Faxe & friends

Igår skulle Opus få sin andra influensavaccination. Alla tre hästarna har ju olika vaccinationstider så jag har ju missat alltihop. Igen.
Opus fick börja om sin influensa. Av ekonomiska skäl fick de andra två faktiskt vänta. Således nytt virrvar i vaccinationstiderna men jag hoppas att jag kan komma ihåg det denna gång. Jag vaccinerar enbart för att kunna delta i tävlingar, annars tycker jag nog bättre om att se tydligt att hästen bär på något jox så att man inte överastränger dem av misstag. Trots vaccin kan de ju bära på influensa vad jag förstår.

Opus skulle också få en nogrann kontroll av tänder och munhåla. Han fick en susselisussa-spruta och fick sitt huvud placerat på en vaderad pidestal. Oh, han ville helst ligga ner. Veterinären blev förvånad över hur känslig han var och sa att då var det ju tur att hon inte tog den rekommenderade dosen för fjordingstorlek utan tog mängden mindre.

Öhhhh, ahaa..sa jag och skakade lite liv i Opus.

Först var veterinären bekymrad över foderrester längst bak på övre tandraden. Hon petade misstänksamt med tops och sniffade. Förvånat konstaterade hon att det var helt färska foderrester. Hon pillade loss fodret och petade. igen närmare tanden. Inget gammalt där heller.
"Mystiskt, hur gammal är han?" frågade hon.

Hans bakre tänder hade inte vuxit ner utan bara kommit halvvägs. Tydligen mycket ovanligt på en 13-årig häst. Hon kontrollerade underkäken och de tänderna hade förvånansvärt slitits perfekt trots att det i stort sett var hålrum i överkäken. Det fanns en pytte, pytteliten hake på vänster sida annars var det ingenting att anmärka på. Vad jag vet har Opus tänder inte kontrollerats på fem år. Vi har haft honom i två. Tror jag, tiden går lite för fort.
Veterinären tyckte att han hade kanontänder =)
Opus har således evolutionen med sig. Han hade överlevt i vilt tillstånd trots sin defekt. Jag visste väl att han var en bra häst ;-) Synd att de kastredade honom som 6 åring. Fast, det förstås, jag vet ju inte om han varit visad. Jag vet egentligen ingenting om honom utom att han har haft 7 eller 8 ägare innan oss =(  Hade varit kul att veta mer.

På kinderna hade han däremot gamla ärrbildningar. Veterinären sa att de var så gamla så att vi omöjligt kan ha orsakat dem. Det känns skönt. Hon mätte bettet och tyckte nog att vi kunde ha en cm kortare bett (11,5 cm tredelat har vi idag). Jag opponerade mig och sa att jag tyckte att han gick ganska bra på det. Tydligen kan hästarna nöta insidan av tänderna om bettet är för långt. Däremot såg hon absolut inga tecken på att bettet skulle ha orsakat någon som helst nötning på Opus tänder.

Opus fick beröm över att han var så snäll under hela kontrollen och utbildningsstunden. Jag fick en nogrann genomgång, fick kika och känna. Min veterinär har mycket att berätta om och det är jättekul när hon tar sig tid och stannar och visar och berättar. Hon var hos oss i över en timme. Väl investerade pengar för jag lärde mig massor.

Opus fick stå inne och nyktra till och svettas klart. När jag skulle åka till stan för att shoppa med Inspirationskällan ropar Husse och frågar vad det är för häst som står lös i stallet...
När jag kommer dit står Opus i en blandning av träbitar, grimskaft med tillhörande ring och kloss och planka, nummer 1, nummer 2, hinkar, tiltrampade bildäck, allehanda ryktborstar och har även puffat upp dörren till rummet utanför sadelkammaren och tagit en svängom bland stängselmaterial, hönsnät mm.

SUCK!!!!!! RÖRA!!!!

Opus var mycket upprörd och undrade om det verkligen fick gå till så här??? Du din!! Svarade jag bara och traskade argt iväg med honom till hagen med kletig grimskaftskloss iförd vit jacka....Han travade spralligt bredvid mig och trampade otåligt eftersom jag inte öppnade grinden tillfredställande snabbt. Efter en rask galopp slängde han sig formligen på vallen och rullade.

När jag äntligen kom till bilen för att åka startade den inte. Inte bruksvolvon tack och lov för då hade den fått sig en buckla i taket, utan den lilla röda Micran. Den ville minsann inte åka till stan.