Faxe & friends

Nu är det lite drygt ett dygn kvar tills jag får vända upp första bladet i Skogshästens almanacka för 2009. Om jag inte har helt fel så finns SUFF-kändisar på bild i februari. I november syns Kuling och Matulda med sin husse.

Nu är det dags att fimpa den här bloggen.

Men hörrni, vill ni fortsätta vara mina vänner ändå?
Då kan ni surfa på nya bloggen www.nemequittepas.se Vi ses ;-)

Tänk vad trogna ni är som tittar in varevigaste dag trots att jag inte yppar ett endaste ord om hästarnas vardag.

Nu blir det Madagaskar för hela slanten :-D

När mitt hästeri kändes som tyngst under detta år önskade jag ju att Frej hade storleken av en minigris så att jag kunde avveckla hästandet på ett smidigt sätt.
Idag stiftade jag bekantskap med Kuling.

Tadaa!



Han är ännu större än Frej. Tur att kuling inte är min...han får inte plats i vårt stall. Men vilken ball häst. Jag gillar honom skarpt. Försökte kidnappa honom när vi skulle åka. Det gick oväntat lätt så jag avbröt aktionen och beslutade mig för att en häst som är så lätt att norpa från ägaren kanske det är något fel på...

Idag bar det alltså av till Tofta. Parkörningskurs på tapeten. Inga gulingar utan Tjockardennrar som vi kallar dem när körgubbarna inte hör ;-)
Jissus vad det är kraft i dessa hästar. Det är inte så kul när samarbetet människa-häst inte funkar när man har med den här massan att göra.

Ser rätt maffigt ut va?



Vi började dagen med teori och sedan gick vi ut och tömkörde. Det var jättekul. Kul att köra någon annans häst, kul att köra STOR häst och kul att köra par! När alla fått prova på spände vi för en griplastarvagn för att försöka lura hästarna att det var arbetsdags. Vid detta lag hade nämligen hästarna ruttnat på lektionsverksamhet som inte gav dem något.

Därefter var det dags att praktiskt träna på att spänna för med parstång och linor. Det föreligger ju viss risk i det momentet. Man inser vikten av att ha VÄL körda hästar innan man börjar experimentera med detta. Undrar om det finns någon statistik om just skador vid anspänning av häst? Det finns ju hur många moment som helst som kan gå åt skogen. Huvva.

Efter lunch med film från årets SM i plöjning med häst plockade vi in ett annat ardennerpar från hagen som inte var så vana tillsammans framför vagn. Tanken var att vi skulle få känna skillnaden på hur det är att köra vana parhästar som arbetar ihop mot två noviser. Som vanligt i hästsammanhang blev resultatet inte direkt det förväntade. Noviserna var en dröm att köra jämfört med de två vana hästarna. Inga problem över huvud taget. De var så nöjda så. Roligt att se.

Vi tömkörde, harvade och avslutade med det svåraste jag gjort i hela min hästkarriär. Plöja. Med bilderna från SM-plöjningen på hornhinnan och två ton häst i handen (typ) och en vinglig fåra så blev det ganska tydligt hur sagolikt coola människorna är som tävlar i detta moment.

Tyvärr hann det bli mörkt innan vi kom hem annars hade selen åkt på Frej :-D Jag är körsugen så det bolmar ur öronen.

Här ses de båda paren som ställde upp för oss människor och våra försök att bli bättre på det vi gör. Guldstjärnor till dem och våra instruktörer för dagen.

Mina hästiga kamrater har länge knorrat över att vi inte erbjuder så många hästtidningar att teckna prenumerationer på hos Tidningar.nu. Men nu mina vänner! Får jag presentera tidningen Equipage som motvikt till Tidningen Hästen.
Ja jag vet...det räcker inte med de titlar vi har men ni ska veta att vi jobbar aphårt för att få in de ballaste hästtidningarna i vårt nätverk.
Jag har ju mina favoriter bland hästtidningarna, men vilka tidningar skulle ni vilja prenumerera på? Vilka borde vi ha med?

Nä, nu ska Frejjen och Hunden Leo ut på promenad. Det blir sadelfri motion på Frej ett tag nu för han har fått skavsår av sadelgjorden. Ännu ett ställe man kan ha skavsår på när man är en känslig gul herre. Imorgon ska vi köra rockard på grannens travbana. Yeeeehaaaa! Kanske är läge för att montera "slagremmen" nu?

Ja vad gör man inte för lite uppmärksamhet? När en vän tipsar om en möjlig biljett till Globen med fjordhäst så nappar man ju...

Frej skulle ju knappast i dagsläget kvala som showhäst på egna meriter. Alltså, det är ju min personliga uppfattning. En häst som visas upp ska inte...ehm...ja..
Frej själv skulle ju naturligtvis sprida stjärnglans på sitt egna speciella vis och hans fans skulle jubla. Hm. Kanske skulle det vara något för evenemangsgeneralen för Globen Horse Show att tänka på till kommande år? Frej - hästen som har allt:

-Enorm mage
-Strålande blick
-Utmärkta köregenskaper
-Kan bralla omkull utan problem
-Hyffsade dressyrkunskaper
-Drar stockar med glatt humör
-Slitvarg som parhäst (kanske sätts ihop som parhäst i vinter ;-) )
-Jordfräs
-Ett stort hjärta

Så. Frej är anmäld till Årets Häst 2008. Alla som älskar honom eller vill se honom vinna en årsförbrukning bindor, ett förmodligen moderiktigt schabrak i senaste snitt och en helsidesannons i ridsport (för honom själv i egen hög person tar jag för givet) rösta för tusan! Han har redan hela två röster...jo en är naturligtvis från hans Husse som älskar sin häst.

Sök på "Frejjen" om ni inte hittar honom!

Känns lite konstigt samtidigt som det bubblar till lite i magen. I söndags var det DM i brukskörning och bruksridning på Gotland. Jag hade en deal med en bekant om att han skulle rida bruksridning på sin nordsvensk om Frej och jag var med på DM i skogskörning. Min del av dealen är som bekant uppfylld. ;-) Mannen i fråga bangade på ridningen...
Jag hade också en egen deal med mig själv. Målet var att delta med Frej i alla bruksgrenar (utom plöjningen eftersom vi inte arrangerar det då intresset är för litet på Gotland).

Jag tror det regnade under hela tävlingen igår. Jag vet inte så noga för det var mycket känslor i omlopp kan jag säga. Team Opus ville ju hemskt gärna knipa guldet i år igen och göra en ny SM-resa nästa år. Jag hade anmält Opus med mig och Söta fjordfrökens matte som ryttare med Opus som förstaval som SM-häst. Strunt samma vem som rider ett eventuellt SM, det roliga är om Opus får åka och vårt lilla team får en trevlig weekend. Söta Fjordfröken red även sitt nordsvenska sto och jag red Frej.

Opus och jag hade startnummer ett. Bangenomgången drog ut på tiden vilket är vanligt förekommande i brukssammanhang eftersom det alltid är 1000 frågor från tävlande och funktionärer. Efter avlutad bangenomgång hade jag 20 minuter på mig att ta mig tillbaka till den vall där transporten stod, lasta ur båda hästarna, ställa Frej i hage, sadla Opus och värma upp. Dömt att misslyckas. Opus blev lika stressad som jag. Jag borde ha ridit fram innan bangenomgången. Det ska jag tänka på till nästa gång.



