Faxe & friends

Pirr i magen. Undrar hur det ska bli? Vi hade jobbat hårt för att få ihop allting. Gotlands Brukshästförening sponsrade med 2000 kr. Det var en god hjälp till flygresan som landade på nästan 3000 kr. Vi hade bokat ridanläggningen för hela helgen, förberett hagar och boende och fixat hinder som skulle spegla grenen Working Equitation på ett någorlunda bra sätt eftersom vi skulle ha publik på lördag förmiddag.

 

Jag lånade släpet av mina underbara grannar på torsdagen samt handlade frukost och lunch till instruktören. När jag packat allt banmaterial, mat för hela helgen, hästarnas grejer, stängselmaterial, stege till hästmänniskan i grannsocknen så att hon skulle komma upp på hästen trots trasig kropp, hästmat för hela helgen och mina egna ridkläder, kläder madrasser mm hade klockan hunnit bli över 24?

 

Tidig stressig morgon

 

Klockan ringde vid femsnåret. Jag var inte särdeles utsövd. Åt en stadig frukost och gjorde hästarna resklara. Klockan sex rullade vi av gårdsplanen för att bege oss söderut för att lämna hästarna tillfälligt i min kära inspirationkällas stall på Sudret. Det tog lite drygt en och en halv timme att tuffa ner. Vi hade bestämt att vi skulle åka från stallet klockan halv nio för att säkert hinna tillbaka till Visby för att hämta instruktören som skulle anlända klockan fem över tio.

 

Det omständliga hästlämnandet kom sig av att jag lovat instruktören en guidad tur i Visby och på Gotland eftersom hon aldrig varit här. Tänkte att Opus och Frej inte var särskilt intresserade av en sådan tur så de fick helt enkelt åka i förväg.

 

När vi skulle åka till Visby fick vi kabla igång bilen. Trogna bloggläsare vet vad jag tycker om min röda Volvo?

Den startade snällt med lite hjälp och vi begav oss norrut. Vi hann ett par kilometer innan bilen bara tvärdog under färd. Naturligtvis startade den inte utan fick stå med nosen halvvägs inkörd på en uppfart och resten av sin röda kropp ute på landsvägen. Inspirationskällans stallkamrat ringdes in som starthjälp och vi vände åter för att byta bil. Vi hann inte så långt innan bilen stannade igen. Denna gång startade den inte ens med hjälp av en annan bil. Eftersom vi började få ont om tid fick bilen stå och vi sprang sista biten hem för att byta bil.

 

När vi närmade oss Visby insåg vi att vi inte skulle hinna utan måste ringa och säga att vi blir sena. Instruktörens telefonnummer låg naturligtvis kvar i Volvon?

 

Supertrevlig tjej

 

Stackars henne. Där stod hon alldeles ensam på Visby flygplats med två små röda väskor. Jag hade så dåligt samvete. Vi ursäktade oss och jag tror att hon såg på oss att vi verkligen menade det.

 

Vi fann varandra direkt. Maria Johansson från Rörmossen och vi. Underbar människa! Vi pratade Working Equitation och dressyr och tog en promenad i Visby och pratade lite historia. Efter det obligatoriska stoppet på tebutiken Kränku inmundigade vi lunchen på en indisk restaurang. Som efterrätt blev det glass från Glassmagasinet i Visby hamn. Solen strålade men det blåste snålt.

 

Santox matte ringde och bad att vi skulle plocka upp en dressyrgjord från hästbutiken när vi åkte söderut igen. Sagt och gjort. Inte helt fel att tillbringa en stund i en hästbutik tillsammans med en utbildad sadelutprovare ;-) Mycket lärorikt. Tack Maria!

 

Vi åkte vidare söderut och stannade till en stund vid Ekstakusten och blickade ut över Stora och Lilla Karlsö. Gotland visade sig från sin bästa sida och alla tre kände att den tidiga morgonen började göra sig påmind såhär framåt eftermiddagen.

 

Efter en kopp te och nyinköpta Ballerina Minimuffins hemma hos min inspirationskälla bar det av till stallet. Eftersom ingen av våra kurskamrater visat något intresse av att hyra egna timmar i ridhuset på fredag eftermiddag/kväll för att passa på att rida för Maria när hon ändå var här så bestämde vi oss för att rida hemma vid stallet istället för i ridhuset eftersom det ändå inte var någon där.

 

Välbehövlig hjälp med Frej och diverse insikter

 

Stela Frej var stel. Maria körde på =). Jag hade vid ett svagt ögonblick hasplat ur mig att jag gör som jag blir tillsagd. Det snappade hon raskt upp och påminde mig under helgen när jag började kvida om att jag var svag och muskelfattig. Hon menade att jag aldrig kommer att få muskler om jag inte ansträngde mig?fy, så klarsynt.

 

När Maria såg att jag verkligen inte hade någon som helst styrka kvar i armen som försökte böja Frej bad hon att få jobba honom från marken. Jag hoppade lättad av och såg på hur hon försiktigt bad honom att stretcha halsen och aktivera bakbenen. Nice! Hon är duktig. Jag förstod att det var jag som gav upp för lätt och att Frej måste jobbas tills han lossnar för att han över huvud taget ska kunna lossna snabbare i framtiden (precis som en av mina duktiga bloggläsare skrivit i en kommentar när jag hade en klagodag ;-)?)

 

När vi ridit klart fraktade vi ner alla grejer samt Frej och Opus till ridhuset.

Vid midnatt var vi installerade och kröp ganska trötta ned i våra sängar.

Vilken uppladdning...