Faxe & friends

Efter ett besök i Visby med besvärande sysselsättning som att leta sandaler dagen innan midsommarafton (man kan säga att det var ganska mycket folk i stan) bar det iväg hem till en väntande vän i form av Santox matte.

Ursprungsplanen var att min inspirationskälla och jag skulle göra den nödvändiga shoppingen, pigga upp oss med kaffelatte milkshake och sedan bänka oss för att se på 1,5 timmes privatträning av stora bruna i stadens ridhus. När vi kom till ridhuset var det helt tomt. Nåja, tillbaka till stan för att köpa en almanacka så att jag slipper lösbladssystemet med utskrivna månader på A4-papper....ja, det kan tänkas sent att köpa ny almanacka i juni...men jag hatar att shoppa.

Vid kvart över sex ringer Santox matte och undrar var jag är. Då sitter jag i min lilla röda bil och kör som en dåre för att hinna hem. Hem bara för att se att grannen inte varit här ännu och flyttat hövagnen till ladan...jag ringer Santos matte som hoppar i sin fars traktor och kommer susandes och flyttar vagnen. Mycket snällt!

Santox matte är en van höbalskastare så halva vagnen gick som ett kick. Mina lungor kved efter fikapaus och jag lindrade rosslandet med honungste. Fy farao vad det är besvärligt när man bara rosslar och ju mer andfådd man blir desto minder luft får man. Man känner sig riktigt ynklig.

Som tack för hjälpen bjöd vi på pizza vid 23.30 tiden. DET var gott kan jag säga. Tänk att skräpmat kan vara så gott.

Jag är hemskt glad över att Husse och jag fick hjälp för midsommarafton fortsatte i rosslandets tecken. Nästa år måste jag nog hyra en liten dräng som fixar allt åt mig.

Husse stod för hästarnas promenad. När jag frågade hur vi skulle göra svarar han med ett brett leende att det redan är fixat...på hussars vis hade han promenerat fram och tillbaka i hagen med alla tre hästarna runt sig i 18 minuter sa han. De är söta min familj!