Som tur var blev det en efteranmälan som fick starta före mig så jag fick ytterligare cirka tio minuter på mig att försöka sansa Opus. Inspirationskällan hade kommit för att titta och hon gav mig små råd med en bekymrad min. Vi insåg tidigt att detta kommer att bli en usel runda.

Så blev det min tur. Det mesta gick käpprätt åt skogen kändes det som. Opus hade hjärnan hos Frej borta på vallen och skrek och tramsade runt. Han hoppade upp på lastbryggan två gånger (lastbryggan var en bank). Han dansade tango i halterna och gick inte att bromsa efter galoppen. Jag var så fruktansvärt besviken på honom. Varför kan han inte skärpa sig när det gäller? Jag red i mål och sa nog en hel del saker som kanske inte den parabolantennsöronföresedda publiken skulle ha hört. Jag var redo att åka hem. Fy tusan vad pinsamt att komma med TVÅ helt galna fjordhästar. Frej var ju den som skulle få vara galen. Det var ju Frej jag skulle ha överseende med. Han är ju debutant. Han är ju känd för att tramsa. Fy bubblan. Inget SM för min del och dessutom utskämd med en häst som normalt sett är vattenkammad och präktig. Usch. Beskt.



Inspirationskällan tog mig i armen och sa " Släpp det nu" " Fokus på Frej". Jag himlade med ögonen och tänkte stryka oss. Då spände hon blicken i mig och sa att jag skulle rida och att jag inte får låta Opus olydnad gå ut över Frej. Hon hade rätt. Såklart. Jag ska fullfölja. Frej ska få sin debut och jag får en utomordentlig övning i att ladda om.

Ner till vallen för att göra iordning Frej. Opus fick följa med upp till tävlingsplatsen för att vi inte återupprepa spektaklet. Vid funktionskontrollen berättade mina vänner för domaren att Frej är en duktig körhäst och älskar att dra skog. Då svarar domaren  "Ja, det kan jag tro, fjordhästar är ju byggda för att dra och inte ridas".

:-/

Start med Frej. Redan innan visste vi ju att backning i vinkel och att vända i trångt utrymme skulle bli jobbigt eftersom han är så stel i kroppen, men resten gjorde han kalasfint! Verkligen!! Jag blev så stolt över honom. Ingen taktning, inget gnäggande ingenting. Han gjorde det han skulle. Punkt slut. Duktiga, duktiga Frej! Hans insats räckte till en 7:e plats. I mina ögon var den ritten ett himmelrike jämfört med Opus fadäs. Frej fick en stor kram för sin insats medan folk stod och inspekterade Opus och droppade positiva kommentarer till hans groom. Positiva? :-O Vad har jag missat?



Jag kände mig nöjd med att jag faktiskt släppte besvikelsen och så snabbt kunde byta den till glädje över Frej. Han skulle bli en grym bruksridningshäst om man bara fick honom lite mer vändbar. Tvekar inte för något. Duktig.
Jag kände mig lite omtumlad. Mitt i mitt töcken kommer förstapristagaren och säger att jag placerat mig med Opus. Jag svarade att det inte kan vara möjligt, jag måste ligga om inte sist så närmare slutet i resultatlistan. "Nä, ni tog silver" log hon. Jag fattade ingenting. Vadå silver? För en helt usel ritt? Sedan säger hon att detta var hennes sista tävling så det blir Opus som får representera Gotland på nästa års SM i bruksridning. Ööööh, vänta nu. Vad hände här?



Nåväl, ingen tid att fundera mer på det just nu. Måste ju testa mina nya färdigheter att ladda om och göra iordning Frejjen för körningen. Ner till transporten igen och på med loksele. Frej såg lite förbryllad ut men intog snabbt "brukshästhänget". Lite sådär avslappnat hängigt på ena bakbenet. Ser ut som om han inte bryr sig ett dugg om omgivningen men man ser att han spanar lite i smyg. Så gör alla ardennrar och nordsvenskar nämligen. Ser sådär coola ut men man vet att de har stenkoll.

Jag lät mig inte psykas av att en häst inte gick att spänna för och att en "körgubbe" glider förbi och säger på gotländska att  "det ser ut som om de står mellan di å mi nu, di andre verkar ha kojrt bort si". Jojo, tänkte jag, han som vann skogskörningen har inte kört ännu. Man ska inte ropa hej...
I ögonvrån såg jag att ardenner på ardenner vägrade gå genom lydnadshindret som bestod av hängande plastband.

Så var det start för Frejjen, husse och mig. En strålande start men sedan blev han skrämd av skacklarna (inte van vid rekade) så jag var tvungen att ta tag i honom och då åkte tungan över bettet så klart. Jag tänkte att detta är hans debut så strunt samma. Jag försöker göra allt lugnt och fint. Vi fipplade tillbaka tungan och det tog en faslig tid. Gjorde dödssynden att öppna sidostycket trots att han var förspänd men bedömde att faran var liten eftersom vi stod med mulen parkerad precis i hörnet av ridbanan. Staket på två sidor och mig på en sida. Jag struntade i straffen för denna dödssynd. Hellre det än att köra resten av banan med tungan på fel ställe med risken att inte kunna bromsa på den delen av bruksbanan som gick i skogen och som inte hade staket. Tyvärr klämde han tungan så han var orolig i munnen efter detta.

Vi gjorde lite missar här och där och var tvugna att göra halt och trycka på resetknappen några gånger eftersom vi hade tungtrubbel. Till stora delar var han kanonduktig och fick beröm av de funktionärer som själva kör häst. Det var kul. Eftersom vi strulat och stannat och pausat en hel del visste jag att vi hade ont om tid. Hornen växte ut och vi visade ardennerkuskarna var snabbaste vägen tillbaka till ridbanan var. Genom lydnadshindret igen!!! Publiken jublade. Hehe. Frejjen. Fjordingen. The One!

Fort tillbaka till lastbryggan och lasta av snabbt så det visslade och sedan blev det faktiskt trav i mål istället för skritt och vi fixade tiden med sekunder. Helt otroligt. Jag trodde vi skulle bli uteslutna.

Men alltså VAD KUL det var att köra!!! Jag har aldrig kört en bruksbana förut och fick verkligen blodad tand. Inte blev det sämre av att Frej fick silvermedalj för sin prestation!  Den silvermedaljen är jag stolt över. Verkligen!

Efter att ha pratat med kompisar på plats på tävlingen har vi tydligen åter igen gjort intryck på folk med våra fjordingar. Folk som har islandshäst ska köpa fjording som nästa häst och gubbar i publiken som hade nordisar hemma blev impade av Frej. En liten kille som red dressyr på en New Forest till vardags blev betagen av Opus och en dam och en herre ville ta med sig Opus hem och ha honom som hund på promenad. Fjordingen tilltalar verkligen alla sorter kan man säga.

