Faxe & friends

Alltså, någon slags belöning borde den ha som kommer på vad man gör med ett par miljarder ekollon. Hela förmiddagen krattade katten Mogi och jag ekollon i skogen. Det är verkligen inte roligt. Gjorde ett enkelt test när jag kände att jag började slappa och tänka "jag har ju i alla fall fått bort större delen av ekollonen, inte kommer de väl att anstränga sig för att hitta ekollonen heller?"
Testet bestod i att släppa in Frej i sommarskogen. Efter att ha kollat i vattentunnan gick han spikrakt till det stället där jag kom på honom med att knapra ekollon i slutet av september. På två röda hade han pillat upp ett par kvarglömda ekollon. Det är ju helt sjukt! Så målmedveten! När jag tog honom i pannluggen för att leda bort honom vägrade han att följa med. På vägen mot grinden slet han sig och sprang tillbaka till stället. Hallååååå???


Frejjens knarkarkvart

På ett litet kick hade lusten att återuppta mitt till synes tröstlösa arbetsprojekt återinfunnit sig. Så här kan man ju inte ha det. Jag kan ju inte såga ner alla ekar eftersom halva skogen består av ek och då finns det ju inget skydd mot väder och vind. Jag tackar min lyckliga stjärna för att de åren vi hittills har bott här har bjudit på torra somrar och kommer aldrig mer klaga på att betet bränns sönder av solen. Hellre stödutfodra än att kratta ekollon!


Mogi tar en paus i krattandet

Antiglidpadden har kommit

Ja den italienska lövtunna antiglidpadden kom till postens utlämningsställe idag. Jag fattar inte varför vissa paket körs ut och andra måste man hämta. Det verkar inte ha med storleken att göra. Vad man med säkerhet vet är att när man ska lösa ut paketet för mer tusenlappar än man har hemma så kommer postbilen inkörandes vilt tutandes på gården. Bara för att man ska känna lukten av sitt efterlängtade paket och sedan tvingas åka till posten och lösa ut det.
Detta paket fick jag alltså hämta. Det var inte tillräckligt dyrt.

Faxe var förste testkanin. Först höll jag inte på att få ur padden ur förpackningen. Den var rätt klibbig. När den så småningom lossnade med ett ljudligt FLOPP vände sig Faxe om och tittade misstänksamt på den. Han insåg snabbt att det här var något som han skulle behöva gå klädd i. Padden klistrade fast sig i sig själv, runt min vänstra hand och över manken på Faxe. När jag fått loss handen klibbade andra änden av padden ihop till en stor knöl. Efter utslätandet av padden lade jag på en vojlock. Den hamnade lite snett så jag skulle placera om den. Då rullade padden ihop sig som en grodtunga ungefär. Snabbt som attan. Tålmodigt klibbade jag ut den varv för varv för att återigen noggrant placera den över Faxes rygg. Faxe suckade.

På med sadel och sadelgjord och med en slags nybyggaranda gav jag mig ut på min ljust, ljusgula häst. Detta kommer att vara lösningen på glidande sadel. Det måste det bara vara. Något så klibbigt har jag sällan skådat. Det är eventuellt jämförbart med klibbiga djur som man köper för en femma i tuggummi/klibbiga djur-automater. Fast den här är rätt mycket större.

Faxe hängde i tygeln men var på G. Reaktionssnabbheten har definitivt infunnit sig efter att pälsen skalats av. Här går det undan. Smackar man så virvlar det till i bakbenen. Trevlig känsla som omväxling =) Jag undrar vad det är som gör att det känns som om han tippar framåt när man sitter på honom. När man tömkör så använder han ju inte mulen som ett extra stödhjul...men å andra sidan så sitter det inte 65 kg på hans rygg när jag tömkör heller.

Han var jättestel emellanåt men lossnade och blev stel igen. Jag behöver nog någon som piskar mig varje gång jag ger upp. Jag måste jobba igenom detta ordentligt någon dag...jag är för lat. Något intressant var i alla fall att när vi jobbade med vingliga öppnor och "slutor" på en fyrkantig volt så tänkte han så det knakade och blev jättemjuk i hela kroppen. Man kände hur han flyttade en hov i taget och kände sig fram. Söt.

Omedelbart när vi slutade med övningen så rätade han ut sig och blev stel igen. Åååååh  =(
Lättare att variera traven från ryggen än på töm men man märker att han inte orkar samla traven om man jobbat med något annat en stund innan. Han har ingen ork den gode Faxe. Skulle behöva trava långa svängar i skogen men han blir ju så nedrans stel efter varje sådan tur. Jag måste rida på volter för att han inte ska spänna hals nacke och mun. Det blir ganska långa skogsturer om man ska volta sig fram.

Så till utvärderingen av padden. Padden låg där jag placerade den. Den hade inte rört sig en millimeter. Sadeln däremot hade glidit med vojlocken som räckmacka. Vojlocken hade korvat sig ordentligt både här och där. Inte konstigt att Faxe surade lite under ridpasset. Det kan ju inte ha varit så skönt. Jag blir gaaaaaalen! Hur svårt ska det vara att hitta en sadel? Han är ju inte jättemärkligt byggd.

SUFF
Ja. Jag har äntligen fått ändan ur och blivit medlem i Stockholm Uppsala Fjordhästförening. Det skulle alltså ta 9,5 år innan jag sökte mig till mina hemtrakter igen. Att det skulle ske i form av medlemsskap i en förening för hästar av rasen fjordhäst vet jag inte om någon kunde ha gissat. Men nu är det ju så att jag av en ren slump blivit ägare till om inte världens så i alla fall Sveriges i särklass coolaste fjording så då är det ju ganska naturligt.
Nu ser jag mig som föreningens utrikeskorrespondent i öster. Gotland är ett annorlunda land har ju Turistföreningen rapat i säkert 25 år.
Om jag dessutom slutar vela och kommer ut och tävlar på den Lille Tjocke så har jag dyrt och heligt blivit lovad att få låna ett SUFF-schabrak...som kommer att korva sig under den uppstudsiga sadeln.

Alla som övertygat mig om att SUFF är den bästa föreningen kommer att ångra sig djupt när jag mejlbombar föreningens webmaster med bilder av Faxe. Faxe kommer att gå från okänd till ökänd.
Om han dessutom slutar att använda mulen som stödhjul vid dressyrridning så kommer han att ta Fjord SM med storm med sin transport och ett antal följebilar. Vid den lokala Mc Donalds är det obligatoriskt stopp för att lufta heliumbalongerna med trycket  "Faxe on Tour".

Jepp. Alla inblandade kommer att ångra sig djupt och innerligt.

Slutligen

Slutligen utlovades en bild på svängelns placering på den långlånade fyrhjulsvagnen. Eftersom den har fått nya hjulaxlar med bilhjul finns två alternativ att fästa svängeln i. Den nedre kroken används när man kör med bilhjulen och den övre då man använder trähjulen. Och till detta, helt vanliga träskaklar (som jag lärt mig att man ska fälla upp när man spänner för så att hästen inte kliver sönder dem....)