Faxe & friends

Efter frukostutvärdering av bilen och dess sjukdomstillstånd bestämdes att det skulle kunna vara bränslerelaterat...Alltså vågade jag mig på att resa söderut med min hostande och hackande lilla bil. Mekanikerns telefonnummer var med ifall jag skulle bli ståendes någonstans längs vägen. Efter ett tag hade jag fått in en körstil som passade bilen ganska bra...hunden Leo reste sig i sin bur varje gång bilen hostade men till slut gav han blanka f-n i att bry sig.

När jag kom fram till ridhuset gick en liten fjording med vagn på grusbanan. Alltid trevligt med fjordingar! =) Just denna häst såg jag när han föddes...det är sex år sedan. Han var lite större nu =)

Det var lite synd att träningen var utomhus för man hörde inte ett skvatt av vad tränaren sa. Dessutom så pratades det ganska mycket längs staketet så det var omöjligt att höra vad övningarna gick ut på och vilka tips ekipagen fick.
Det gav inte så hemskt mycket så jag åkte hem efter att ha varit en sväng i Inspirationskällans stall. Min Inspirationskälla köper ofta någon form av choklad till mig som jag ska äta i bilen på väg hem för att hålla mig pigg bakom ratten. Hon är snäll!!!! =) Idag njöt jag av Bounty på min hoppande och skuttande hemväg. Den behövdes verkligen för det var seeeeeegt att puttra hem.

När jag kom hem tog jag in Faxe för att raka hans ben och starta det riktigt stora kriget mot raspen. Oster femman gav upp direkt =( Den tuggade bara. Husse lovade att kolla på den imorgon. Den kanske bara har fettat ihop av äcklig päls? Nu är Faxe halvklippt med sax och ser ut som en pudel...ska strax gå ut och tvätta hans ben med tvål och vatten så att klippmaskinen får det lättare imorgon.

Efter att ha druckit upp resterna av den varma chokladen och vispgrädden med Husse gick jag ut och red Opus. I torsdags köpte jag ett billigt träns för att slippa byta bett hela tiden. Naturligtvis är det förhatliga vävribbtyglar på det...jag hatar textiltyglar. Fladdrigt. Eftersom tränset köptes för att slippa bytta bett så ingår ju även tygelbyte...äh, jag satte på hattyglarna och red med dem ändå.

Rackarns. Den gled inte alls lika mycket i mina slitna handskar. Opus försökte sno lite tygel som vanligt men när det inte gick blev han Alias Knut. Vad arg han blev :-O. Ett tag höll han på att bli ett galet gult troll. Han visste inte vad han skulle göra....till slut gav han helt enkelt upp.
Eftersom tygeln inte gled ur handen var jag ju tvungen att hålla emot med magen när han ryckte och knyckte. Jag kände hur det värkte i magmusklerna. Hoppsan, riktig ridning med låtsastygel. ;-)
Opus försökte alla knep han kunde komma på men mina armbågar var vid sidorna och magen var som en fiolsträng. Tramsig häst göre sig icke besvär tack. Jag kände mig ganska stolt även om övningarna gick sisådär. Jag fick i alla fall igenom vad som INTE var önskvärt och kunde tydligt berömma när det blev rätt. Trevligt som omväxling. Annars brukar allt bara flyta omkring i ett enda långt slingrande...

Opus var trött och svettig när vi var klara. Jag med.
Sadeln gled trots att vi testade att ha padden mellan sadel och vojlock =(