Jag är åter utpumpad men mina planer på att ta hästsemester har gått i stöpet på grund av en svallvåg av inspiration och träningsglädje. Man vet ju inte hur det blir med SM. Historiskt har inte många från föreningen tagit sig över till fastlandet för att tävla. Antingen förblir vi silvermedaljörer och en notering i protokollet eller så åker Opus på SM eller så kanske till och med båda hästarna åker. Det vet man inte förrän låååångt fram. Jag tänker i alla fall träna som om jag ska iväg nästa år så att vi kan hoppa in om det behövs :-)

Tänkte att jag i alla fall kunde berätta om resan till Bruks SM i Rättvik, trots att jag officiellt har bloggpaus. Det var en jäkla resa men åååååååååååååååh vad rooooooligt vi hade!!! :-D
Det var en nervös skara människor som styrde kosan från Gotland. Inte enbart för att jag så passligt bröt tån 6 veckor innan tävlingen och gick på kryckor till veckan innan. Man måste ju också passa på att göra flera saker när man ändå är iväg till fastlandet. Jag hade alltså skickat dressyrsadeln till Mustang för omstoppning och släpade även med Frej till fastlandet för provridning av sadeln. Alltså packade vi tävlingsutrustning UTAN sadel. Modigt va?
Kvällen innan vi skulle med färjan blåste det upp rejält. Jag var förmodligen en pina för min omgivning och alla på fastlandet som jag telefonterrade, smsade och mejlade. Ö-borna hade för länge sedan stängt öronen så jag mejlade resolut helgens tidsplanering till vårt base camp norr om Stockholm. Vad nu de skulle med den planen att göra? Det kändes i alla fall skönt att få meddela någon någonting ;-)

Efter en del stressande strul med hästtransporten kom "S" och hjälpte mig att duscha Opus och packa transporten. Hon hade flätat ett fantastiskt fint pannband i de norska färgerna med rosetter på sidorna. Till detta var det bara blå vojlock och blå tröja som gällde :-)
"S" skulle åka med en senare båt så vi vinkade adjö kvällen innan.

På torsdag morgon kl. 04.30 ringde väckarklockan. Det blåste knappt någonting ute på gården. Upp, packa det sista, lasta och åka förbi och plocka upp Söta Fjordfrökens matte kl. 06.00.
I hamnen fick vi välja om vi ville stå uppe eller nere på bildäck. Vi valde nere...vilket var tur tror jag.



När vi kom upp och hade installerat oss i hytten med varmt te, mackor och Toblerone säger kaptenen i högtalarna att det kommer att blåsa kuling 16-18 m/s med en våghöjd på 2,5 m. Shit. Släpp av mig och hästarna! Då ser vi Visby i morgonsol sakta bli mindre och mindre.

Hästkoll tillåts varje helt timme. Brukar aldrig vara några problem på bildäck men vi gick ändå ner och kollade så att grannhästen i häslastbilen bredvid inte skulle ha dåligt inflytande på våra hästar. Den skuttade nämligen en hel del på kajen. Det var lugnt som en filbunke på bildäck. Det rullade nästan ingenting där nere jämfört med uppe i hytten. Opus och Frejjen vaggade långsamt vikten från ena sidan till den andra. Den enda som brydde sig om sjögången var Söta Fjordfrökens matte. Inte ens Katten Mogi och Hunden Leo reagerade. Skönt.



Väl i Stockholm stannade vi till och lämnade Katten Mogi hos Husses mamma och åkte sedan vidare mot Mustang. Det var en smula pipigt i bilen för att jag som enväldig härskare (gäller att passa på så här innan tävlingsdagen att köra med folk, sen är det för sent) bestämt att vi skulle fika vid Rosersbergs slott. Det var enligt medresenärerna klart dags för fika. Upprepade klagomål om kaffe akompanjerade färden genom Stockholm. Jag kände mig en smula nervös för jag hade ju ingen aning om det fanns fika vid Rosersbergs slott. Enligt mina beräkningar så skulle det ligga i närheten av Mustang och alltså ett bra fikaställe.

Det absolut värsta var att GPS:en varken förde oss till slottet eller Mustang. Gaahh. Det utlovade fikat uteblev. Jobbigt läge. Jag kände viss skam. Vi skulle vara vid Mustang kl. 13.00. Mina medresenärer hade inte fått kaffe och inte lunch. Kontigt nog var det ingen som riktigt ärligt opponerade sig. 100 % guldgroom och 100% guldsambo!!!!! Inte läge att stressa upp ryttaren tydligen. 1000 kramar till er!!!

Väl på Mustang ställdes allt upp och ned. Sadeln som egentligen inte skulle passa någon av hästarna passade som handen i handsken på Frejjen efter ombyggnad och omstoppning till sadelmakarens förvåning. Har alltså en perfekt passande dressyrsadel till hästen som inte direkt uppskattar dressyr.

Efter jag vet inte hur många timmar hade vi slutligen ridit igenom hela lagret av sadlar som skulle passa både Lille Opus och min rumpa. Husse hade för länge sedan gett upp och gick och spanade i sadelkammaren och Söta Fjordfrökens matte och jag kände oss minst sagt mosiga i hjärnorna. Hur många sadlar hade vi provat? Hur kan sadelmakaren avgöra på mindre än en sekund att sadeln inte kommer att passa? Det gick med en jädra fart.

Till slut kunde vi alla konstatera att jag hade dyr smak. Den bästa sadeln var mycket dyr. Den näst bästa sadeln var ganska mycket dyr och den som kom på tredje plats var dyyyyr. Jag hade lyckats pricka in dem i prisordning. Trött men lycklig. NU vet jag skillnaden på hur hästen går med en sadel som passar och en sadel som passar sådär. Opus flög verkligen fram med luftiga steg. Underbar känsla. Vad han kan pållen! :-)

Nu så. Mot base camp. Någon som vill ha kaffe längs vägen?

;-)

Mina hålögda medresenärer kraxade fram att Mc Donalds hade nog varit bra. Knappade in Mc Donalds på GPS:en och den tog oss till närmsta restaurang.



Vi var lite tveksamma när pilarna pekade mot terminalen...men så, med silverglänsande bokstäver ser vi texten Mc Donalds på väggen. Skulle kunna ha varit en hägring men Husse parkerade transporten i taxifilen och vi andra vinglade in på Arlanda. Kändes lite som om dresskoden var pastellfärgad dräkt med stövletter och liten kabinväska på hjul och INTE smutsiga ridstövlar och svettiga ridkläder...

Behöver jag säga att det var den godaste hamburgaren och det godaste kaffet på länge?

Nu tog vi ny fart och begav oss mot base camp i ösregn. Underbara, UNDERBARA kamrater som tar emot ett gäng öbor så omtänksamt. Opus och Frej fick en egen hage över natten och stod och chillade över staketet med brudarna. Frej ljög säkert om en hel del saker och Opus vågade inte säga emot rädd för att verka mesig.



Vårt värdpar bjöd på iskall öl och snacks. OCH UNDERBAR MAT! Om hamburgaren var det godaste vi ätit på länge (då) så var ölen helt klart det godaste vi druckit på länge. Vätskebrist och iskall öl DET är mumma för själen...eller? Underbart att återse våra vänner även om det blev kort och intensivt.
Efter en härlig natts sömn ringde klockan vid sjutiden och vi serverades 10 stjärning hotellfrukost.

Opus lastades och Frejjen fick bekanta sig med för honom okända kamrater men mattarna hade bestämt att de skulle uppföra sig och det gjorde de. Inga pip inget bråk. Bara spellevinkigt springande. Vi var tvugna att stå en lång stund och skratta åt vår underbara hästar. Det är därför man har häst. För att man ska kunna stå och titta på dem.








Suck. Ja, sån är han Frejjen. Notera shettisens huvud som sticker upp bakom Vegards man...Frej drog första repan ner i nya hagen helt själv. De andra två hann inte med att berätta om alla specialiteter som fanns. Frej hittade det första själv. Ett dike efter den öppna ängen innan skogen. Han gjorde ett slide stop men hann inte bromsa i tid. I faaaablernas vääärld..."Ibland kan det vara klokt att vänta tills värdarna har visat en runt".

