Faxe & friends

Min stora inspirationskälla från Sudret kom hit i torsdags eftermiddag! Jag är alldeles lycklig! Det är så kul att rida när man är full av inspiration =).

Vi började med att jobba Frej. Han blir lite tung så fort han går på rakt spår. Oj, jag kommer nästan inte ihåg vad vi har gjort....det har hänt så mycket. Hästarna fick jobba TVÅ pass idag. Precis som på ridläger =)

Jag minns i alla fall:

Torsdag lunch

-Inte fastna i vänster tygel utan hellre rida honom lite slutamässigt när han rinner iväg utåt.
-Dela upp min kropp i två, dvs. sätet jobbar för sig och armarna från halva underarmen och fram till fingrarna för sig.
-Inte fastna med armarna stumt intill kroppen.
-Ge sjutton i att titta ner på Frej eller gräsmattan. Jag kommer ändå inte att se något som jag inbillar mig att jag ska se...
-Styr inte så himla mycket utan "tänk" mig dit jag ska.

Frej såg bitvis maffig ut enligt säker källa. Det känns skönt att det blir lite kvalitet i alla fall ;-)

Torsdag kväll

Efter vilopaus och matpaus för Frej bar det iväg till ridhuset på kvällen. Idag var det ett helt gäng folk och hästar som skulle med. Roligt. Santox matte kom förbi med sitt varmblod och plockade upp Santos mattes medryttare och hennes varmblodsmärr. Dessa två fuxar fann för övrigt tycke för varandra. Söta =)

Min inspirationskälla och ytterligare en hästmänniska följde med. Summa sumarum 4 hästar och 6 personer. Vi som bara var två från början...

Jag gick ut hårt med att säga att jag tänker i alla fall utnyttja kunskapen från marken så får de andra göra vad de vill...det slutade med att vi alla red en regelrätt lektion. Det var ju hundra år sedan man red övningar tillsammans med andra. Som guling fick man pinna på en hel del för att inte ha en stor fux rännandes i hasorna.

Frej var inte det minsta inställd på att vara ambitiös. Tidigare idag var han djupt koncentrerad. Nu spelade han Allan så det stod härliga till...jösses Amalia. Plötsligt spritter det till i Frejkroppen och hela hans hållning uttrycker lycka. En GUL häst!!! Har ni sett allihopa? En sån som MIG. Han springer på raska, jublande fötter mot Opus. När han saktar in två meter innan han kommer fram till Opus säger han "nä, men det är ju Opus! Vad KUL är DU här?" Opus himlar med ögonen och skäms en smula och väser mellan tänderna "Idiot, vi åkte ju i samma transport hit!"

Frej svassar vidare utan att inse det pinsamma i situationen. De två stora bruna slår ner blickarna och jobbar vidare...de fnissade säkert när de kom för sig själva i transporten hem. Frej tar inte så hårt på saker och ting...

Jag kämpade tappert med Frej men det gick väl egentligen inget vidare. Tempot var betydligt högre än tidigare idag och frej var inte ens varm efter en timmes farande hit och dit. Jag hade kramp i ena armen och värk i höger sida av nacken. Bromsa i en timme tar på krafterna. Speciellt när sätesbromsen inte fungerer över huvud taget. Dessutom pillade han tungan över bettet två gånger den slyngeln.

Hej och hå. Huvudsaken är att man är lycklig tycker Frej. Han lastade sig själv när vi skulle åka hem. Knatade på och väntade på att alla andra skulle packa in sig.

När all utrustning, hästar och folk hade petat in sig i var sin bil startade inte den förbannade bilen. IGEN. Vad är det för fel?? Santos matte hade lånat sin mammas bil så hon hade inga startkablar med sig. Husse fick rycka ut med startkablar så att vi kom hem. De stora bruna stampade otåligt i transporten.

Efter detta ridpass minns jag endast:

-Rid inte så himla mycket utan sitt på Frej och glid runt bara. Han lyssnar, du behöver inte skrika...(nä, nä inte skrika, men LYSSNA DÅ ditt gula vandrande lyckrus!!!)

Väl hemma med alla hästar i rätt stall var det hästprat och varma mackor på tapeten för mig och min inspirationskälla som bestämt sig för att sova kvar idag. Som vanligt var rödvin inplanerat men det fanns inte en tanke på rödvin när vi var inne i köket vid 23 tiden. Vi njöt av smörgåsar och öppnade ostbågspåsen enbart för att man inte skulle kunna slingra sig och inte äta några. Det slutar annars med att vi alltid har en oöppnad vinflaska och en oöppnad påse snask kvar. Så skulle icke ske idag.

Kl. 24.15 typ, var tänderna borstade. Med varsin hästbok i nypan gick vi och lade oss.

Fredag morgon

Öööh, ingen hade läst något så vi hade absolut ingenting att reflektera över....Fullständigt manglade låg vi i varsin bekväm vrå och åt kexchoklad snacks med apelsinsmak och jag läste högt ur en Linda Tellington-Jones bok. Nivån på reflektionerna var inte särskillt djuplodande. Kom fram till att man kan bli rik på att skriva böcker om gammal kunskap och ändra en aning, döpa om och sedan kalla den för "sin" filosofi. Måste kanske ge boken en chans till i ett mera vaket tillstånd innan jag sågar den helt.

När hästarna hade ätit klart sin frukost tog vi in lite nättare svängom på ridbanan än igår. Kroppen skrek " Rid aldrig mer tre ordentliga pass på samma dag med mig mer (red Opus igår också..) !!!" Jag bankade ner tröttheten i stövlarna och koncentrerade mig. Hårt. Frej var hur fräsch som helst den lilla rädisan.

Vi värmde upp med vändningar, ett par tre steg spikrakt osv. Därefter bestod övningen i att rida öppna på långsidan, fatta galopp på halva långsidan, bryta av till trav på halva kortsidan, lägga tre volter längs andra långsidan, bryta av till skritt på halva andra kortsidan, volt i hörnet, öppna på långsidan, galopp osv.

I vänster varv gjorde Frej en sån 10 poängs galoppfattning så hela kroppen skrek YES! Inspirationskällan skrek att hon fick gåshud, så bra var det. Mera såna kommentarer vill man ha. Tyvärr var det en engångsföreteelse men jag vet att de ligger på lut nu;-)

När vi bytte till höger varv började jag vissna lite i orken och högergalopperna strulade. Orkade förmodligen inte sitta rakt. Vi avslutade med....ja, vad tusan gjorde vi..? Inte en susning. Jag minns i alla fall att Frejs bogar knakelibrakade ordentligt när han vände på sitt huvud och blinkade till världen med sina mörka ögon.

Fortsättning följer i Lille Opus träningsdagbok...