Faxe & friends

Efter en fullständigt ohästig helg var det bara att ta tag i hästeriet igen. Stallet har fått sig en genomkörare eftersom det inte putsats lika flitigt som normalt eftersom mina föräldrar varit på besök. Det har varit jättetrevligt. Vi har föreberett min salladsodlig som blir sommarens stora utmaning. Den enda som konstigt nog tror på min salladsodling är svärmor. Mystiskt. Hon petar nämligen i krukväxterna när hon är här och ger dem konstgjord andning så att de ska klara sig till nästa gång hon dyker upp och jollrar med dem. Jag tror att det handlar om någon sorts omvänd psykologi. När ingen tror på mig, Husse skakar på huvudet och var MYCKET ovillig till att gräva för min odling och mamma vill ha sin ekonomiska del i satsningen tillbaka om salladen vissnar, då står svärmor upp för mig. Då måste man ju anstränga sig lite. Det kanske är det som är hennes plan? Nåväl, innan salladen ens är på plats har ett orosmoln tornat upp sig. Vad sjutton gör jag på Fjord SM. När det är som mest stekhett på Gotland så måste jag lämna min sallad obevakad.

Jag är fortfarande lite moloken angående hästträningen. Opus har varit ledig i väntan på djävulsklon som kom med posten idag. Han har fått massage med liniment varannan dag. Svullnaden varierar lite, vet inte varför. På insidan av höger lår var han helt skinnflådd i fredags. Jag såg aldrig om han fick liniment där vid undersökningen men det är väl högst sannolikt. Varför skulle annars huden lossna? Jag har bara varsamt masserat muskeln utan något liniment och han tycker att det är jätteskönt. Imorgon skulle DHL köra ut paketet med de andra produkterna. Det ska bli spännande att se hur Frejs mage blir med B Ursonne och om båda hästarnas svullna lymfknutor försvinner.

Red Frej i 40 minuter nu på eftermiddagen. Han var på ett rasande bra humör. Han har ju piggats upp med Pappas "äpplen/morötter var fjärde timme kur" under helgen. Vägen till Frejs hjärta går som bekant genom magen.
Använde det tunna tvådelade bettet och preppade sadeln med rumpvärmare i fårskinn för att minska krosskadorna för idag var målet "sitt, sitt, sitt, vad Frej än hittar på".
Vi gick med raska steg mot Frejs ordinarie dressyrplätt ute på vallen (den som är närmare hem när (om) man trillar av). Frej blev konfunderad när jag sa att vi skulle ner till den nedre findressyrvallen där Opus brukar hålla till.
Mmmm, med något tveksamma steg men ändå med känslan av att vara på väg mot nya mål traskade vi ner.

Frej var lite stelare till vänster än sist men det kan bero på att jag höll stenkoll på bogarna så att han inte skulle lura mig. Efter uppvärmning i skritt och trav kom första (och faktiskt enda) rejset. Grannens högst skumme son stod och gömde sig i buskarna. Fasen. Varje gång han gör sådär blir jag irriterad och funderar på att skrika några väl valda ord men biter mig i tungan. Det är ju faktiskt ett utmärkt sätt att träna läskiga saker med sina "bruks"-hästar. Men han är ju bra skum. En gång stod han och gömde sig bakom en trädstam. Jag såg honom men det gjorde inte hästen. Killen klättrade liksom på trädrötterna men tappade fotfästet och kom glidandes på tre kvart runt trändstammen med bävernylonkläderna kasandes mot barken.
Hästen hoppade högt men blev så förskräckt att den frös fast efter hoppet. När killen hasade iväg stod både jag och hästen och glodde storögt på honom. Det tog några månader innan han kom smygandes i buskarna igen.

Frej kämpade i alla fall på riktigt bra idag. Vi red fram i friskt tempo och tränade faktiskt lite galopp också. Eller, ja....vi tränade vänster galopp i alla fall. Hihi, han är lustig Frej. Fast vi red på en högervolt så fattade han vänster galopp och bananade iväg åt vänster och lämnade voltspåret till höger. När jag gjorde halt och undrade vad han pysslade men sa han bara "heh".

Skänkelvikningar och mjukgörande arbete. Jag tror att vi snart lämnar den första avsatsen även om han inte går stadigt i form direkt. Han lyssnar och gör så gott han kan med tungan vinkandes till den som vill se på. Det känns ju helt underbart :-)  Inte tungan då utan att han går dit jag vill och inte bara stövlar på.
Han lyfter inte på fötterna utan snubblar med både bakbenen och frambenen över grästuvorna. Högst irriterande.

När vi pausade och klappade omsorgsfullt och väl så ångade det kraftigt och det luktade nog lite varm häst. Jag kände mig så himla nöjd som dressyrat Frej till att bli svettig. Hela min kropp skakade och värkte. Jag hade verkligen RIDIT. Inte en sekunds vila så att Frej skulle få en chans att ila iväg.

När vi kom tillbaka till stallet insåg jag att det var en utopi. Frej var snustorr på sin gula kropp och det var jag som hade ångat. Men han hade allt lite vitt dreggel i båda mungiporna den gode stelisen.