Opus och hans SM-gäng reste vidare norrut och gjorde ett stopp för kaffe vid Gävlebro. Ingen transportgymnastik alls. Opus skötte sig exemplariskt. Hundpinkning och transportkoll i trakterna kring Falun. Plötsligt infann sig ett litet snabbt fjärilsfladder i magen. Sen var det över.

Så såg vi skyltar mot Rättvik. Vad vackert det var! Svenska fastlandet är verkligen vackert på sommaren. Idylliskt. Överallt. Inte som på Gotland. Helt gulbrunt och sönderbränt.



Så var vi framme. Lite strul vid incheckning av både oss och Opus men det löste sig till slut. Opus hälsade på ardennerhästarna och presenterade sig på bred gotländska. Ingen fattade något. Opus fann sig väl till rätta och var lugn. Vi bestämde att han skulle få stå och vila i fred medan vi åkte till den lokala ICA-butiken och införskaffade middag samt tog en tupplur. Precis när vi skulle gå och knoppa anlände groom nummer två. "S" hade åkt andra vägen upp och det hade nog tagit en stund längre än vi tänkt. Hon fick lite virringa instruktioner av oss som mentalt redan gått och lagt oss.

Efter en timmes sömn åkte vi upp till stallet och en välputsad häst! :-O "S" hade gnott bort all lera som Opus plockat upp under natten. Så himla skönt med folk som putsar hästar och persedlar så att man själv kan koncentrera sig fullt på att virra omkring. Tack!!!

Jag fick även svaret på vem som var ansvarig för den f-bannade kartongen som trillade ur transportsadelkammaren VARJE gång jag öppnade dörren. Husse är ju känd för att packa bilen med hjälp av en miljard påsar (vilket gör mig galen). Nu hade vi tydligen börjat resa i kartongform också!



Vilken överraskning!!! :-D De hade i smyg tryckt upp teamtröjor!!! Sweeeet!
Detta innebär i praktiken att Opus blir kvar som potentiell SM häst ett tag till ;-) Annars hade jag tänkt försöka kvala Frejjen till nästa år. Tredje hästen gillt tänkte jag. Vet inte hur många som kvalat tre olika hästar till SM. Det hade varit skojigt.

Jag bestämde mig för att rida Opus en stund innan bangenomgången. Opus fick en chock när han kom ut på stallplanen. Där var det full rulle. Hästar, bilar, transporter, folk, hojtanden, hälsanden mm Inte alls som när vi kom. Han gick tre meter utanför stallgången och sedan frös han. Lyckades ta oss några meter till och sedan tog det stopp. Hela världen var ute efter honom. Hemska tanke. Jag kände för första gången denna resa att det skulle bli svettigt att tävla en häst som inte ens kan gå förbi en människa som bär på en höpåse. Vi hackade oss fram i obestämbar gångart tills vi kom till sandplanen. Först där kunde han slappna av lite.



Bangenomgången gick fort. Det var nog rekordtid. Det var inte några direkta svårigheter egentligen. Hinderhöjd på 55 cm (hopprädd som jag är pustade jag ut) Hindrena stod raka men på en båge så att man fick ta det sista i förvänd galopp om man inte hann byta innan. Trångt utrymme på 120 cm. Det bekymrade mig inte heller eftersom det är den storlek som Opus och jag har tränat på. Han brukar vända på en femöring med mycket samlade tramp. Det jag var nervös över var som vanligt lastbryggan eftersom han normalt sett vägrar att gå fram till främmande saker. Det som kan vålla problem brukar också vara vatten och bro.

När jag gick banan själv bestämde jag mig för att inte ta stigbyglarna efter lastbryggan eftersom jag blivit lite osams med sadeln efter omstoppningen. Jag kom inte riktigt ner i den utan satt konstigt med sjukt mycket svank. Utan stigbyglar kändes det som att jag kom ner djupare och kunde flytta honom med sitbenen och göra halt med bara bäckenet. Så fick det bli. Jag skulle ta stigbyglarna strax innan bommarna så att jag kunde stå i fältsits över dem.

Efter bangenomgången lovade "S" att natta Opus så att jag fick gå och sova. Jag gick igenom banan i huvudet säkert hundra gånger fast besluten att inte rida fel väg ännu en gång. Jag har gjort det i bruksridning och jag har gjort det i skogskörning. Det räcker. Vi sökte oss hemåt för att gå en promenad med hunden och sedan sova gott.



Så var det tävlingsdagen.
Gick upp och åt en ganska liten frukost och bad Husse om extra mackor med mig till banan. Startnummer 6 ger ju utmärkt tid att äta frukost när de andra rider.
I stallet upptäcker jag förskräckt att Opus inte sovit många timmar. Ögonen gick i kors på honom. Han såg helt slut ut och viskade "jag vill hem nu". Hans stallgranne hade röjt som bara den i boxen bredvid och två hästar bort stod en hingst och basunerade ut ett och annat som han tyckte att resten av världen borde ta del av. Rakt över stallgången hade "S" fått rädda en stor brun som lyckats välta sig själv upp och ned och surrat fast ena bakbenet i grimskaftet. Håhå jaja.


Opus är inte helt övertygad om spektaklets förträfflighet...

"S" hade fejat på Opus in i det sista så det var bara att sitta upp och värma upp. Vi skrittade bort mot golfbanan med "S" som följeslagare och Opus var HELT galen. Har aldrig sett honom så. Upprörd och taggad på en gång. Han skyggade för det mesta, taktade med sina små taxben, halvstegrade, kastade sig hit och dit. Lång resa för att bli avslängd av sin egen häst, tänkte jag. Aldrig mer SM med denna häst...

Tillbaka i "framridningssandlådan" sansade han sig men han var spänd som en fiolsträng. Jag kände att hur mycket jag än red skulle jag nog inte få honom att slappna av och och korta sig. Jag lade om taktiken och bestämde mig för att rida på så fort det går på banan för stopp på hinder LÄR det bli idag.

Vi gick igenom en något mystisk veterinärbesiktning där jag undrar vad man egentligen letade efter. En halvdöd häst hade förmodligen kommit igenom UA. Nåja.

Ritten gick på fem minuter! Lång resa för fem minuters ridning. Hade varit roligt med kvalritter på plats eller något så att man i alla fall fick rida tio minuter :-)

Det som jag trodde skulle gå dåligt gick bra och tvärt om :-)


Här ses "flytta föremål" tre bollar med olika tyngd. Opus trodde att det var äpplen och skulle norpa den första bollen...


Den enda halten vi fixade...:-( hur kan man missa en halt? Hur kan man missa TVÅ ??? Grymt o-bra.


Bron gick som en dans. Opus var taggad som tusan, hade helst galopperat genom hela banan.


Opus paradgren normalt sett. "Backa i vinkel". Jag sabbade alltihop. F-låt Opus.


Omkramad av mamsen :-)


Opus har ÄNTLIGEN fått sina äpplen och känner sig nöjd med sin insats. Ingen vägran. Inga kast och inget frysa fast i backen. Synd bara att matte inte skärper till sig samtidigt som han gör det...man får inte missa ett enda hinder om man ska ha en chans i bruksridning. Så det så. Jag tycker att vinnarna Sara och Edwin gjorde ett kanonjobb. Verkligen. Hurra, hurra, hurra, hurra!!!


Ja? Har du?

Efter en lång dag på tävlingsplatsen samlade jag ihop mina underbara groomar och bjöd dem på bubbel. Det ska de verkligen ha efter allt slit!



