Ridhuskatten
Igår i ridhuset var det tre hästar. Arabhingsten Santox (en normalt mycket observant herre), Opus och Frej. Ridhuskatten höll på med något slags projekt längst ner på sargen på ridhusets kortsida. Santox traskar förbi i en lugn schwungfull trav medan de två gula får något slags hysteriskt anfall...koncentrerar sig hjälpligt långsidan ner och blir sedan mycket skeptiska när katten kommer gåendes på sargen längs motsatt långsida. Suck.
Frej fungerade mycket bättre i ridhuset denna gång. Inte lika mycket Allan-Ballan. Undrar om det är travare som gör att han måste springa fort, fort, fooooort?
Vi jobbade med travcavaletti med galoppfattning efter, avbrott till trav, volter längs långsidan, skritt i hörnet, skritt öppna, trav och så bommarna igen. Cavalettin gick strålande! Volterna i trav var svåra att bestämma storleken på. Antingen vek Frej av så att volten blev liten eller så flöt han iväg. Han tappade koncentrationen när jag hela tiden kollade var de andra var i ridhuset för att inte dundra in i dem med lastpråmen Frej.
Hästmänniskan som var med hjälpte mig med lite grundläggande "tjat" om häng inte i innertygeln, in med flygplansfötterna osv. Guld värt. Så fort jag inte hänger i innern går Frej som en klocka med magmusklerna som fiolsträngar, kråmar sig och säger "jag är ett kallblod" till alla som vill höra på. Han är ganska söt =)
Nästa vecka ska vi hoppa. Jag utsåg egenhändigt Santox matte till hoppansvarig eftersom jag inte kan något om hoppning och egentligen inte vågar hoppa. Det känns som att jag nu ska förstöra den trygghet jag byggt upp med Opus med att ge mig på att hoppa Frej. Han kommer ju att bocka av mig så det står härliga till. Inte för att jag vet om han bockar....men man kan ju tänka sig att han blir lite glad när matte äntligen släpper efter lite. Frej hålls nämligen normalt Väääääldigt kort för han är stark, snabb och explosiv. Inget man vill ha om man inte ber om det.
Oj, oj, oj
Hoppning är till för folk med dödslängtan :-O och jag är en fegis men hoppar om jag måste.
DU är jättemodig som tar dig an hoppning också men dom där visualiseringarna om bockande...hmmm...tyckte du sa något om visualiseringens effekt tidigare ;-)
Vi har 4 katter som leker flitigt runt ridbanan. Jättekul tycker katterna...Vegard jobbar och han vet att det inte är nådigt att reagera för katter mm när man är i djup koncentration med tant Jaana.
Ibland flippar han i alla fall och då brukar jag styra honom mot katterna och med en mörk morrig röst säga "jaaa nu gåt vi och äter katter...komsi komsi katterna". Vegard är med på noterna och katterna drar med en väldig fart med svansen i form av en krok rakt upp som ett gammaldags paraplyhandtag.
Moahahahaha! Den kattätande fjordisen i Roslagen!
Visualisering. Kom på det när jag skrivit det och hoppades att det skulle gå omärkt förbi, men icke ;-)
Det är skillnad på katt och katt faktiskt. Galna arga katthemskatter (en sån som vi har) är inte farliga. Snälla keliga ridhuskatter, det är luriga grejer det.
Vaken som en liten vessla ;-D
Visualisering är viktigt och speciellt med tanke på att vi säkerligen har kontakt med våra djur på en helt annan nivå än den fysiska. Du har så rätt om detta och fastän det är enkelt så är det ju svårt. Tänk vad man kan påverka sig själv en massa...och hästen.
I somras anföll en av grannens katter Vegards framben när vi gick förbi katten som kurade/ lyrade under några stora gröna blad i väg-grenen. Jag sneglade mot katten som låg i anfallsposition och tänkte den kan väl ändå aldrig vara på väg att...VIPS...så hade den anfallit Vegards framben och sprungit vidare. Vegard hade i anfallsögonblicket tagit ett stort skutt rakt upp i luften. Vi skrittade vidare hemåt...
