Faxe & friends

Santox matte tycker att det är bra att jag har galghumor. Vad ska jag göra då? Jag känner mig som en mycket liten människa. En mycket liten människa som inte kan ta in mer sorg för tillfället. Fylld till bredden liksom. Det måste ut någonstans.

Igår kändes det lite bättre. Vi bar stora stenar, små stenar, grus, sand och damm ur husgrunden. Alla golvbjälkar utom två är borta. Trots att vatten börjar sippra in för att marken inte kan svälja mer regn höll vi modet uppe med en nyfunnen fransk webbradiokanal som spelade discodängor hela dagen lång.

Opus och Frej har fått gå i "besöksfållan" på kortsidan av stallet för att maska av sig ordentligt. Det är inte så populärt kan jag meddela. På nästan alla tänkbara sätt har de visat sitt missnöje. Opus klagade högt och tydligt och Frej stod och hängde med huvudet i regnet. Han HATAR regn. Eftersom det är lika kallt och blött i hallen som det är ute så stod ytterdörren på vid gavel så vi såg de missnöjde herrarna hela dagen. Med jämna mellanrum stack vi åt dem hötussar så att de fick något att göra. Vid tretiden fick den lerige och dyngsure Opus faktiskt på sig ett täcke. Jag tror att han uppskattade det. Hade vi haft boxar och om Frej inte varit hosthäst när han kom till oss så hade hästarna fått stå inne igår. Men som det är nu tycker jag att det är länge att ta in dem vid tre och sedan ska de stå hela natten och göra ingenting.