Tusen tack till
mina groomar
Husse!!!
grannen som motionerade Opus under kryckperioden
mamma
Husses mamma
Personalen på Base Camp. TACK!!!!!
Gotlands Brukshästförening
Jennika
Pinge (för proffsutlåtande ang. skoning ;-)...)
2:an i Gotlands DM för att jag fick mina JUF-papper till slut

Det är hur kul som helst att vara iväg så här!!!

På söndagen tittade vi med stort intresse på SM i Brukskörning samtidigt som vi smidde planer.
"S" Startade sin hemresa några timmar tidigare än oss eftersom hon skulle jobba på måndagen. Vi skulle ju hämta Frejjen på vägen hem och se vad han hade hittat på medan vi var borta.

Opus var så trött att vi tyckte riktigt synd om honom. Han blev tillslut som ett gnälligt barn. Han avskydde sina stallgrannar och ville absolut inte vara i stallet. Spjärnade emot om vi närmade oss stallbyggnaden. Lösningen blev att han fick kolla på brukskörningen tillsammans med oss.

På vägen hem började han med transportakrobatik redan innan vi var ute ur Rättvik. Minns inte hur många gånger vi stannade :-/ Ena gången hade han krupit ur grimman, sedan hade han sönder två grimskaft med 200 m mellanrum. Typ. Sedan brakade det till och så blev det tyst. Hänger han eller hänger han inte över bommen? Det var frågan. Helt stilla. Då borde han inte hänga över bommen. När vi pausade ytterligare en bit på väg och kollade honom såg vi att han slagit bort päls ur pannan. Straffat sig själv i precis rätt ögonblick alltså och sedan stått snällt och fint resten av resan.

Vid en sen middag på Max ser man ut så här när man försöker äta glass efter att ha varit på tävlingar...



Tillbaka till fullservice på Base Camp. Opus och Frejjen återförenades och vi stupade i säng. Upp i ottan för att inte hamna i rusningstrafiken när vi skulle till båten. Mmmmmm, kan säga att den uppstigningen var liiiite jobbig.

Hämtade Katten Mogi och fortsatte söderut mot Nynäshamn. Svängde in och fikade på Häringe Slott trots att det officiellt inte gick. De kanske kände på sig att tre påsögda personer som muppar omkring i stinkande Team Opuströjor inte kommer att ge sig förrän de fått sig en kaffetår. :-D De servade oss fantastiskt bra! Stolarna i frukostmatsalen var så sköna att vi höll på att bli sittandes....så skööönt....att bara sitta....

Tre timmar på båten och sedan släppte vi av Söta Fjordfrökens matte och åkte hem och lastade ur och lämnade transporten. 109 timmar efter resans start sjönk vi ihop i hemmets lugna vrå. Fatta hur duktiga hästar vi har!!!

Denna vecka har hästarna tillbringat i sin hage spatserandes och filosoferandes.

Japp. Nu tar jag ett brejk. Det har varit jättekul, jag älskar min blogg och jag tycker mycket om er alla men jag tar en paus i skrivandet nu av en mängd olika anledningar. Jag är superglad över allt stöd jag fått genom er och hoppas att jag kanske roat er i alla fall en smula med dagarna i mitt liv från början av juli 2006. Jag har skrivit om medgångar och motgångar, sporrar och rena kallduschar. Jag har försökt inspirera även om det ibland blir lite gnälligt.

Det som ligger framför mig närmast är Bruks SM 2008 med Opus. Jag har inte så stora förhoppningar om någon bättre placering men det ska bli jättekul att åka iväg och tävla en SM-bana...ja faktiskt att tävla ;-)

I september blir det debut i DM i Bruksridning och Brukskörning med Frej. Satsar inte på vinst utan målet är delta med Frejjen i alla bruksgrenar utom plöjningen (för stor trampa snett risk). I skogskörningen i vinter är målet att VINNA. Vi var ju så nära i år ;-)

Efter detta ska jag förhoppningsvis ha bestämt mig hur det blir med mitt framtida hästande. Ny häst?

Drabbas jag av bloggabstinens kanske jag fortsätter här. Annars kanske jag skapar en helt ny blogg någon helt annanstans.

Jag lämnar allt öppet.

Tills dess mina vänner. Ni som har min mejl. MEJLA! Ni som har mitt telefonnummer. RING! Alla ni hemliga vänner som läst troget, PM:a saraw på www.fjordhäst.se om ni vill mig något. Jag vill inte tappa er underbara kamrater bara för att jag tar ett brejk.

Vi ses säkert på hästgrejer i allmänhet (eftersom jag är obotlig hästälskare)
eller på fjordgrejer i synnerhet (eftersom Frej tänkt vara fjordhäst i resten av sitt liv)


"Free your mind" hälsar hunden Leo

Fullständigt osannolikt med tanke på förra rubriken :-O
Igår blev jag en del av dramatiken kring den Röda Madamen. Hon hade fått foderstupsförstoppning på söndag eftermiddag efter att ägaren ridit ett mycket bra pass och belönat med en näve kraftfoderpellets. Eftersom vi har så dåligt med veterinärer på Gotland kunde ingen komma ut till Madamen förrän måndag förmiddag eftersom det fanns hästar som hade det värre som stod i kö...

Madamen stod alltså med en foderklump i halsen över hela natten.

På förmiddagen ringde ägaren smått hysteriskt och sa att hela stallet ska isoleras och det ska tas prover på hästarna. Husse och jag blev ju naturligvis oroliga eftersom Madamen nyligen vistats här. Efter en liten stund ringer hon igen och säger att veterinären gjort fel så hästen har fått vatten i lungorna och ville skicka hästen till kliniken istället. Inte så lägligt eftersom hon precis sagt att stallet ska isoleras...sen åkte hon. Madamen stod i stallgången och hostade så att hon höll på att falla omkull. Innan veterinären smet hann ägaren och hennes mamma fråga om hon inte skulle ha dropp ens eftersom hon är helt uttorkad. Hon fick dropp då.

Där stod min vän med trasig häst och vi alla med smittoro. Jag började fundera igenom alla hästmänniskor jag träffat senaste tiden och fick magknip.

Ingen annan veterinär kunde komma ut förrän på måndag kväll. Då har den Röda Madamen stått med foderpropp i halsen i ett dygn och hennes situation var naturligtvis ännu värre på grund av klantig tidigare veterinär. När jag kom över med en termometer till gården var hästen i så dåligt skick att veterinären som var där trodde att hon skulle dö innan midnatt. :-(
Hon var mycket upprörd över den tidigare veterinärens verk och blev arg över det falska smittlarmet. Hade inte detta utfärdats hade Madamen kunnat få vård på kliniken tidigare.

Jag var hos grannen en god stund och hjälpte till att hålla Madamen på fötter så att hon skulle få i sig droppet. Vi grät en skvätt båda två för detta onödiga som inte borde ha hänt och förbannade länsveterinärerna. Jag blev åter igen stärkt i min tro på det privata alternativet.

I det skick hästen var i gick det inte att flytta den. Om den överlevde natten skulle den till kliniken nu i morse. Jag sov med mobilen bredvid sängen ifall min vän skulle behöva något under sin vaka i stallet.

Nyss fick jag beskedet att den Röda Madamen klarat sig. Hon började bli lite ilsken igen vilket är ett gott tecken, hon har även gjort debut som första häst på kliniken som svimmar i en för trång spilta och hon har drabbats av dubbelsidig lunginflammation och använder knappt höger lunga alls. Hon kommer aldrig att bli fullt presterande ridhäst igen. Men hon är vid liv.

