Matte Frej 1-0
Det blev häst vid hand à la Portugais. Alltså ingen tömkörning.
Halkandes i leran och med stövlar som bara sugkoppade sig fast i underlaget var det inte direkt enkelt att få en noshörnings nacke att ge efter lite. Eftersom jag koncentrerat mig på vänstervarvet (för att över huvudtaget orka) sedan i söndags tyckte jag att jag kunde piffa till det lite och lite modigt köra igång med skritt (!) i höger varv. "Nix" sa Frej.
Smisk.
"Hemska människa, pryglar mig så att jag nästan halkar omkull i leran" sa Frej
" Nja inte direkt lille vän. Jag snärtade dig en endaste liten gång bakom inner bakben för att du höll på att slita dig" svarar jag.
" Jag gillar nog inte det här med att springa runt, runt dig på en så här liten volt, min stela kropp klarar det inte" sa Frej.
"Gör det inte då. Skritta istället. Mycket enklare för både dig och mig" svarar jag.
" Skritta så här? Åh, neeej, taaaa inte i mig, jag dööööör, det gååååår inte, aaahhh!" tramsar Frej vidare.
" Nu släpper du bettet för tusan, vad håller du PÅ med???" skriker jag.
" Ghuaaaggghhh, hon drar i mig och min näsa är ihopsnörd med två läderremmar, jag kväääääävs, tungan har fastnat" iiiper Frej.
"Ja men SKÄRP dig nu!!!"
" Jag?"
" Ja, du. Ser du någon annan här?"
Frej spanar bort mot Opus som lägligt gömt sig bakom ladan.
"Nä, jag tror jag tar den lätta vägen ut och drar" säger Frej
" Det gör du inte och nu släpper inte jag förrän du släpper, så det så!" Säger jag
Vad är man byggd av om man kan bära upp uppskattningsvis 65 kg i en tygel med ett tunt bett på lanerna utan att ge sig omedelbart? Frej gav sig tillslut men jag var tvungen att ta i med båda händerna, hänga och bara hålla emot. Inte direkt finlir. Fy tusan.
När han mjuknat lite gjorde vi lösgörande krabbgång längs staketet. Synd att kalla det öppna eller ens skänkelvikning. Han går spikrak i kroppen, möjligtvis med fipplande mule och trampar glatt förbi tyngdpunkten. Vippar med jämna mellanrum ut rumpan och ibland med några raska tramp runt sig själv så att han hamnar öga mot öga med mig. Allt för att vinna tid eller få en liten paus.
Han verkar acceptera dressyrspöet bättre än körpisken. I alla fall när han måste koncentrera sig på att gå med fötterna på flera spår. Han behöver ju inte koncentrera sig på att hålla tungan rätt i mun i alla fall för den sitter chickt inkilad mellan negerläppar, bett och nosremmar som en liten rosa kork.
Yess ett tydligt poäng till Matte! Poängen kan samlas på olika sätt minsann. Inte blöta ner selet? Har du inte friktionsgnuggat det väl när du smort?
Känner igen det arbete du beskriver. Suck. Varför inte släppa med en gång? men det är klart, efter det konsekvenat 14 dagarsprogrammet så kommer pållen att var flera steg i rätt rikting. Genom lera och eld ska vi vandra! Har du inget gammalt brösta att tömköra med? Eller tömkörningsgjord som kan få bli blöt bäst den vill? Man vill ju inte riskera att lämna onödiga W-O poäng åt pållen pga vädret...
Själva rakheten ger sig med tiden. Huvudsaken är ju att han gör något som liknar arbete och sidoställning samt flera spår med benen.
Hejja Sara!
Ha, ha, NEJ jag har inte friktionsgnuggat lädret. Jag behöver gå på gym för att orka det...jag blir ju helt matt bara av att tvåla och vattna ju.
Jag har en tömkörningsgjord modell skit men den är inte mycket att hänga i julgranen när Frej inte vill samarbeta. Då krävs rediga Tärnsjögrejer minsann.
Rakheten ja...men jag tror kiropraktorn måste knäcka honom lite också, han vrider benen helt konstigt.
