Faxe & friends

Idag vände Frej på klacken och gick sin väg när jag kom med grimman...Kul jul.
Jag ökade på stegen och försökte få en vinkel snett mot hans bog. Då började han trava upp mot skogen. Synd för honom att skogen är avstängd pga pundande hästar. Vid staketet tog det stopp och Matte kunde hala in hästen.

Eftersom han har täcke på sig unnade jag mig ridhuslyxen att bara svepa av täcket och sela på direkt. Frej stod och hade lite listiga ögon. Hej du, tänkte jag. Undrar vad vi ska göra idag.

På väg till ridbanan gjorde vi några halter och han fick flytta sig undan sin nya chef. "Mmmm, jag flyttar mig" sa Frej, fortfarande med listiga ögon. Frej tittade noga på när jag stängde grindarna.

Exakt samma procedur som igår förutom att han inte kände för att lossa i innersidan. Han gasade så hemskt att han låg i kurvorna och höll på att halka omkull i lersnön.

Han fick trava på en lite större volt en stund och sedan minskade jag den. Nix. Han ville inte lossna. Läxan var bara att glömma. Går inte att göra den med en stjärnkikare. Det slinker ju bara hit och dit.

Frej dröp av svett. Det droppade svett längs nosryggen och killade obehagligt på mulen. Jag ändrade taktik. Han kommer inte att lossna på denna volt innan det är helt mörkt.

Nästa moment i del två i 14-stegs programmet blev krabbgångsliknande lösgörande övning längs staketet.

Voilà! Efter en fet protest lossnar Frej så det nästan skallrar till.

Men läxan. Nix.