Min glädje över att ha sommarstädat stallet och spolat ur varenda vrå med högtryckstvätt smolkades när jag hörde ett högljutt "piiiiiipppff" (som till och med överröstade larmet av högtryckstvätten). När jag vänder mig om ser jag en mus som på vingliga ben hasar sig upp för en tvärbalk upp till höloftet där mössen vanligen pilar raskt upp i händelse av fara. Det såg verkligen ut som om musens dagar var räknade. Långsamt, långsamt med kraftig andhämtning tog den sig upp till loftet och torrare mark under tassarna.
Det visade sig att jag spolat med högryckstvätten rakt in i dess bo. Stackars liten. Förhoppningsvis klarar den sig undan med lunginflammation.

För er som undrar hur det går med den Röda Madamen numera kan jag bara säga att det kunde kanske ha gått en smula bättre :-/
Hon fick vila en vecka efter vistelsen hos oss. Det var ju inte så hemskt ansträngade att bara göra som jag säger men nu blev det så i alla fall. När matten tog in henne från hagen började hästen med att hugga henne i axeln och sparka efter henne. Jag blev alldeles förskräckt när jag fick ett sms om att det inte ens går att sitta upp på henne för att hon bara stegrar sig och kastar sig åt sidan när man kommer nära. :-/ Kände väl att det inte var så hemskt bra reklam för mitt "hästspa" så jag lovade att komma över och hjälpa henne på hemmaplan en kväll. Tills dess tyckte jag att hon bara skulle jobba bettlöst och utan sadel.

Till och från har det kommit sms om hästen och dess förehavandan. Jag kände att jag måste bara komma och se hur hon beter sig egentligen och varför. När jag så kom upp en kväll var de redan igång med ridningen. När vi stått och pratat en stund och hästen stått blickstilla undrade jag varför matten klagar på hästen. Hon är ju jätteduktig som inte rör en fena. Jag fick svaret att hon bara var så nu när jag var där...skumt.

De senaste dagarna har det tydligen gått ganska bra. :-) Hon står lugn och snäll i stallet utan alltför många tics men igår gick hon inte att fånga över huvud taget. Istället attackerade hon matten flera gånger i hagen! :-O Några sådana tendenser hade hon ju ALDRIG när hon var här. Visst hon högg och sparkade men hon sprang ju inte mot en för att vara elak. Hon kom mest lunkandes för att kolla vad stränga tanten hade i kikaren idag.

Hon hade behövt vara här hela sommaren. Minst. För att tagga ner och läka eventuella saker som gör ont och börja bygga rätt muskler. Men. Inte min häst och ett sådant engagemang kan man nog inte lägga på någon annans häst.

Mitt sista råd till ägaren var att ta in hästen varje dag utan att för den skull träna något. Ta in för att äta en morot en dag, ta in för att tömköra en dag, ta in för att massera henne en dag. Varje dag med olika saker så att hästen inte kan räkna ut vad som komma skall. Vi får väl se hur det går. Hoppas att de kommer vidare för hon var skojig att rida på.

Lite bomull för själen är i alla fall att det sägs att mattens mamma tycker att hon har blivit lugnare både inne och ute i hagen. Mer tillfreds med livet. Jag tror att den där hästen är hästarnas motsvarighet till hundrasen collie. Måste ha något att klura på varje dag annars blir livet tråkigt.

Äntligen i dubbel bemärkelse. Äntligen nummer 1 är naturligtvis att bloggen nu fungerar (även om jag nu verkar ha två lösenord...) och äntligen nummer 2 är att den Röda Platta (mina hästvänners beteckning på vår lite småskojsiga Nissan 200sx) ska till ett garage för att få en handpåläggning så att den kanske med lite tur kan få vara med på Japmeet i år. Husse med vänner arrangerar träffen men min insats har minimerats genom åren till förmån för gula hästar och blandrashund. Numera arbetar jag endast under själva träffen och har ingenting med oragnisation och planering att göra längre. Ganska skönt att bara vara arbetare med tydliga order även om våra sambos/äkta män/pojkvänner ofta tar det för givet att vi är självgående bilbrudar som inte behöver lotsas genom arrangemanget. Jovars, vi klarar oss bra vi. Styr vår lilla bas med järnhand, håller snorjärsar kortkort och ser till att information kommer ut till träffdeltagarna och lider med de flickor som följt med på evenemanget bara för att deras respektive ska bli glada. Alltså, fatta vilken pärs att tillbringa dessa timmar i ett öronbedövande inferno av glänsande bilar, doften av minst 98 oktanigt bränsle och testosteronstinna gossar om man inte finner det minsta nöje i det. Vi brukar roa oss med att gissa vilka flickvänner som inte kommer nästa år ;-)

På bilden ser man tydligt att hästarna inte hetsar upp sig nämnvärt över stressen som hänger i luften när två svärande män försöker få upp en bil på ett släp med trasig wire...bilen saknar för tillfället koppling och är ganska låg så jag tycker nog att de gjorde ett gott jobb, även om det var en smula kritiskt ett tag...Inget att hetsa upp sig över tyckte hästarna i alla fall. De brukar ju annars vara ytterst engagerade i vad som händer på gården.

Det kan vara så att hästarna är utmattade efter de senaste dagarnas spänning i närområdet. Speciellt Opus har fått en slags uppenbarelse och omvärderat vissa saker i livet. Om detta, kära läsare kommer jag att berätta om senare ;-)
Nu ska jag planera efterrätt till våra gäster som kommer om två timmar.

Trevligt att vara hos er igen!

Fick tips om en så enkel övning som att stå stilla med Blenda. Vi har stått still i och för sig men inte länge egentligen. Idag gick hela dagens arbete på att stå stilla i olika riktningar. Utan att utöva alltför många tics. Inte så mycket att skriva om. Vi stod still och flugorna surrande.

Blenda var betydligt lugnare idag igen. Tics, ja men inte elak. Inspirationskällan och jag pratade i telefon häromdagen om att det kanske skulle vara bra att tömköra henne. Husse och jag har inte tyckt att det har varit någon idé innan hon lyssnar. Idag var planen att Inspirationskällan skulle vara behjälplig och rycka in om det blev knas med tömkörningen. Rollerna blev ombytta eftersom både min hjärna och kropp var slutkörda. Inspirationskällan tog helt över hanterandet av den långbenta Madamen.

Hon insåg snart också att det inte var någon idé att göra något annat än hantera henne från marken och få henne att vara i samma värld som oss andra. Madamen var nöjd och glad över behandlingen och blev riktigt trött i hjärnan. Söt. Innan vi gick in från ridbanan stretchade hon sig själv :-)

Shit. Ångest. Alltså, jag blir sällan arg. Väldigt sällan. När jag blir arg blir jag jättearg. Jag tål rätt mycket men när jag väl sätter ner foten brukar personen i fråga inte prata med mig mer. Någonsin. Det finns några sådana på denna jord (inte många ;-)) När detta har hänt har det naturligtvis gällt övertramp mot sådana omkring mig som jag älskar, människor eller djur.

For ju iväg till hästens ägare igår kväll och sade rakt ut vad jag tyckte och kände. Mådde inte så hemskt bra eftersom jag vet att hon är en alltför snäll person. Jättejobbigt. Vi bestämde att hon skulle fundera över natten om hon skulle ta hem hästen eller bita i det sura äpplet och lösa problemet med medryttaren. Jag åkte hem övertygad om att hon skulla plocka hem hästen och att det skulle bli en smula kyligt framöver. Det brukar ju bli det när jag säger vad jag tycker av någon anledning.

