna lilla bana tas i trav med bibehållen riktning efter hindret.
När vi började "hoppa" började jag skratta så att jag nästan höll på att trilla av. Faxe häver sig över kryssen utan någon som helst avståndsbedömning. Efter hindret tvärnitade han eller vände höger. Jag garvade vid varje hinder och Faxe vek förnärmat örat åt sidan. Han var så himla söt!!!!
Som projekt satte vi just att fortsätta rakt fram efter hindret och lyssna på vart jag ville styra. Snett igenom ibland och rakt ibland. Vi hävde oss över och snubblade i "landningen" fast jag skrattade så mycket att det inte var läskigt alls =)
Mitt i alltihop reflekterade jag över att han landar i VÄNSTER galopp. Vad tusan?!?!
Hi hi. Ikväll var det roligt. Faxe hoppar hellre än bra om man säger så =) Efter några få språng gick vi in och åt snacks.
Jag hastade bort från ridbanan och tänkte här ska inte bjudas på någon show. Tänk på att jag är hopprädd för tusan. Jag gjorde omsorgsfullt iordning Faxe....................................................................................................................
Sedan kikade jag ut för att se om kusten var klar. Det var den. Vi värmde upp på serpentiner med halter. Serpentiner med volter. Serpentiner med ryggningar och serpentiner med tempoväxlingar. Faxe är alltjämt stel i höger tygel men lossnar omedelbart när jag slutar med mina inopererade trängande tygeltag.
Jag kände ett litet pirr i magen när jag märkte hur han bjöd på hindren bara vi närmade oss. Jag förtydligade för mig själv att det är lååååga hinder, speciellt utvecklade för att kunna tas i enbart trav. Här ska inte flängas någonting. Snyggt och prydligt ska denna lilla bana tas i trav med bibehållen riktning efter hindret.
När vi började "hoppa" började jag skratta så att jag nästan höll på att trilla av. Faxe häver sig över kryssen utan någon som helst avståndsbedömning. Efter hindret tvärnitade han eller vände höger. Jag garvade vid varje hinder och Faxe vek förnärmat örat åt sidan. Han var så himla söt!!!!
Som projekt satte vi just att fortsätta rakt fram efter hindret och lyssna på vart jag ville styra. Snett igenom ibland och rakt ibland. Vi hävde oss över och snubblade i "landningen" fast jag skrattade så mycket att det inte var läskigt alls =)
Mitt i alltihop reflekterade jag över att han landar i VÄNSTER galopp. Vad tusan?!?!
Hi hi. Ikväll var det roligt. Faxe hoppar hellre än bra om man säger så =) Efter några få språng gick vi in och åt snacks.
Kommentarer
Trackback
