Antalet polletter är tydligen konstant
Suck. Jag hör nog till något svårlärt släkte. Det är ju inte konstigt att man aldrig lär sig att rida när det bara får plats ett visst antal polletter i skallen. Det kanske är så att det är kombinationen av polletterna och inte mängden som ger utdelning? Ja inte vet jag. Jag tror snarare att jag måste vara dum i huvudet. STACKARS OOOPUS!!!
Ridningen gick väl sådär. Vi gjorde mestadels öppna och sluta omvartannat på en volt. Min inspirationskälla tror att Opus skjuter över mig på yttern i höger varv och det är därför som jag inte orkar hålla ut honom men höger skänkel. Jag provade att trampa ner skänkeln överdrivet till högern så att jag kände ryggraden (red barbacka) mot vänster sittben. När han puffade över mig när det blev jobbigt hamnade jag i perfekt läge och kom åt den sluge Opus. Hon är mycket bra att ha, min vän!
Efter en stunds ridning var jag så trött att Opus och jag stånkade ikapp. När min vän påpekade det brast det bara. Jag satt i trav och skrattade så jag höll på att kikna. Opus passade på att vila lite i traven medan jag skrattade så tårarna rann. Tänk om någon passerat ute på vägen och hört mina kvidanden när jag ställt och skänklat och ställt och skänklat. Jag slet verkligen.
Vi galopperade några varv på volten och Opus lättade lite i rumpen men ingen allvarligt. Högervarvet struntade jag faktiskt i barbacka...man har väl lite självbevarelsedrift...
När vi kom in i stallet vågade jag knappt ta av mig hjälmen.....svetten rann ner längs kinderna....uuääähh!
Slut och lycklig gick jag in och drack ett stort glas apelsinjuice, stretchade grundligt och tog en välbehövlig dusch.
Underbart att en vän kan vända upp och ned på tillvaron så! Jag hade definitivt inte gått ut och gjort någonting alls om hon inte hade kommit. Så blev det många bra reflektioner, tillsägelser, stränghet och beröm.
Jag är glad!
Duktigt ridet barbacka! Inte så enkelt faktiskt men jättebra för balans, känsla och sits. Jag brukar bara få så himla ont i ljumskarna annars skulle jag nog rida barbacka oftare. Skönt för pållen utan sadelgjord också.
Kul att isnpitrationskällan kom och syckte upp dig. Man behöver sånt ibland...ganska ofta egentligen! Jag hoppas att en dressyrkompis flyttar till gården bredvid. Jag har ringt och utövat kraftig peptalk på henne :-D
Ja det blir ju så när inte du eller Efwa vill komma och köpa...*surar*...fast jag har ett trumfkort kvar och det är en annan fjordiskompis vars sambo kommer och tittar på sista visningen ikväll. Jag får peppas av sånt i brist på annat.
Jag hoppas att dressyrvännen får köpa gården! Det skulle ju vara perfekt! Fast fjordkompisar är mer värda ändå! De brukar ha samma syn på livet som man själv! =) Dessutom förstår de var MAGERT bete innebär i händelse av hästvakteri...
Nu får jag hoppas på dressyrkompisen eftersom fjordhästkompisen inte ska köpa, var för mkt att göra på gården tydligen.
Dressyrkompisen har även ponnysar som tuktas på magert bete. Suveränt bra tycker jag och vår gamla brunis Lorento är ju matglad och har lätt för att bli tjockis.