Har försökt tänka på något annat än den långbenta damen men kommit fram att det kanske är lika så bra att hon åker hem ändå. Även om det hade varit så himla kul att röra om lite mer i hennes travhästhjärna.

Vid elvatiden idag hittade jag ett lammskinn hängandes på trappan. Hästägaren har varit här och lämnat ett jättefint grått lammskinn!!! :-O För att jag hjälper henne med hennes häst! Det var jag inte direkt beredd på. Som en vän sa "lammskinn xD ingen liten chokladask inte". Nepp. Jag blev otroligt glad :-D Tog det som ett tecken att jag ska jobba vidare med hästen utan att bli störd av någon medryttare :-) Kul. Denna häst behöver det.

På eftermiddagen kom hästägaren förbi och skulle kolla hur det går med träningen. Uppgivet berättade jag att hästen rivit staketet två gånger idag och att hon kutar omkring i hagen och är föga kontaktbar. Hon suckade bara instämmande och sa att det brukar vara så när medryttaren varit framme med sina "kunskaper" som hon lärt sig av någon lärjunge till nåt sånt där sektöverhuvud som frälser stora samlingar ryttare.
Jag svarade bara kort att de som ridit mina hästar då hästarna reagerat negativt har fått kliva av. Inte ett steg till med någon på ryggen som inte vet vad de pysslar med. Hästarna talar tydligt. "Ta bort denna från min rygg". Denna fux skriker...

Jag har alltid tyckt att all slags kunskap är ovärderlig. Men. Man måste väl ändå utvärdera saker och ting? Man kan ju inte lyssna på vad som helst heller? Och än värre är om man hittar på egna avarter av den "rena läran"....pfff.
Hästen talar ju tydligare än någon annan. Hur kan man missa att den skulle vilja ha ordet? Även om vi inte förstår en bråkdel av vad de försöker säga oss kan vi väl ändå vara så hyggliga att vi försöker lyssna?

När jag skulle visa ägaren vad det är jag har pysslat med i veckan  var det som om jag aldrig ens träffat hästen. Allt var som bortblåst. Jag bet ihop och var övertydlig så att pållan skulle förstå. Nix. Hon var sur som ättika. Högg efter mig, sparkade gång på gång. Försökte ignorera henne men när jag skulle sitta upp och hon sparkade efter mig samtidigt som hon kastade sig åt sidan var måttet rågat. "Vad F-N???" Gud vad besviken jag var. Kunde inte visa upp någonting av det som vi faktiskt lyckats hitta under veckans träningar.

Ägaren sa att det var likadant varje dag som medryttaren hade ridit. Hur kan man HA det så??? Aldrig att någon skulle få göra så mot mina gula små pärlor. Eller, hehe, Frej hade nog satt vem som helst på pottkanten i och för sig. ;-)

När jag med besvikelsen långt upp i halsen i alla fall lyckas rida så pass att vi kunde göra enklare övningar (på sidepull) utbrister ägaren att hon aldrig sett henne så harmonisk förr. Det värmde i och för sig lite men hela mitt inre skrek f-n, f-n, f-n, hästen gick som en tunna sk-t. Kastade sig bakåt, styrde inte, lyssnade inte på skänkeln. Stel som en pinne och bara vägrade lyssna på små fina hjälper. Tillslut slappnade hon av och sökte sig ner i den låga form som jag introducerat för henne tidigare. Öronen började guppa och hon tuggade harmoniskt. Inte hysteriskt. Puh.

Jag fattar faktiskt inte. Hur kan hon från enda dagen stå och sova i stallet och sedan vara helt apgalen? Medryttaren var ju inte ens här.

I förmiddags hade jag sån himla ridinspiration men i eftermiddags när jag gick ut (reste mig från kontorsstolen...) försvann all entusiasm. Ont i ryggen bara jag rör mig. Tappade omedelbart sugen men dristade mig till att åtminstone städa stallet trots redigt kaos eftersom Madamens medryttare skulle komma och hälsa på henne. Kanske trevligare att mysa i ett trevligt stall tänkte jag.

Döm om min förvåning när medryttaren kom ridklädd. Jag frågade om hon skulle rida. Ja, det hade hon tänkt. (?) Mhm. Men. Aja, det är ju inte min häst men det känns väl lite onödigt att ha Madamen på SPA om det i alla fall blir gamla gängor för hennes del.

Ruttnade ur lite och ringde en vän för att slänga lite illvilja omkring mig. Smygkikade ut genom fönstret för att se hur hästen uppförde sig. Hon stövlade rakt över tjejen och hon flaxade med tyglarna framför huvudet på hästen.
Skräp. Jag som har jobbat i flera dagar med att försöka hålla hennes huvud någorlunda stilla i en lång och låg form. Vad GÖR hon?? Står framför hästen med en tygel i varje hand och viftar och rycker i bettet! Om hon vill att hästen ska flytta sig, varför inte BE om det? Husse kom rusandes och var alldeles upprörd när han såg det :-) Tror han är lite engagerad i fröken långben ändå trots allt ;-) Söta söta Husse. Mi Lav!!!

Medryttaren promenerade sedan iväg med Madamen. Gåendes (?). Jaha. Efter en timme kom de tillbaka igen. Ridandes. Madamen gick smygande krabbgång på tvären och svärnitade vid uppfarten eftersom det var grus (!) på den. Medryttaren gled hastigt av innan Madamen började med sina "jag vill inte det här-trix". Suck. Suck. Suck.

Nix. Ska det vara såhär flyttar hästen hem på direkten. Hur ska hon fatta om det ena dagen är si och andra dagen så?

Lite glädje i mörkret är i alla fall att medryttaren sa att Blenda aldrig varit så lugn förut. "Fast hon gick förstås och ropade efter sina kompisar när vi red förbi hennes hage" sa hon sen.
:-/ Smaaaart. Jag frågade var de hade ridit. De hade ridit ner till grannen med lammen. Den sträckan fram och tillbaka tar 30 minuter i skritt med korta gula ben....jag undrar jag vad de har pysslat med i en hel timme.

Nä, jag for till hästens ägare och sa som det var. Hon tittade på mig med en grimas och sa "jag veeeeet, jag drar bara ut på det för att det är besvärligt". Jag sa att det var hennes häst i första hand och inte medryttarens. Vill hon ha en ridbar häst så kan jag hjälpa henne med det lilla jag kan men då måste hon bestämma sig. För hästens skull ska det inte hattas hit och dit. Ska medryttaren rida får hästen flytta hem så tar vi nya tag längre fram då någon av de andra hästarna är igång så att tjejen får något annat att rida på.

Gah. Ägaren skulle fundera till imorgon. Hon vill gärna att jag ska behålla hästen men jag antar att den flyttar hem igen eftersom ägaren är för snäll. Men jag har ingen lust att jobba med en häst som inte kommer att underhållas ett skvatt.

Sparkar och hugger i stallet. Kan inte stå still blir irriterad och vevar varv på varv med huvudet när hon får tillsägelser. Tillslut stod jag bara helt still och väntade på att hon skulle gå igenom hela registret av knasiga förehavanden. Då tittade hon snopet på mig med minen "varför blir du inte arg för?" Jaaa, därför att det inte lönar sig att bli arg.

