Faxe & friends

Allt det här med ny foderstatsberäkning och att sadeln kanske inte ska skickas till Frankrike trots allt och att hästarna faktiskt sätter dåligt med muskler tog musten ur mig totalt. Min vän från Sudret var visserligen hjälpsam och skickade mig ett Exel-formulär som de använt sig av i skolan. Det underlättar ju betydligt när man sitter och räknar och famlar efter vad man nu famlar efter. Jag vet ju inte vad som är fel med foderstaten. Höet täcker energibehovet och proteinbehovet. Visserligen med rejält proteinöverskott. Jag har lusläst allt jag kan komma över för att ta reda på vad som händer i hästkroppen vid stort proteinöverskott och alla verkar ha olika syn på saken.

Jag har slitit mitt hår för att komma fram till något som åtminstone närmar sig riktvärdena. Begriper inte hur "foderexperten" som räknade åt mig har räknat. När jag synade det hela var ju värdena käpprätt åt h-vete. Absolut ingenting stämde. Det jag räknat fram nu tar verkligen emot men jag måste experimentera lite och se vad som händer. Jag har aldrig använt mig av så här mycket kraftfoder i en foderstat tidigare. Det som hamnade närmast riktvärdena var 3 kg hö 5 kg halm och hur mycket olja, fibergi och betfor som helst... det verkar helt galet, men jag ska prova en månad och se vad som händer. Är orolig att de ska reagera annorlunda på kraftfoderprotein bara. Usch. Fast det kan ju nästan inte bli värre än vad det är nu. Alla tre hästarna har matvägrat och vill inte ha ett strå hö. Börjar fundera på om det är höet som har varit boven i Faxes ork och lust hela tiden.

Nåväl. Efter femtioelva kontrollräkningar åkte jag och införskaffade Fibergi, morötter och betfor i fredags. Kuren började omedelbart. En näve Fibergi för att se vad magarna sa. Ökade aningens under lördagen. Frejs mage blev omedelbart bättre (!). Stämningen i stallet har gjort en helvändning =) Ett slags lugn har åter landat hos våra hästar.

Igår red Opus och jag till skogen med bron. Grannen sågade och eldade i sin skog så Opus såg syner om hur grannen och hans fru hade bundit ihop hans fötter och hängt honom upp och ner över elden. Grannen med fru dansade vilt och utstötte läten.

Efter den hotande faran var det ovillkorlig diciplin som gällde. Vi gjorde sidvärtsrörelser på grusvägen bort förbi grannen. Några halter och tempoväxlingar. Det kändes ganska bra. Han var inte så tittig som han brukar utan hade åtminstone halva koncentrationen på mig. I travstarterna slog han upp med huvudet varje gång så vi tog det som huvudprojekt idag. Hela den lååååånga grusvägen mot skogen var det skritt/trav/skritt/trav/skritt. Opus trixade lite och när han inte slog med huvudet så försökte han sno åt sig bettet och sträcka fram näsan för att fixa sig lite tygel. Jag kämpade friskt och lade in två galoppfattningar för att han inte skulle vara så lång och tung. Funkade bra. När jag kände att mina krafter höll på att rinna iväg blev jag stärkt av intrycken från Vasaloppet och tänkte kan dessa männsikor staka sig fram i alla dessa mil så kan jag nog rida ordentligt en liiiiten stund till.

Jag bet ihop och jobbade över bekvämtröskeln och det var precis vad som behöves!!! Opus gick hur fint som helst. Lyhörd, lösgjord och till och med avsaktningarna från galopp på hemvägen fungerade utan strid =) Som belöning fick han rejsa lite, men bara lite. Mycket duktig häst!

Vi skrittade nästan hela vägen hem på lång tygel. Opus gick med ordentliga skrittsteg och inte pinnigt alls. Mitt i den avslappnade skritten gjorde Opus ett hundradels stopp och plockade upp något från marken. Jag undrade hur han kunde hitta äpplen nu. Han skakde och grejade en stund med det han hade i munnen och sedan spottade han. Ut kom ett mandarinskal...