Sadlade på och gick ut på ridbanan. Hade riggat med cavalettibommar men Madamen var i en helt annan värld. Det blåser idag. Kan vara något sådant som spelar in. Den dagen hon var dum mot Husse blåste det också. Insåg snabbt att det inte var direkt läge att sitta upp och rida. Jobbade från marken och lät henne sträcka ut halsen framåt nedåt så långt hon kunde. Det ger verkligen effekt. Hon blir lugn och harmonisk. Så fort hon får huvudet i normalläge igen börjar ticsen.

När vi kom in i stallet igen var det som om någon bytt ut hästen. Hon stod och sov i stallgången :-O
Jag kunde borsta igenom hela henne och passa på att känna och klämma på ryggen. Mjjooo, det ömmar lite där. Hittills har man inte ens kunna peta på knottbett utan att hon huggit efter en...Trevlig förvandling. Fast imorgon är det väl nya tag igen ;-)

Jag jobbar Blenda först eftersom jag vill ha fräsch ork och pigg knopp så att jag inte skadar mig. Idag var jag dock så evinnerligt trött att det inte blev mer än Blenda. Jag tog in Frej men gick ut med honom igen. Jag orkade verkligen inte. Ont i ryggen och har knappt sovit i natt. Inte läge att ta ut sig fullständigt.

Blenda lyssnade förvånansvärt bra idag. Inga sparkar i stallet bara ett hugg i luften men då fick hon sig en smäll på mulen. Annars har hon varit ovanligt harmonisk. Jordenruntresor med huvudet men de tror jag inte att man blir av med så lätt. Förmodligen ganska inrotat beteende.

Jobbade från marken en stund i början och sedan satt jag upp. Inget sparkande vid uppsittningen. Inget sparkande mot skänklarna heller. Hon lyssnade mycket noga på vad jag bad om.  Jobbade i skritt och trav. Hon är vinglig som tusan men det är ju inte så konstigt.

Däremot har hon börjat rycka i tyglarna. Snabba hårda ryck och till slut låser hon sig och står bara och rycker i tygeln. Jag höll emot och drev framåt. När vi kom in hade hon skavsår i mungipan :-/

Så här ser hon ut, den rödhåriga. Frej kallar henne Stickan. Ja, hon är smal, men vad gör man när man inte har tid att äta? Jag måste sitta vid kraftfoderhinken för att hon ska äta...Hemlängtan? Hon kanske är som Frej när han var på pensionat? Tror att hon är såld? Hon håller sig i alla fall innanför staketet. Hon har förmodligen inte samma livsfilosofi som Frej - håll hög fart så flyttar sig saker och ting.



Nu är det annars mycket att göra. Senaste projektet är www.tidningar.nu där du kan beställa prenumerationer till dig själv eller skicka som present till någon. Och ja, lugn det kommer fler titlar och även bland annat utländska tidningar som avhandlar det ämne vi gillar bäst. Fyrbenta djur med päls. Varsågoda!

Igår på morgonkvisten stängslade jag in en plätt med frodigt gräs på tomten åt Madamen så att hon skulle få i sig mer mat per tugga så att säga. Vid klockan två började Husse irriterat muttra något om att det var en stig över gräsmattan. Madamen hade vankat av och an på samma ställe så gräset var uppnött. Däremot hade hon inte ätit så hemskt mycket. Hon har mycket att stå i denna långbenta, magra krake. Typiska stressymtom. Har en massa saker för sig men får inte så mycket vettigt gjort.

Hon struntar högaktningsfullt i mina pållar som står i en hage intill så att hon ska de dem och ha sällskap av dem. Jag är inte så kallmagad att jag släpper in denna torped bland mina runda, fina gossar. Visserligen brukar de ha lugnande effekt på stora bruna men, nä.

Däremot börjar hon redan bli lite av ett plåster på mig. Hon verkar ha valt ut mig som det viktigaste att hetsa upp sig över. Hon bara måååååååååste vara med mig. Hon ropar hjärtskärande när hon ser att jag går in från gårdsplanen.

En ganska bra start inför gårdagskvällens ridning alltså. Jag tog in henne i stallet och borstade det viktigaste. Bakdelen lämnade jag helt och hållet i befintligt skick då höger bakben slog i väggen så det sjöng om det. Hm. Hon vevar hela tiden jordenruntresor med huvudet och slog naturligtvis huvudet i takbjälken (fjordinganpassat stall). När jag kom ut från sadelkammaren hade hon nya tics för sig med tungan. Hon fastnar i sina tics så man måste bryta dem hela tiden. Vad i allsin dar gör man med travhästar för att de ska bli så här i skallen???
Det här specifika exemplaret kommer i och för sig från Danmark och är körd med elstötspisk...så det är kanske inte så konstigt att hon har blivit en Cruella de Ville-typ. Hon blev avstängd från travbanorna eftersom hon inte kunde uppföra sig i startfältet, så grannen har försökt göra ridhäst av henne istället. Det har gått jättebra i perioder men denna svacka har hon inte kommit ur. Det är inte alls säkert att jag lyckas heller men det är skojigt att rida något annat ett tag. Nyttigt om inte annat.

Ok. Vad gör man med en sån här häst? Hm. Jag började med att INTE göra som hon var van vid. Ledarskap hade vi jobbat med till och från under dagen. Ett måste innan jag ville sitta upp själv utan sällskap. Sedan gick vi till ridbanan och hägnade av den till en tredjedel ungefär så att hon inte skulle ha så mycket yta att bråka på. Hon fick vara med och trassla med snöret så hon hade något konkret att koncentrera sig på förutom bilar, fåglar, dunsar, fjordhästfrustningar osv.

Sedan ägnade vi en god stund åt att stå avslappnat med sänkt huvud. Det tyckte hon var urjobbigt först eftersom hon inte hade koll, men efter ett tag fann hon sig i det också. Sedan jobbade jag som vanligt från marken. Hon sparkade mot mig en gång men fick ett blixtsnabbt rapp med spöet på ett ställe där hon inte är van att få smisk ( hon stänger nämligen av och reagerar inte på spöet). Det gav oväntad effekt. Hon lyssnade jättebra på övningarna från marken och varken sparkade eller reste jorden runt med huvudet efter detta.

Jag satt upp och hon var på väg att börja tramsa men jag red ordentligt med sätet och lät bli att skänkla. Hon verkade minnas ridningen från förra gången och fattade precis. Duktig häst. Alltså, det är nästan otroligt hur snabbt hon lär sig när man är övertydlig. "Det här är inte acceptabelt" och det här är "suuuuuuuuper braaaaaaaa". Vi introducerade öppna i hennes värld. Otroligt känslig häst. Hela hennes träningspass bestod av en massa beröm. Hon blev stolt och glad. Vi slutade när hon gjort allt som vi inte hunde göra sist utan att allt låste sig. Jätteduktig! Det gick nästan lite för bra. Det kanske är något skumt?

När jag precis ridit klart kom hennes medryttare cyklandes. "Bra" sa jag " "kan du gå in i stallet och borsta igenom henne, hon är en mycket elak häst och jag vill inte sitta 4 timmar på lasarettet" Hon bara skrattade och gick in och klappade om sin kamrat.
Jag kan tycka att detta är liiiite mer häst än en fjortis ska hålla på med, men hon kämpar envist på (det är hon som jag skrev om förut som åkte efter hästen (denna häst) på rakbanan i longerlina och slogs medvetslös och hittades av en bilist).

Blääk. Nä, sånt vill jag inte veta av. Hästen ska LYDA och inte hitta på en massa hyss. Sedan när den lyder kan man hyssa tillsammans.